Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 42. 16 okt. 1943 - Nikolaus Kopernikus, av Knut Lundmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
vara det. Etiken fick byggas upp på filosofien,
företrädesvis den stoiska. Lönemoralen i alla dess
former bekämpades. Det goda måste göras för
dess egen skull.
Väl veta vi ej i vilken grad mästarens läror
kunna ha övat inflytande på lärjungen, men
säkerligen ha de betytt något. En del
Kopernikusbiogra-fer ha velat spåra ett inflytande från Pomponazzi i
den toleranta behandlingen av protestanterna i
Ermland under Kopernikus’ administration, och
alldeles oberättigad synes denna slutsats ej vara.
Med sin samtida dr Henrik Faust kunde
Kopernikus åberopa sig på mångsidiga studier: den
unge kaniken i Frauenburg hade studerat teologi,
logik, filosofi, medicin, matematik och
(åtminstone) kyrklig rätt. Han bemästrade grekiska samt
var en god porträttmålare. Han var även en duglig
praktiserande läkare.
Men olik Faust var han i ett hänseende. Dennes
skepsis hyste han ej och dennes disharmoni bar
ban ej inom sig. Kopernikus framstår vid denna
tidpunkt som en fint bildad och högt kultiverad
kyrkans man som ännu ej visat prov på
vetenskaplig självständighet, en man som var en
tillgång för det prästerliga ståndet och en stor
prydnad för sitt domkapitel.
Allt vad man vet om Kopernikus’ liv,
familje-och släktförhållanden och om de samtida
förhållandena över huvud är sammanfört med stor
omsorg och flit av Ludwig Prowe i hans präktiga
verk om tre delar: "Nicolaus Coppernicus", Berlin
1883—84. Härtill bör läggas L A Birkenmajers
stora biografiska arbete, tyvärr skrivet på polska.
I Tyskland, där man gör mycket för att lägga
beslag på Kopernikusminnet, brukade man
tidigare beklaga, att Birkenmajers forskningar äro
okända. Man tänker härvidlag ej blott på att man
gärna vill vederlägga en del av hans slutsatser
utan även på att många av de oomstridda tyvärr
äro alldeles obekanta även i Tyskland, där man
sedan Prowes tid ej publicerat något större
sammanfattande arbete om Kopernikus.
Det är tydligt att Kopernikus ej varit okänd
som astronom, men han har framträtt föga. Det
livsverk som han utfört genom boken: "De
Revo-lutionibus" har som han själv meddelat framgått
som resultat av: "fyra gånger nio års
ansträngningar". Då boken kom ut 1543 skulle han ha
börjat planlägga den kort efter 1506.
Manuskriptet finnes bevarat i ett bibliotek i Prag. På grunder
som jag här går förbi kan man sluta sig till att
detta manus ej kan vara tidigare avfattat än år
1529.
Av skäl som man icke känner har Kopernikus
ansett sig böra publicera en mycket kort skildring
av sitt nya system. Detta meddelande som blivit
kallat: "Commentariolus" blev ej tryckt under
hans livstid utan cirkulerade i avskrift. Två
(möjligen tre) exemplar ha bevarats till våra dagar.
Det ena finnes i Wien och blev_ utgivet av N
Curtze. Det andra tillhör K. Vetenskapsakademien
i Stockholm och utgavs av lektor A Lindhagen år
1881. Två kritiska upplagor ha utgivits och
numera finnas översättningar till tyska och engelska.
Genom L A Birkenmajers upptäckter i svenska
arkiv och bibliotek synes framgå att
"Commentariolus" måste vara författad redan före 1512.
Man har länge i denna lilla skrift sett en populär
redogörelse för vad Kopernikus framlade i sin
bok. Så är det dock inte. I själva verket ger ett
studium av den lilla skriften vid handen att det
rör sig om ett heliocentriskt system som i viktiga
punkter skilde sig från det Kopernikus sedan
utarbetade.
Det var först 1543 som Kopernikus’ bok "De
re-volutionibus orbium cælestium" (Om
himlakropparnas cirkelrörelser) såg dagen. Man berättar att
det första exemplaret skall ha framlagts till
honom när han redan förlorat kontakten med det
jordiska. Det är tydligt att det bevarade
manuskriptet ej är det som använts på officinen.
Tryckningen övervakades av Kopernikus ende lärjunge,
Nürnbergprofessorn Rheticus. En framstående
Luthersk teolog, Andreas Osiander, ingrep liksom
Rheticus och boktryckaren i utgivandet.
Osiander kände sig osäker på grund av djärvheten i den
nya teorien om jordens rörelse och vidtog bl.a.
åtgärden att lägga till ett anonymt förord: "Till
läsaren angående hypoteserna i detta arbete." Man
har mycket klandrat Osianders åtgärder. Dessa
synas mig ganska oskyldiga. Dels var det
nödvändigt att arbetet skulle ha sitt imprimatur av
påvestolen, dels var också Kopernikus’ heliocentriska
system en ren hypotes.
"De revolutionibus orbium cælestium"
I den moderna Torunupplagan av 1879
omfattar boken 363 oktavsidor. Den är uppdelad i sex
särskilda böcker. Den första av dessa skisserar
upp det nya systemet och slutar med tvenne
kapitel angående plana och sfäriska trianglars
egenskaper. Den andra boken sysselsätter sig med
sfärisk astronomi. Den tredje diskuterar
preces-sionen samt solens rörelse ocli den fjärde
behandlar teorien för månens rörelse. Den femte sysslar
med planeternas rörelse i longitud och den sjätte
med deras rörelse i latitud.
Första boken börjar med att utreda att världen
har formen av en sfär, enär sfären är den mest
rymliga och fullkomliga figuren. Ur de droppar
som vattnet och andra vätskor bilda ser man
också hur allting tenderar till att anta sfärisk form.
Därpå framhålles att himlakropparnas rörelser
måste vara likformiga och cirkulära eller
sammansatta av cirklar, emedan blott en sådan
kroklinje kan föra en kropp tillbaka till sitt
ursprungliga läge. Man häpnar över denna slutsats. Som
matematiker visste Kopernikus mycket väl att
ellipsen också har denna egenskap och att det
måste finnas mängder av slutna kurvor som göta
30 okt. 1943
477
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
