Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 46. 13 nov. 1943 - Kemi och eldrift på laboratoriet, av K-I S — E L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Fig. 3. Liten rörugn med transformator.
endast för återvinning av lösningsmedlet genom
destillation. Genom detta raffineringsförfarande ha skapats
möjligheter att åtskilja ämnen, vilka icke kunna separeras
genom andra metoder, såsom t.ex. destillation.
En kontinuerligt arbetande fyrstegs-motströms
extrak-tionsapparat för extraktion av skifferolja i halvstor skala
visades i drift. Med denna apparat ha goda resultat
uppnåtts vid försök att framställa transformatorolja ur
skifferolja.
På destillationsområdet lade man märke till två
apparattyper för destillation av vätskeblandningar i analytiskt
syfte. Den ena var en kolonn enligt Stedman, byggd vid
Köpenhamns Universitet, och den andra en kolonn enligt
Podbielniak, modifierad av Skärblom och Linder.
En destillationskolonn av mycket gediget utförande för
arbeten i halvstor skala, byggd för ånguppvärmning och
avsedd för destillation även i vakuum och under tryck,
var även utställd.
Transport och behandling av gaser
Inom detta område dominerade vakuumpumparna.
Sådana visades av åtskilliga utställare. Såväl rotationspumpar
av kapseltyp som diffusionspumpar funnos i flera
exemplar. Särskilt intresse tilldrog sig en av
Vetenskapsakademiens Forskningsinstitut för Experimentell Fysik
tillverkad molekylarpump av rätt stor kapacitet,
åstadkommande ett slutvakuum av 5 • 10 ’mm Hg.
På gasmätningens område var det glädjande att
konstatera förefintligheten av svenska gasmätare.
Motorer, likriktare och omformare
Laboratoriet behöver motorer, som kunna användas för
många olika ändamål, och dessa måste alltså’ ha stora
regleringsmöjligheter. Sålunda visades en liten trefas
kommutatormotor med en effekt av högst 2 kW, vars varvtal
kunde regleras mellan 25 och 2 500 r/m.
För laboratoriets likströmsförsörjning är man i
allmänhet hänvisad till ackumulatorer med erforderliga
laddningsanordningar. Både ur teknisk och ekonomisk
synpunkt torde det vara bäst ined hålladdning av
ackumulatorerna från spänningsreglerade likriktare. Sådana finnas
nu i standardutförande från 0,07 till 8 kW. Genom
hållladdningen blir spänningen på ackumulatorerna konstant
och batterierna skonas, varjämte ingen risk förefinnes, att
batterierna helt plötsligt äro urladdade. I vissa fall kan
man använda omformare. På utställningen visades en
pendelomformare, som kan användas t.ex. för
omformning av likström till likström, 24 till 220 V eller tvärtom,
avsedd som strömkälla för radioapparater eller för
laddning av ackumulatorer från belysningsnätet.
Elvärme
Elvärmet var synnerligen rikt representerat på
utställningen. Det för det kemiska laboratoriet så nödvändiga
torkskåpet fanns i många varianter med eller utan
vakuum, alla med elektrisk uppvärmning. Ofta hade man
automatisk reglering av temperaturen. I många fall
användes klenspänning 24 V lill uppvärmningen, varigenom
isolationen avsevärt förenklades.
Infrarödstrålare med effekter upp till 250 W börja
användas för torkning, för indunstning av lösningar m.m.
Elugnar för laboratoriebruk voro utställda i en
mångfald typer. Bland dessa märktes några mindre ugnar,
avsedda för upphettning framför allt av deglar, fig. 3, och för
en högsta temperatur av 1 300°C samt en muffelugn för
laboratorieändamål. En högvakuumugn, fig. 4, för smältning
av melallegeringar vid temperaturer upp till 1 900°C och
vid ett vakuum av 0,001 mm Hg utgjordes av en degel av
grafit, i vars väggar motståndselement av grafitstavar
voro placerade. Ugnen är placerad i ett relativt stort
vattenkylt vakuumkärl i en isolering av grafitpulver; även
locket är vattenkylt. Ugnen är anordnad med
observations-fönster för temperaturmätningar med optisk pyrometer
och försedd med vakuumregulator, byggd på den
principen att luftens värmeledningsförmåga ändras betydligt
med trycket. Ett motståndselement med stor
temperaturkoefficient, som befinner sig i vakuum, antar olika
temperaturer beroende på värmeledningsförmågan, och av
dess motstånd erhålles sålunda ett mått på vakuum. I
apparaturen ingå även en förvakuumpump av kapseltyp och en
högvakuumpump (kvicksilverdiffusionspump, vattenkyld).
Ugnen kan snabbt nedkylas med vätgas.
Bland ugnar av något större dimensioner märktes
särskilt en lågtemperatursaltbadugn för en högsta
temperatur av upp till 500° à 600°C. I en annan "ugn av system
Kalling utgjordes ugnsrummet av ett vertikalt, cylindriskt
uppslitsat grafitrör, som tjänstgör som motståndselement.
En temperatur av 2 000°C kan uppnås med denna ugn.
En elektrisk roterugn för större laboratorieförsök,
avsedd särskilt för kontinuerliga rostningsförsök o.d. visades.
Det roterande ugnsröret värmes av en fast motståndsugn,
vars temperatur regleras genom termoelement,
fallbygel-regulator och relä.
Elångpannor tillverkas i en mångfald storlekar från
10 kW upp till 3 000 kW. En panna av lämplig storlek för
arbeten i halvstor skala fanns utställd med alla därtill
hörande regleringsorgan.
Fig. 4.
Högvakuumugn för 1 900°C och
0,001 torr.
540
13 nov. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
