Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 42. 16 okt. 1943 - Nikolaus Kopernikus, av Knut Lundmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Han var naturens nya smed, båd’ rymder och jordar
Återuppbyggt den gamle har med mycket ! örn uf[
Marken vi trampa han svävande mitt ibland stjärnorna upplyft.
Lunas följe ock högre vandra han bjöd.
Från sin förutvarande plats Mercurius flyttar.
I den omätliga rymd Cynthius medelpunkt är.
Omkring denna vi släpas och hela världsmekanismen.
Av en orörlig eld en var människa värms.
Omvänt lingens anlete är, vad mera förmår den
Mänskliga tankens kraft? Här är vårt skarpsinnes gräns.
Allt stämmer väl överens, dagar och nätter, och mindre
Arbete kostar att så himlarnas inrättning gjorts.
Världen i oreda bragt Ptolomieus för folken. Denne
Blott kunde åter den ge. Vem är väl större än han?
Porträtt au Kopernikus enligt ett kopparstick au Jeremias
Falck i Nationalmusei samlingar.
Brudzewski unversitetet hösten detta år, och hans
lärjunge avbröt sina studier i Krakow mer eller
mindre samtidigt. Kopernikus’ onkel på
mödernesidan, biskopen av Ermland, Lucas Watzelrode,
ordnade det så att Kopernikus kunde fortsätta
sina studier i Italien. Denne reste dit 1496 och
in-skrevs i början av 1497 som juris studerande i
den germanska nationen av universitetet i
Bologna. Här stannade Kopernikus omkring tre och ett
halvt år. Man vet att han studerade grekiska med
all framgång. Han översatte från grekiska till
latin som det säges elegant ett i och för sig
tämligen obetydligt arbete av Theophylactos Simocatta
(fi. omkr. 630 e.Kr.). Detta som utgavs 1509 är
det enda verk som Kopernikus publicerade under
sin livstid, om man undantar det just på
dödsbädden anlända astronomiska huvudverket.
Säkerligen ägnade Kopernikus sig åt
astronomien även under vistelsen i Italien. Han var i
varje fall nära lierad med professorn i astronomi,
Domenico Maria da Novara (1454—1504). Denne
hade en viss ställning särskilt inom den
observerande astronomien. Det är ej otroligt att han kan
ha introducerat Kopernikus i denna gren av den
astronomiska vetenskapen. Trots åldersskillnaden
rådde tydligen en personlig vänskap mellan lärare
och lärjunge.
Kopernikus reste från Bologna till Rom under
våren 1500 och stannade omkring ett år i den
eviga staden under det stora jubelåret. Det är känt
att han under denna tid hållit en föreläsningsserie
i "matematik", varmed helt säkert menas
astronomi. Han skall till och med ha kunnat glädja sig
åt tvåtusen åhörare. Man kan vara rätt säker på
att han ej föreläste vid själva universitetet, enär
han ej ännu avlagt den examen som berättigade
att undervisa där (detta inträffade först 1503).
Likaså är det tämligen säkert att hans
föreläsningar i Rom ej kunna ha behandlat det
heliocen-triska systemet, ty av allt att döma kan han
knappast ännu ha börjat fundera över detta.
År 1501 kom Kopernikus hem för att börja
utöva sitt nyförvärvade ämbete som domherre
(kanik) vid domen i Frauenburg. Kort därefter fick
han tjänstledighet för fortsatta studier som nu
även inneslöto medicinen. Han vände åter till
Italien, nu till Padua. Han studerade där cirka
fyra år med ett kort avbrott under 1503 då han i
Ferrara förvärvade doktorsgraden i kanonisk rätt.
Det torde varit senast i början av år 1506 som han
återvände hem efter sammanlagt nio års studier i
Italien. Från och med detta år och till sin död
1543 levde han i Ermland och var i regel bosatt i
Frauenburg. Under två perioder (1516—19 och
1520—21) vistades han i Allenstein för att förvalta
vissa egendomar som hörde till hans domkapitel.
Det är tydligt att hans tjänstgöring vid katedralen
och kapitlet ej var särskilt betungande utan gav
honom en hel del tid till övers för vetenskapliga
forskningar.
Det äger sitt intresse att nämna om Kopernikus’
filosofiska studier under vistelsen i Padua, därför
att ban får anses vara minst lika mycket filosof
som astronom. Dessa studier äga även ett
avsevärt personhistoriskt intresse, därför att de leddes
av den berömde kättaren och filosofen Pietro
Pomponazzi. Denne offentliggjorde 1516 en bok:
"Själens odödlighet" som väckte ett enormt
uppseende och brändes upp i Venedig såsom kättersk.
Emellertid beskyddades Pomponazzi personligen
av inflytelserika vänner, bl.a. i kurian, och kunde
därför rätt länge stå kvar i sitt professorsämbete.
Pomponazzi som var en av alexandristernas
skickligaste förkämpar mot den aristoteliska
traditionen satte förnuftet över auktoriteten och
förnekade på fysiologiska grunder själens
odödlighet. Han räknade visserligen med "en delvis
odödlig själ" men ansåg, då kropp och själ stodo i
samband med varandra och själen var fotad på
ett sinnligt underlag samt då människan
åtminstone partiellt är dödlig, att själen också måste
476
11 sept. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
