Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 47. 20 nov. 1943 - Den högre tekniska undervisningen — huvuddragen av de sakkunnigas betänkande, av Lars-Olof Ekeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
genom forskning kunna utveckla de områden, för
vilka de äro målsmän. Härför fordras att lärarna
verkligen få tid över till forskning, att de få
tidsenliga, väl utrustade laboratorier, skickliga
medhjälpare i tillräckligt antal, tillräckliga
hjälpkrafter och rikligt tillmätta anslag. De sakkunniga ha
vid beräkningen av lärarbehovet, uppgörandet av
studieplaner och byggnadsplaner samt vid
uppskattningen av behoven av anslag för
forskningsändamål sökt tillgodose dessa önskemål.
Om studietiden normalt skall kunna sättas till
4 (41/a) år och framförda krav på införande av
nya ämnen samtidigt kunna tillgodoses, måste
undervisningen specialiseras i ökad omfattning.
Emellertid önska de sakkunniga att de svenska
högskoleingenjörerna alltjämt skola få en gedigen
och relativt omfattande grundläggande
utbildning. Lösen har därför blivit: "Specialisering med
försiktighet".
Efter en ingående diskussion av ämnet enades
de sakkunniga om följande huvudpunkter för den
fyraåriga utbildningen:
den för alla gemensamma utbildningen i de
grundläggande ämnena förlägges till de två första
årskurserna;
den mera utvecklade och djupgående
undervisningen i vissa grundläggande ämnen
(matematik, teoretisk mekanik, hållfasthetslära och
fysik) som erfordras för en del mindre grupper
av studerande, förlägges till tredje eller fjärde
årskursen;
själva fackutbildningen (i tillämpade ämnen)
meddelas i de två sista årskurserna (tredje och
fjärde);
för att de studerande på ett tidigt stadium skola
få en klarare uppfattning om vartill de
grundläggande studierna skola användas, skall, där så
lämpligen kan ske, i de första årskurserna lämnas
en förberedande beskrivande undervisning i för
l ackutbildningen betydelsefulla tillämpade ämnen;
den grundläggande undervisningen göres
gemensam för alla till en avdelning hörande
studerande. Även inom närbesläktade avdelningar
göres den grundläggande undervisningen i
möjligaste mån lika, så att — i billighetens intresse
— undervisningen i viss utsträckning kan med
delas av gemensamma lärare;
i de avdelningar, som motsvara vittförgrenade
delar av näringslivet, differentieras utbildningen
på erforderligt antal grupper i tredje och fjärde
årskurserna. För att göra differentieringen ännu
rikare må dessutom viss valfrihet mellan olika
ämneskombinationer tillåtas inom varje
studiegrupp. Detta möjliggöres genom att större
huvudämnen uppdelas i allmänna kurser, som läsas av
alla inom en avdelning, samt fortsättningskurser,
vilka göras valfria i viss utsträckning.
För att tillgodose det ökade
undervisningsbehovet erfordras en väsentlig ökning av
lärarkraf-terna. Vid bedömande av lärarbehovet konstatera
de sakkunniga till en början, att det ej bör vara
antalet studerande utan läroämnets beskaffenhet,
som skall vara avgörande för om en ny professur
bör inrättas. Om sålunda två eller flera
professurer skola inrättas i en disciplin, skall det vara på
den grund, att ämnet har så stor omfattning att
det ej kan behärskas av en man. Som exempel
kan nämnas det elektrotekniska området. Av
betydelse vid bedömande av 0111 en professur i visst
ämne bör inrättas bör också vara, om behovet
av forskning vid högskolan inom det
ifrågavarande området är stort.
Om ämnet ej förändras till sin omfattning men
antalet studerande ökas, föreslå de sakkunniga
att vid sidan av professorn anställas en eller flera
adjungerade lärare. Dessa skulle bedriva
undervisning och examination under professorns ledning
och ansvar. Undervisningen skulle antingen
omfatta vissa delar av läroämnet eller meddelas i
ämnet i dess helhet för vissa grupper av studerande.
För övrigt skulle vid högskolorna finnas
docenter, laboratorer, speciallärare, tillfälliga lärare,
första assistenter och assistenter, vilka skulle ha
ungefär samma uppgifter som för närvarande.
Läro- och timplanerna skulle läggas så, att
arbetsbelastningen på de studerande bleve så jämn
som möjligt. Antalet undervisningstimmar per
vecka skulle normalt vara 30 à 33, därav högst
18 föreläsningar, och aldrig få överstiga 36. Nu
förekommer del att antalet övningstimmar går
upp till 40. Schemat skulle läggas så att
kvällsföreläsningar i möjligaste mån undvikas. Tid för
hemarbete och examensarbete skulle reserveras.
De sakkunniga föreslå också, att högskolorna
skola anordna kortare kurser av olika slag för
fortsatt utbildning för dem, som redan avlagt
avgångsexamen. Dessa kurser skulle utgöras av
repetitionskurser, kompletteringskurser, kurser i
aktuella ämnen eller avancerade kurser. Spora*
diskt ha sådana tillfälliga kurser sedan länge
förekommit, men förslaget syftar till atl
högskolorna skola få anslag att anordna sådana mera
systematiskt. Det föreslås också, att varje professor
vid teknisk högskola bör vara skyldig att hålla
ett mindre antal avancerade föreläsningar över
de senaste rönen inom sitt ämne.
I särskilda kapitel understryka de sakkunniga
vikten av att forskningen vid högskolorna
understödes i växande omfattning och att varje
högskola får visst årligt anslag till en
publikationsserie för artiklar rörande den vid vederbörande
högskola bedrivna forskningen. Den tekniska
bibliotekstjänsten är föremål för en särskild
utredning, vars resultat inom kort väntas föreligga.
Högskolans inre organisation
De tekniska högskolornas inre organisation har
av de sakkunniga ägnats stort intresse. Här skall
endast några huvudpunkter beröras.
Lärarkollegiet, som med åren, särskilt vid KTH. blivit en
550
13 nov. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
