Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 30 okt. 1943 - Drag, av P Frisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
m/s
4
3
2
1
Fig. 5. Ekvivalenta strömningshastigheter för att
konvektionen vid varierande temperaturdifferens
skall vara likvärdig med strålningen från en yta
med 25° temperatur mot en omgivning av 1 20°,
2 15°, 3 10°.
för Kata-termometern* och visar, hur
koefficienten ökar med avtagande dimensioner.
Det kan på denna plats vara lämpligt att skjuta
in ett par observationer. Om kroppens
värmeavgivning genom strålning minskas genom höjning
av yttemperaturerna till 25° och därutöver,
kommer minskningen att överföras på ökad
konvektion under förutsättning av oförändrad
värmeavgivning. Med andra ord, lufttemperaturen måste
sänkas något. Eftersom konvektionen emellertid
är beroende inte blott av luftens temperatur utan
även av dess hastighet blir följden, att
avkylningen då blir mera beroende av lufthastigheten.
Detta förklarar, att svårigheter med drag ofta
förekomma vid strålningsuppvärmning.
Vid helt eller delvis fuktiga ytor utökas
konvektionen med avdunstning. Ökningen sker i
samma proportion som energipotentialen vid ytan
ökar i förhållande till den i luften. Denna
energipotential kan uttryckas genom respektive
tillstånds värmeinnehåll (entalpi). Detta förklarar
dels den stora regleringsreserv kroppen har i
hud-avdunstningen och dels den fara för förkylning
som man utsätter sig för genom att svettig ställa
sig i en luftström. Värmeövergången är nämligen,
även då avdunstning tillkommer, proportionell
mot kurvan / i fig. 4. Samtidigt är hudens
genomblödning så kraftig att yttemperaturen har stigit
över det normala. Den avkylning som sålunda kan
uppstå är mera än tiofaldigt större än den
normala.
* Kata-termometern är ett instrument som uppfunnits av den
engelske läkaren Leonard Hill. Den är en termometer med
stor känselkropp. Vid mätning observerar man den tid, som
åtgår för termometerns avkylning från 38°C till 35°C, och
kan med ledning härav beräkna omgivningens avkylande
förmåga. Med en vanlig och försilvrad Kata-termometer kan
man separera strålning och konvektion.
Ekvivalens mellan strålning och konvektion
Kombineras värmeavgivningen genom
strålning med kurvan 1 i fig. 4 erhållas de intressanta
kurvorna i fig. 5. Dessa kurvor ånge, vilka
luft-hastigheter som äro erforderliga för att
konvektionen skall bli lika stor som strålningen. Ju större
temperaturdifferensen är mellan luften och ytan,
desto mindre lufthastighet erfordras. Diagrammet
visar, att vid en temperatur av 20° hos luften,
utstrålningen mot en yta av 20° är likvärdig med
en lufthastighet av 0.5 m/s, vilket stämmer
ganska väl med dr Rydbergs uttryck. Sänkes ytans
temperatur till 15° motsvarar detta en ökning av
lufthastigheten till 1,3 m/s, och går
yttemperaturen slutligen ned till 10°, måste lufthastigheten
för ekvivalens ökas till 2,2 m/s. Vid 4° differens
bli lufthastigheterna 0,7—1,7 resp. 2,9 m/s. Dessa
jämförelser torde säga mer än enbart uppgifter
om värmeförlusterna.
Här kan man naturligtvis med rätta anmärka,
att strålningen till den kalla ytan snabbt avtar
med avståndet. Diagrammet, fig. 6, belyser
förhållandet. Det avser ett rum med en yttervägg av ca
3 X 2,5 m och en medeltemperatur av 10° på ytan,
under det att luften och övriga ytor äro 20°. Kurva
1 anger den verksamma strålningstemperaturen
för ett ytelement på rummets mittlinje, parallellt
med ytterväggen. Under förutsättning att
elementet endast tar emot energi genom strålning över
den mot vägge’n tänkta halvsfären, skulle dess
temperatur på olika avstånd från väggen komma
att följa kurva 1. Mäter man den verksamma
yttemperaturen i rummet med vanlig och försilvrad
Kata-termometer i kombination, kommer man att
få ett resultat efter kurva 2. Begagnar man
endast en vanlig Kata-termometer kommer
inflytandet av strålningen endast att göra sig gällande
efter kurva 3. Den streckade kurvan 4 är slutligen
den inverkan en vanlig kvicksilvertermometer
Fig. 6. Verkan av strålningen från en yttervägg av
3 X 2,5 m med 10° temperatur i ett rum med i övrigt
20° yt- och lufttemperatur, 1 på ett ytelement, parallellt
med väggen, endast mottagligt för ensidig strålning,
2 på mätningar med vanlig och försilvrad
Kata-termometer, 3 pä mätningar med vanlig Kata-termometer,
A på mätningar med fri termometer. Observera de stora
möjligheter till felbedömning av rumsklimatet som
kunna uppstå vid mätning med Kata-termometer och
vanlig termometer. Abskissan avser avståndet från
ytterväggen.
30 okt. 1943
515
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
