Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 30 okt. 1943 - Värmeförlusterna genom fönster, av G Heimbürger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Värmeförlusterna genom fönster
ARKITEKT SAR G HElMBURGER, LSTF, STOCKHOLM
Föregående år gick tekn. dr Axel Eriksson1 till
storms mot "glasglädjen", där han särskilt
gisslade de överdrifter i fönsterarean, som man i en
del fall under den senaste tiden gjort sig skyldig
till. För ett tag blossade en ganska livlig debatt
upp omkring detta problem, men intresset för de
värmeförluster, som förorsakades av fönstren
avtog ganska snart. Kanske berodde detta mest på
att även en annan fråga hade tagits upp till
behandling, som i viss mån dominerade, nämligen
ventilationen, och där skuro sig åsikterna
betydligt mera. Åt fönstren fanns ju knappast
någonting annat att göra än att fastslå, att överdrifter
gjorts, .och att dessa med hänsyn till
värmeekonomin borde undvikas. Samtidigt måste man
också konstatera, att vi egentligen inte visste, hur
stort ett fönster borde vara för att bäst tjäna sitt
ändamål.
Det kan vara av intresse att nu, när striden
något lagt sig, se efter vad vi egentligen vet om våra
svenska fönsters isoleringsförmåga. Man måste
nog härvid konstatera, att det är ganska litet.
H Kreüger och A Eriksson ånge2
värmegenom-gångstalet A- =2,6 för ett par 2 mm glasrutor på
35 mm avstånd från varandra. Glasrutorna voro
insatta i spröjsar, men provet avser endast själva
glaspartiet, alltså utan karmar. Värdet A = 2,6
hänför sig till ett antaget värde på ytmotståndet
0,20 i likhet med vad man vanligtvis räknar, när
det gäller en ytterväggskonstruktion.
H Gille och G Heimbürger ha angivit3 k —2,1
för ett dubbelt fönster med enkla utåt- och
inåt-gående träbågar och A-=3,5 för ett dubbelt
fönster med kopplade bågar. Den förstnämnda typen
svarar närmast mot den, som undersökts av
Kreüger och Eriksson, men detta avsåg ett absolut
tätt fönster. Höjning från 2,6 till 2,7 motiverades
med att viss hänsyn borde tas till eventuella
otätheter hos ett vanligt fönster. Med hänsyn till
risken för genomgående springor vid kopplade
fönster ökades A-värdet för dessa till 3,5. Dessa
värden kunna även anses vara ett
kompromissförslag till i olika handböcker förekommande
uppgifter.
Eriksson änger1 värdet A = 3,0 för
dubbelfönster. Under antagande av ett något lägre värde på
ytmotståndet, = 0,17, än vad som vanligtvis
räknas för ytterväggar, hade erhållits ett A-värde
hos fönstret på 2,9. Med hänsyn till inflytandet
av drag och fönstersmygar ökades detta värde till
A = 3,0, vilket också visade sig stämma med de
DK 536.2 : 69.028.1 : 699.86
värmeförlustberäkningar som ha utförts i
jämförelse med den verkliga bränsleförbrukningen
inom de fastigheter, som varit föremål för
undersökning. En sänkning av ytmotstånden ansågs
vara motiverad av att luftrörelserna på insidan
av ett fönster äro större än vad som är fallet vid
en mera värmeisolerande yttervägg.
I alla dessa fall liar hänsyn endast tagits till
själva glaspartiet, vilket egentligen är oriktigt, då
värmeförlusterna i en byggnad vanligtvis baseras
på värmeförlusterna genom hela muröppningen,
varför hänsyn även bör tas till karmar och bågar,
som äro mera isolerande än själva glaspartiet.
G Heimbürger och C-H Kreüger ha, i samband
med en laboratoriemässig undersökning på
Tekniska Högskolan4, kommit till ett värde för ett
kopplat träfönster på A = 2,03, som avser
värmetransmissionen genom hela fönsteröppningen.
Karmar och bågar representerade härvid ca 33 %
av hela muröppningens yta. En teoretisk
beräkning utförd på sedvanligt sätt gav härvid ett
resultat av A = 2,02, alltså en mycket god
överensstämmelse. Vid provningen voro lufthastigheterna
på den varma sidan ca 0,5 m/s och på den kalla
sidan ca 3,0 m/s, vilket ganska väl
överensstämmer med de i verkligheten förekommande
förhållandena. Härvid erhölls ett sammanlagt
ytmot-stånd på ca 0,20, vilket visar, att man skulle vara
berättigad att räkna med detta värde för fönster
av denna typ. Kanske värdet 0,20 för en yttervägg
i stället är något för lågt.
Prov utfördes också med tätade springor på
fönstret, varvid erhölls ett A-värde på 2,00 i stället
för 2,03 vid otätade springor. Att skillnaden inte
blev större sammanhänger med att lufttrycket på
båda sidor av fönstret praktiskt taget var
detsamma, ett förhållande, som nog inte motsvarar
praktiken.
I en på senare tid utförd utredning inom
Bygg-standardiseringen i samband med utarbetandet av
normer för fönstersnickerier har man utgått från
ett fönster av normalstorlek, ett "normalfönster",
med ett karmmått av 1,4 X 1,5 m2, samt härvid
beräknat värmeförlusterna genom detta räknat på
hela muröppningen samt med hänsyntagande till
såväl fönstersmygar som drag genom springor
under antagande av en viss tryckskillnad på båda
sidor om fönstret. Resultaten av denna utredning
torde komma att publiceras inom den närmaste
tiden, men det kan vara av intresse att redan nu
ånge några av de resultat, som framkommit, för
518
30 okt. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
