Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 47. 20 nov. 1943 - Den högre tekniska undervisningen — huvuddragen av de sakkunnigas betänkande, av Lars-Olof Ekeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
talrik och i viss mån heterogen församling, är
mindre lämpat för administrativt arbete och de
sakkunniga ha därför sökt befria kollegiet från
administrativa uppgifter, så långt detta varit
möjligt. Huvuddelen av de uppgifter, från vilka
lärarkollegiet kan befrias, bör anförtros ät
kollegienämnden och åtskilliga av nämndens åligganden
kunna överflyttas på rektor, vilken föreslås få
en ställning som administrerande och
dirigerande chef för sin högskola. Rektor skulle bl.a. ha
till uppgift att utöva kontroll över
undervisningen och han skulle därvid till medhjälpare få
avdelningsföreståndarna, vilka skulle göras till ett
slags studierektorer för sina avdelningar.
För att säkerställa kontakten mellan
högskolans lärare och näringslivet föreslå de
sakkunniga inrättande av avdelningsråd, vilkas
ledamöter skulle utgöras av representanter för
näringslivet inom respektive avdelningars
undervisningsområden. Hittills har ansetts, att styrelserna för
högskolorna borde tjänstgöra som kontaktorgan
med näringslivet, men då styrelserna i regel
bestå av strängt upptagna män i chefsställning, ha
de sällan haft tid att tränga på djupet i de grund
läggande frågorna om undervisningsplaner och
undervisningsmetodik. I själva verket ha de stora
ingenjörsföreningarna varit de egentliga
kontaktorganen. De avdelningsråd, som nu föreslås,
skulle utses av styrelsen för Svenska
Teknologföreningen, respektive Tekniska Samfundet i
Göteborg. Ledamöterna i avdelningsrådet för
avdelning B vid KTH skulle dock, med undantag för
en, utses av Jernkontoret och samtliga ledamöter
i avdelningsrådet vid avdelning L vid samma
högskola av Lantmäteristyrelsen.
En av de svåraste frågor de sakkunniga haft att
behandla har varit frågan om hur professorer
skola tillsättas. Efter ingående överläggningar ha
de framlagt förslag till ett nytt förfarande, avsett
att förkorta tillsättningstiden utan att man
eftersätter fordran på en auktoritativ prövning av
professorskandidaternas kvalifikationer.
Kärnpunkten i förslaget är att lärarkollegiets uppgifter i be
befordringsärenden böra övertas av ett mindre
men i gengäld mera sakkunnigt organ, kallat
beredningsnämnden.
Förslag om överstyrelse och iin<lra<l departemental
förläggning
En betydelsefull nyhet är förslaget om inråttan
de av en överstyrelse för rikets tekniska
högskolor, som skulle få uppgifter, svarande mot
universitetskanslerns. Ett avgörande skäl för att en
gemensam överledning för högskolorna bör
inrättas är K. M:ts behov av tillgång till en
sakkunnig instans vid behandling av frågor, som röra
bela rikets tekniska högskoleundervisning.
Överstyrelsen skulle tillse, att undervisningen vid de
båda högskolorna hålles likvärdig och befrämja
en rationell utveckling av undervisningen och
forskningen vid dem. Med hänsyn till den stora
rörligheten inom det tekniska undervisningsfältet
har man föredragit att föreslå en lämpligt
sammansatt överstyrelse med mångsidig kunskap och
icke en kansler, överstyrelsen skulle bestå av
preses och åtta ledamöter. Om en överstyrelse
tillsättes, skulle de enskilda styrelserna försvinna.
De sakkunniga ha i betänkandet upptagit ett i
olika sammanhang framfört förslag om att de
tekniska högskolorna skulle förläggas under
handelsdepartementet. Det främsta skälet härför har
varit att till handelsdepartementet redan förut
hänförts bl.a. IVA, de statliga försöks- och
provningsanstalterna och de nyinrättade tekniska
forskningsorganen och instituten. Man har
emellertid samtidigt pekat på den ökade förståelse
från ecklesiastikdepartementets sida, som särskilt
under senare år visats de tekniska högskolorna
och framhållit, att förslaget bygger på den
förutsättningen, att handelsdepartementet inrymmer
grundlig kännedom om och intresse för
näringslivet och utrustas med lämpliga hjälpkrafter för
ärendenas beredning.
Statliga kostnader
Det förslag till omorganisation av den högre
tekniska undervisningen, vars konturer här
upp-dragits, kommer självfallet att medföra avsevärda
statliga kostnader. Engångskostnaderna för
nybyggnader och utrustning av de nva byggnaderna
ha av de sakkunniga beräknats till 24,5 Mkr. för
KTH och 14,5 Mkr. för CTH. Nybyggnadsarbetet
skulle påbörjas under budgetåret 1944/45 och
utsträckas över en tidrymd av nio år. Arbetet
skulle vid KTH i första hand omfatta utförande
av nybyggnader vid Valhallavägen för de båda
lägre årskurserna och vid CTH i första hand
utbyggnad för de högre årskurserna på
Gibraltarområdet. Byggnadsplanernas närmare
utformning skulle anförtros en byggnadskommitté vid
vardera högskolan.
De årliga kostnaderna skulle enligt förslaget
ökas från nuvarande 3,36 Mkr. till 6,65 Mkr.
budgetåret 1951/52. ökningen, som är proportionsvis
större vid CTH än KTH beroende på att
statsmakterna icke i anslagshänseende dragit
konsekvenserna av beslutet att göra högre avdelningen
vid CTI till teknisk högskola, är främst
förorsakad av en väsentlig höjning av de beräknade
avlöningskostnaderna, men även en betydande
höjning av omkostnads- och materielanslagen har
förutsetts. Löneökningen har framför allt motiverats
av svårigheten för de tekniska högskolorna att i
konkurrens med industrin förvärva skickliga
lärare. Bland annat har i fråga om rektorernas
och professorernas anställningsförhållanden den
intressanta nyheten föreslagits, att de skola
tillsättas på förordnande och erhålla lön enligt
C-planen i civila avlöningsreglementet, vilket med
för en icke obetydlig kostnadsökning.
«11 dec. 1943
551
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
