Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 27 nov. 1943 - Högskolor och forskning som nationella kraftkällor, av Georg Kahlson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
1936/1940. I USA kräves minst en lärare på tio
studenter för att standarden skall betecknas
som god. Redan före kriget vägrade våra
statsmakter att tillgodose universitetens önskemål om
ökade lärarkrafter. De svenska statsuniversiteten
hade 1942 sammanlagt 130 professorer och 81
avlönade docenter (docentstipendiater). Jämfört
med t.ex. Sveriges 28 000 folkskollärare och
-lärarinnor är detta en mycket liten och föga
kostsam kår men med stor betydelse för svensk
odling. Man kan endast med beklagande
fastställa, att statsmakterna i sin inställning till
högskolorna brustit i sinne för proportioner, både
kulturella och ekonomiska. Följden har blivit
stagnation, efterblivenhet, uppenbara brister i den
nationella beredskapen, en svagt och försenat
utvecklad förädlingsindustri, onödiga svårigheter i
konkurrensen med föregångsländerna.
När man hör, att statsmakterna ännu under
det andra krigsåret även vanvårdade de tekniska
högskolorna, vars livsviktighet för vår industriella
och militära beredskap var uppenbar, då frågar
man med ängslan, hur man på högre ort tänker
sig framtiden för de mindre påtagligt matnyttiga
universiteten. Sveriges Kemiska Industrikontor
skrev 1941 till en Kungl, kommitté bl.a. följande:
"Om vårt land vill behålla sin ställning som
industri- och exportland, får icke den tekniska
undervisningen och forskningen så försummas i
fortsättningen som hittills. .. Först när de i det
föregående framställda önskemålen uppfyllts,
kan kemiundervisningen vid våra tekniska
högskolor anses ha erhållit liknande möjligheter som
kontinentens större högskolor innehade redan för
ett halvt sekel sedan ... Hela vår välfärd står på
spel, om vi icke kunna hålla jämna steg med
utvecklingen på världsmarknaden." I ett annat
meddelande från Sveriges Kemiska
Industrikontor, författat av civilingenjör Otto Cyrén, läses
bl.a.: "Att i ett land som Sverige, med sådan rik
tillgång på vattenkraft, icke förefinnes en
professur i teknisk elektrokemi, är minst sagt oerhört
och måste förefalla var och en som har
kännedom om utländska förhållanden nästan otroligt."
Med hänsyn till vetenskaplig begåvning hör
vårt folk till världens allra främsta. Vi måste
alltjämt som supplikanter träda inför statsmakterna
med anhållan att få forska mer än som nu är
möjligt. Svaret blev redan i fredstid allt för ofta
nekande. I andra länder vädjar statsledningen
enträget till vetenskapsmännen att forska mer. I
första årgången av den officiella tyska tidskriften
"Der Vierjahresplan" publiceras en appell som
genom sin aktualitet och sanningshalt är en maning
även för oss: "Forskaren och teknikern har en
stor och viktig uppgift att fylla vid sidan av
arbetaren, bonden och soldaten för vårt folks livsöde.
Det är forskaren och teknikern som kan och
måste åstadkomma det avgörande arbetet för det
tyska folkets uppehälle och utveckling i nutid
som i framtid. Vidmakthållandet och utvecklingen
av den tyska vetenskapen är av största betydelse
för det allmänna, och en stagnation på denna
front skulle i längden hota det tyska folkets
framgångar och dess ledning i kampen för
framåtskridandet."
Kinas statschef Chiang Kai-Shek höll 1942 ett
föredrag om "Vetenskapens väg och anda" som
anslogs inom alla landets vetenskapsinstitutioner.
En västerländsk intellektuell ledare skulle
knappast kunna behandla detta ämne sakkunnigare
eller med större humanistiskt patos än den store
österländske folkledaren. Han yttrade bl.a.:
"Förbättringarna i människans levnadsförhållanden
ha möjliggjorts genom vetenskapen. Om vi vilja
rädda vårt land, så måste vi frigöra oss från den
nuvarande försoffningen och defaitismen. Vi
måste besjälas av ihärdighet och framåtanda, vi
måste hänge oss åt forskning med allt vårt sinne
och hjärta. Vi måste få en klar uppfattning om
vetenskapens mål och medel. Vi måste sprida
vetenskapens anda och utnyttja dess metoder, så att
en man kan uträtta lika mycket som tio och tio
dagars arbete kan fullgöras på en."
Sverige väntar otåligt på statsmän med sådana
vyer. Ej blott på det att tio dagars arbete må
kunna göras på en utan även för att fullgöra
våra självklara förpliktelser inom kulturarbetet.
Våra politiker göra nu dunkla uttalanden om
Sveriges medverkan i återuppbyggandet. De för en
bättre värld kämpande folken, som digna under
krigets bördor, vilkas hem och egendom förstörts,
vilkas ungdom offrat sitt blod, dessa folk ha även
under kriget varit frikostiga i sina bidrag till den
vetenskapliga odlingen. De ha ej satt denna odling
på undantag. En vetenskapsman i det rika, mätta
Sverige kan endast med beklämning iaktta våra
myndigheters skötsel av universitet och andlig
odling. Denna odling är dock den äldsta och mest
utvecklade formen av internationell samverkan
till fromma för hela mänskligheten.
Det är en folkpsykologisk gåta, att vår
politiska ledning alltjämt visat sig oförmögen att
framlägga och genomföra ett klart, positivt
kulturprogram. Vi äro visserligen "barn och
framför allt barnbarn och barnbarnsbarn till de många
hundra tusen backstugusittare, inhyseshjon,
stat-torpare, drängar och pigor, vilka för hundra år
sedan i Sveriges bygder då och då svulto, stundom
svettades, icke sällan svuro, alltför ofta söpo",
för att tala med E H Thörnberg. I Medelby tycks
man leva någonstans mitt emellan detta stadium
och den småborgerliga idyll, som är alltför
många svenskars livsram. Är vårt folk på väg att
förgubbas ej blott fysiskt utan även andligen?.
Var finns ungdomen och återväxten i vårt
politiska och kulturella liv? Man efterlyser
ungdomligt ledarskap i riksdag, departement, statliga verk
och förvaltning. Stå gubbarna i vägen för
ungdomen, för dess fria utveckling och möjligheter att
558
20 nov. 194:3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
