- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Allmänna avdelningen /
530

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 6 nov. 1943 - Modern svensk linberedning, av Kjell Sjunneson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ieknisk Tidskrift

Fig. 2. Ryckmaskin.

bindaren. Uppryckaren består av ett svänghjul,
över vilket gummiremmar löpa i bestämda banor.
Uppryckningen sker, när linet matas in mellan
svänghjulet och remmarna, med vilka det sedan
forslas till självbindaren på motsatta sidan.

Efter ryckningen får linhalmen, oftast uppsatt
till kräkning, torka ca 2 à 3 veckor, varefter den
antingen forslas till en lada eller direkt till
fabriken. Till linberedningsverken transporteras
linhalmen vanligtvis per bil eller järnväg.
Närliggande odlare kunna köra in den med häst och
vagn.

Repning

Vid ankomsten till fabriken går linet direkt till
repmaskinerna, fig. 3, där frökapslarna och
kortare linstrå, virrstrå, avlägsnas. Ogräs plockas bort
i den mån det är möjligt. Linet lägges först upp
på ett bord, där bandet, som håller linstråna
samman i form av kärve, avlägsnas. Linet
rot-jämnas mot en bräda, som är ställbar, allt efter
linhalmens längd. Denna procedur är synnerligen
viktig med tanke på såväl utbytet av frö som
färdig tåga. Från rotjämningsbordet går nu
halmen in i själva repmaskinen, som består av två

profilgummiremmar, mellan vilka linhalmen
hålles fast och transporteras genom maskinen, under
det att en frörepningskam genomkammar halmen
och avlägsnar frökapslarna och virrstråna, vilka
falla ned på en transportmatta och överföras till
en kapselbrytare, där fröet tröskas och rensas
och sedan kan användas efter ytterligare rensning
och torkning till utsäde eller linolja.
Knoppagnarna, som erhållas vid tröskningen, malas till
fodermjöl. Halmen går däremot till en stationär
knytapparat, som åter binder den till kärvar,
vilka sedan transporteras till rötkamrarna.

Samtidigt med repningen klassificeras halmen.
Denna klassificering, som är fastställd av Statens
Linnämnd, sker genom att olika egenskaper hos
halmen, såsom längd, tjocklek och färg, stjälkens
hållning, fiberns styrka m.m., åsättas värdetal
från 1 till 3, varefter den sammanlagda
poängsumman bestämmer klassen, efter vilken odlarna
sedan få betalt.

Rötning, bråkning och skäktning

De för textiländamål önskvärda delarna hos
linplantan äro fiberknippena, och det gäller
därför att så skonsamt som möjligt skilja dem från
vedskiktet. Den första i en lång rad av
beredningsprocesser är rötningen. Denna har till
ändamål att upplösa växtlimmet, som fasthåller
fiberknippena vid vedskiktet. Detta sker med tillhjälp
av bakterier, som alstras i riklig mängd när linet
får stå under vatten, i rötkamrarna, fig. 4, vilka
vid Kristinehamnsverket äro slutna
betongkammare med en rymd av 60 m3.

De vid rötningen verksamma bakterierna kunna
indelas i fyra grupper, allt efter den
temperatur de äro aktiva vid. De gynnsammaste
resultaten nås vid en temperatur omkring 30°C och
röttiden blir då 4 till 5 dygn. Ju lägre temperatur
man har desto längre blir röttiden, men ju högre
temperatur desto större rötförlust. Rötförlusten är
dock oväsentlig i förhållande till tidsbesparingen.

Vid rötningen sönderdelas icke fiberknippena.
Den biokemiska rötprocessen inverkar vanligen

530

t5 nov. 1943

Fig. 3. Frörepning. Fig. i. Rötkamrar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:08:33 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943a/0542.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free