Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 30 okt. 1943 - Den öppna spisen, av Gottfried Beijer - C E Johansson †, av Rudolf Domellöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskri ft
bredd av 75—150 cm och en höjd av högst 120
cm. Ju lägre öppningen är desto bättre blir
draget, eftersom en större höjd tillåter för mycket
kall luft att intränga.
Djupet bör aldrig vara mindre än halva höjden
och hellre två tredjedelar av denna men får i
intet fall understiga 45 cm. För en stor spis
göres djupet 60 cm men att ta det större är
felaktigt, ty värmen kommer då icke rummet till
godo. Vid koleldning kan djupet minskas ned till
40 cm.
Sidorna inne i eldstaden kunna gå rakt in
ungefär 10 cm men böra därefter sneddas, 2—4
cm på 10, så att frontöppningen blir bredare än
eldstadens bakvägg. Bakväggen bör gå rakt upp
ett stycke men sedan luta framåt, så att
eldstadens övre del blir sammandragen. Luften blir
därigenom tillräckligt uppvärmd i närheten av
rököppningen, vilket i hög grad förbättrar
draget, samtidigt som värmen tvingas framåt och
utåt. Härigenom formas också en rök- eller
bakdragshylla, som är nödvändig för att
rökkammaren skall få den rätta formen.
Rököppningen skall vara belägen långt
framtill i eldstaden och utformas som en lång springa
med ett tvärsnitt, som bör vara 1—11/2 gång
rökrörets. Rököppningens bredd bör vara 10—12 cm,
och i denna kan ett spjäll insättas. Rököppningen
börjar cirka 15 cm över underkanten av
eldstadsöppningens valv och får icke vara mer än 8—10
cm djup, ty annars hindras röken att ledigt
komma igenom.
Rökkammaren börjar vid överkanten av
rököppningen, och dess sidor sneddas uppåt efter
60° vinkel, till dess rökrörets storlek är uppnådd.
Ingen putsning bör förekomma inne i
rökkammaren, men alla ytor skola vara jämna, så att icke
draget hämmas. Rökkammarens riktiga
utformning med bakdragshylla har stor betydelse. I
kammaren sjunker den inträngande kalla luften
tills den möter hyllan, varefter den böjes åt sidan
och uppvärmes av den varma luftströmmen över
rököppningen samt följer med upp i rökröret.
Detta skall gå upp från centrum av
rökkammaren men kan givetvis dras snett högre upp i
byggnaden, dock aldrig med större lutning än 45°.
Någon rationell eldstad blir aldrig den öppna
spisen, men genom den angivna konstruktionen
ger den största möjliga utbyte, utan att man
behöver riskera rök i rummet. Det viktigaste är, att
spisen har ett tillräckligt stort rökrör och att
rököppningen ligger långt fram i eldstaden, ty
därigenom erhåller man en uppåt riktad sugning vid
eldstadsöppningens ovansida, och röken går upp
i skorstenen i stället för att välla in i rummet. Ju
längre bakåt rököppningen är belägen, desto
större risk uppstår, att spisen skall ryka in i
rummet, och de öppna spisar, som man tyvärr
finner allt för ofta, där rököppningen mynnar i
eldstadens bakvägg, äro som regel alldeles omöj-
liga att använda. Det kan också hända, att en
öppen spis klickar vid stark vind, därför att man
har ett fönster öppet mot läsidan, där vid sådana
tillfällen alltid ett visst undertryck råder. Luften
i rummet tvingas då ut genom väggen och spisens
rökrör kommer att tjänstgöra som luftintag,
vilket givetvis omöjliggör all eldning. En
bakdragshylla kan vid sådana tillfällen hindra, att
sot och aska virvla in i rummet.
Att förse den öppna spisen med extra kanaler
för att därigenom magasinera värme är
naturligtvis tänkbart; så ha till exempel Sjöboverken för
detta ändamål konstruerat en insats, som enligt
deras prospekt skall fungera bra. Frågan är dock,
om man inte bör låta den öppna spisen vara vad
den är och vid behov komplettera den med
kanske en liten täl jstensugn för mera permanent
uppvärmning. En sådan kombination har visat sig
mycket lämplig i sportstugor. I vanliga bostäder
bör den öppna spisen givetvis endast förekomma
som supplement till värmeledningen.
C E Johansson †
Carl Edvard Johansson föddes den 15 mars
1864 vid Frötuna Bruk i Västmanland. Hans
föräldrar voro Johan Johansson och Carolina
Johansson, född Rask. Vid tiden för Carl Edvards
födelse förestod fadern sågverket vid Frötuna
gård.
Är 1870 flyttade familjen till det när gränsande
Närke, där fadern köpt en gård i Götlunda
socken. Han blev sålunda självägande bonde och
valdes bl.a. till nämndeman. Till sitt nya hem tog
ban även med sig hela sin verkstad i form av olika
slags verktyg för såväl vanligt träarbete som
konstsnickeri. Han hade ägnat hela sin fritid åt
att snickra och hade förvärvat stor färdighet i
detta hantverk.
30 okt. 1943
525
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
