Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 42. 16 okt. 1943 - Nikolaus Kopernikus, av Knut Lundmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
Konstruktion au hur Kopernikus’ system tog sig ut
sedan precessionsrörelsen och trepidationsrörelsen infördes.
Precessionens period är antagen dubbelt sä stor som den
är i uerkligheten och trepidationsrörelsen existerar ej.
heliocentriskt system som Kopernikus
framställde. Som framgår av figuren rör sig planetbanornas
medelpunkt i en liten cirkel omkring en punkt,
som i sin tur rör sig kring solen. Den första av
dessa cirklar har till uppgift att förklara
trepida-tionen och den andra precessionen. Figuren kan
ej ritas i korrekt skala på grund av de två
cirklarnas litenhet i förhållande till radien för jordens
bancirkel. Av siffrorna i teckningen får man en
föreställning om de faktiska obetydliga
storlekarna av de två små cirklarna. Man kan naturligtvis
mycket väl säga att solen enligt Kopernikus
praktiskt taget stod i centrum för planetbanorna.
Kritiken talar
Mycken kritik har riktats mot Kopernikus även
i våra dagar, ocli denna moderna kritik har gått
ut på att betvivla eller förneka hans originalitet.
Så sent som 1934 framställde E-M Antoniadi en
ganska skarp, ja, nästan bitter kritik av
Kopernikus. Genom att sammanställa citat från "De
Revo lutionibus" med motsvarande från grekiska
författare vill han visa Kopernikus’ stora
beroende av sina föregångare. Det är riktigt att
mycket i den första boken är allmängods från antiken.
Men ändå berör detta knappast sakens kärna. Det
fordrades onekligen djärvhet att komma fram till
det lieliocentriska systemet. Antoniadi försöker
också visa att Kopernikus måste ha känt till
Ari-starkos och andra klassiska auktorer genom att
göra upp en lista på, när dessa först blevo
publi-serade under inkunabel- och postinkunabeltiden.
Någon sådan lista behöver man dock knappast
sammanställa, därför att det sedan ganska länge
är känt att Kopernikus i sitt manuskript har ta-
lat 0111 Aristarkos men att detta ställe blev
uteslutet i den tryckta boken.
Kopernikus har alltså vetat om att ett
heliocentriskt system fanns i antiken. Man kan då fråga
varför han ej åberopar Aristarkos då denne var
den auktoritet som skulle åberopas främst av alla.
Förklaringen är måhända så enkel, att enär
Ptolemaios vederlagt Aristarkos ville inte Kopernikus
blamera sig genom att nämna om en författare
från fordom som alla upplysta menade att den
enastående Ptolemaios vederlagt i grunden.
Kopernikus ville med andra ord inte riskera bli ansedd
som en av dessa vetenskapliga kverulanter som
förekomma i alla tider. Man kan våga sig på en
sådan förklaring, därför att Kopernikus var
faktiskt vida mera ptolemeian än man trott förut.
Det nya hos Kopernikus
Kopernikus hade också en annan synnerligen
viktig synpunkt än den rent geometriska när han
placerade solen som (den ungefärliga)
medelpunkten inom planetsystemet. Denna synpunkt
kan kallas den fotometriska. Jag citerar:
"Sjätte platsen intar Merkurius (alltså från
Saturnus räknat) som under ett tidsintervall av åttio
dygn gör sitt omlopp. I centrum för dem alla står
solen, ty vem skulle väl i detta, det skönaste av
tempel, ställa ljuskronan på en annan och bättre
plats än på den, där det hela samtidigt kan
upplysas. Solen (är det ljus) som av några ej alls
olämpligt benämnes världens ljus, andra dess själ,
eller dess härskare. Trismegistus kallar solen den
synlige guden och Sophokles’ Elektra den
allseende. Så sitter solen på sin kungliga tron och
länkar i själva verket omkring sig den omkretsande
familjen av stjärnor (planeter) ... Jorden mottar
(värme och ljus) från solen och blir havande
genom (varje) sin årliga födelse. Vi se alltså i denna
anordning en beundransvärd världsharmoni och
ett tillförlitligt harmoniskt sammanhang i
banornas rörelse och storlek, som icke på annat sätt kan
finnas ... Att emellertid fixstjärnorna ej komma
till synes genom sitt deltagande i jordens rörelse
(dvs. icke visa parallaktisk förflyttning) bevisar
deras omätliga avstånd som låter avbilden av den
årliga rörelsen i deras bana försvinna lör våra
ögon, emedan allt synbart har ett visst avstånd till
gräns, övtr vilken man inte kan se, såsom ju visas
i optiken ... Så stor är faktiskt denna gudomliga,
bästa och största verkstad."
Kopernikus har förstått solens betydelse inom
vårt planetsystem. Jag inser att detta måste klinga
egendomligt i mina läsares öron, men ändå
upprepar jag: Kopernikus har förstått solens
betydelse!
Man skulle kunna skriva ett särskilt kapitel
med rubriken: "Den förbisedda solen." Vi känna
alla den viktiga roll soldyrkan spelat ej blott hos
de flesta primitiva folk men också i högt stående
kulturer. Det är nog att här erinra om den väldiga
30 okt. 1943
479
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
