Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 41. 9 okt. 1943 - Optiska avståndsinstrument, av C W Winsnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 1. Känslan av relativ relief. Punkten A
synes enkel och B dubbel.
ken i varje öga för sig. Hjärnan sammanställer
intrycken från de båda näthinnorna, och
resultatet blir en enda bild med relief. För att förklara
detta fenomen tänker man sig, att en förbindelse
förefinnes mellan varje element på näthinnan i
ena ögat och det motsvarande elementet i andra
ögat. Sådana par av sammanhängande element
benämnas korresponderande punkter. De räta
linjer, som förena dessa punktpar, äro parallella
med den räta linje, som sammanbinder de gula
fläckarnas centra. Dessa senare äro sinsemellan
korresponderande punkter.
Personen blir med båda ögonens hjälp något
bättre underrättad om avståndet till det fixerade
föremålet. Den grova uppskattning av avståndet,
vilken är resultatet av ögats ackommodation vid
seende med endast ett öga, är nu skärpt genom
uppskattning av vinkeln vid ögonens konvergens.
Vid avsaknad av jämförelsepunkter kunna
emellertid uppskattningarna av avstånd bli behäftade
med avsevärda fel. Bestämningen av absoluta
avståndet blir osäker. Det relativa avståndet mellan
två punkter kan bestämmas noggrannare,
åtminstone om de båda punkterna befinna sig i
närliggande riktningar.
Två punkter A och B ligga i samma
huvudriktning men med en avståndsskillnad. Då båda
ögonen fixera punkten A, uppkomma bilderna ax
och «2 av denna på fovealplanen. De
sammanställas av hjärnan, som uppfattar en enda punkt,
fig. 1. Bilderna bx och b. av punkten B falla icke
i korresponderande punkter och sammanställas
icke av hjärnan, punkten B synes dubbelt eller
suddigt. Om avståndet till punkten B närmar sig
värdet av avståndet till A, uppstå bilderna b1 ocli
b2 i punkter på näthinnan, vilka alltmera tendera
att bli korresponderande punkter.
Betraktar man närbelägna föremål, bli de
bilder, som man erhåller i de båda ögonen, icke
identiskt lika. Då man samtidigt använder båda
ögonen, sammansmälta bilderna till ett enda
intryck, dock ingalunda så att de synas täcka
varandra punkt för punkt. Den punkt bägge ögonen
fixera synes enkel och klart. Detta gäller ej de
övriga punkterna. Emellertid fixera ögonen helt
omedvetet än den ena och än den andra punkten.
Ögonens synaxel riktas ömsom mot den ena,
ömsom mot den andra punkten. Dessa dubbla bilder
och ändring i synaxelns riktning ger intrycket av
en relativ relief och är av väsentlig betydelse
föl-seendet.
Anger bilden i höger öga, att punkten B ligger
till höger om punkten A, och samtidigt bilden i
vänster öga anger, att B ligger till vänster om
A, sluter hjärnan sig till att punkten B ligger
längre bort än punkten A. Skall punkten B
fixeras i stället för A, måste synaxlarna vridas så, att
vinkeln mellan dem blir mindre, målvinkeln till
B är mindre än till A. Känslan av relativ relief
är i själva verket ett resultat av hjärnans
fastställande av matematiska tecknet på skillnaden i
målvinkel till A och B för observationsbasen
Oj O-, (avståndet mellan de båda ögonens optiska
medelpunkt), se fig. 2. Är skillnaden cc-—ß positiv,
synes föremålet i B längre bort än A. Är, som
figuren också visar, skillnaden a-—ß’ negativ,
ligger föremålet i B närmare än A. Om skillnaden i
målvinkel är noll, synas de två föremålen utan
relativ relief, och hjärnan sluter därav, att de
ligga på samma avstånd från betraktaren.
Detta sätt att se med två ögon benämnes
stereoskopiskt seende.
Det förtjänar att nämnas, att hjärnan icke
samtidigt kan sammanställa bilderna av två föremål,
som ligga varandra nära i vinkelled men icke
äro belägna på praktiskt taget samma höjdvinkel.
Starkare Intryck av relief
Erfarenheten visar, att en normal människa
icke uppfattar en målvinkeldifferens
understigande 10". Då man kommer mycket långt från några
föremål, försvåras bestämningen av deras
inbördes avstånd i djupled. Utöver ett visst avstånd gör
sig känslan av relativ relief ej mera märkbar.
Gränsläget för intrycket av relativ relief kan
beräknas. Det är höjden i den likbenta triangel,
vars bas är ögonavståndet och vars toppvinkel
är 10". Räknas ined ett normalt ögonavstånd av
05 mm, beräknas detta gränsavstånd till ungefär
1 250 m.
För att få ett begrepp 0111 människans förmåga
att bedöma avstånd genomräknas ett exempel i
anslutning till fig. 3. En person med ögonavstån-
Fig. 2. Hjärnan
bedömer
relativa avståndet.
Fig. 3.
Avståndsbedömning b = ögonbas, A =
avstånd, 8 — målvinkel, s
468
11 sept. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
