Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 4 dec. 1943 - Till frågan om Svenska Ingenjörers Riksförbund, av Rolf Steenhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Detta är en mycket viktig passus, som visar, att
kommitterade tänkt sig möjligheten av att redan
vid denna tid en stor ingenjörsorganisation kunde
bildas utan Teknologföreningens medverkan.
1920 års förslag fälldes av föreningen.
Huruvida handlingarna överlämnats för vidare
åtgärder är mig icke bekant. Tiden medger icke heller
att redogöra för allt som hänt sedan 1922. Jag
skall bara konstatera, att riksförbundsfrågan
under de gångna åren förts fram efter olika
linjer men med i stort sett samma motiveringar som
tidigare. De förslag, som inkommit, ha varit
uppbyggda efter i huvudsak två olika principer.
Vissa förslagsställare ha tänkt sig en hela landet
omfattande högskoleingenjörsförening med
representanter, förgreningar eller lokalavdelningar i
de olika länen och på de olika platserna. Denna
konstruktion har kritiserats på det skarpaste av
landsortsföreningarna, som ju antingen skulle få
lokal konkurrens eller bli kluvna i en slags
teknisk över- och underklass. Andra förslag ha
siktat till ett riksförbund av i huvudsak 1920 års typ.
Sista gången före innevarande år frågan om ett
riksförbund blev aktuell var på
novemberstämman 1941. Ärendet remitterades via styrelsen till
organisationskommittén, som emellertid icke fann
utsikt föreligga för vinnande av enighet i frågan.
Styrelsen anslöt sig till organisationskommitténs
ståndpunkt och föreslog, att frågan lämnades att
mogna. Bumerangen kom emellertid tillbaka vid
marsstämman 1942, då styrelsen erhöll i uppdrag
att dryfta frågan med delegerade för de
samarbetande föreningarna. Detta skedde också, men
resulterade i ett enhälligt uttalande, att några
åtgärder för åstadkommande av ett nytt
ingenjörsförbund icke kunde anses av behovet
påkallade. De tekniska föreningarnas delegerade ha
sålunda den gången förklarat sig sakna
tillräckliga motiv för förbundsbildandet. Styrelsen
föreslog för den skull, att förslaget icke skulle
föranleda någon åtgärd, men sedermera beslöt
novemberstämman 1942, med 4 rösters övervikt, att
för andra gången återremittera ärendet till
styrelsen.
Frågan blir akut
När den nya styrelsen i januari detta år
började sin verksamhet, förelåg sålunda stäminans
uppdrag att ånyo handlägga ärendet. Förutom de
historiska aktstycken jag refererat, låg på
styrelsens bord ett flertal skrivelser av i huvudsak
nämnt innehåll. Styrelsen, som i sin tur ansåg,
att organisationskommittén borde brottas med
frågan igen, uppdrog åt kommittén att efter
samråd med förslagsställare och representanter för
landsortsföreningar granska och överväga de
inkomna förslagen. Sedermera överlämnade
styrelsen till kommittén en skrivelse från föreningens
presidium med förslag till åtgärder för
effektivisering av föreningsarbetet. Presidieskrivelsen
innehåller enligt mitt förmenande en god
sammanfattning även av riksförbnndsfrågan och de
tankar, som ligga bakom denna, samtidigt som
där i korthet anföras vissa motskäl mot
bildandet av ett förbund. Dem som önska närmare
kännedom om presidieskrivelsen ber jag få hänvisa
till Tekn. T. 1943 h. 19.
Den förstärkta organisationskommittén har
under våren, sommaren och hösten lagt ned ett
betydande arbete på ärendet. Ett första resultat
blev en av generalsekreteraren gjord
undersökning av kategorifördelningen bland de
korresponderande föreningarna. Undersökningsresultaten
ha framlagts i tablåform i styrelsens
novemberskrivelse (STF:s handl. nr 339). Då resultaten i
vissa stycken äro approximativa, ha några
summasiffror icke anförts i tablån, men godtar man
i alla fall en summation som grund för vidare
diskussion, finner man, att de med
Teknologföreningen korresponderande föreningarna ha 8 000
medlemmar, varav 44 % äro högskoleingenjörer.
Då sammanlagt 24 % av dessa föreningars
medlemmar äro med i Teknologföreningen, kan man
sålunda sluta sig till att 20 % av föreningarnas
medlemmar äro utanför Teknologföreningen
stående högskoleingenjörer; detta gör 1 600 stycken.
Inom Teknologföreningen är 90 %
högskoleingenjörer, vilket gör 4 700 stycken. Sammanlagda
antalet av sådana högskoleingenjörer, som genom
medlemskap någonstans i någon förening visat
intresse för föreningsliv och samarbete, är sålunda
1 600 + 4 700. dvs. 6 300 stycken. Av de
för-eningsintresserade högskoleingenjörerna är ined
andra ord 75 % ledamöter i Svenska
Teknologföreningen, ett förhållande, som nog kan tolkas
som ett gott betyg åt föreningen. Troligen blir
anslutningen ännu bättre, om föreningen vidtar de
åtgärder, presidiet har rekommenderat, och då i
första hand anställer en verkställande direktör för
att rationalisera rutinarbetet och vara värd för
klubbrörelsen.
På tal om STF
Det är kanske av intresse för ledamöterna och
av värde för den kommande diskussionen att jag
här i samband med uppgifterna om anslutningen
till föreningen nämner något om medlemsantalets
variationer och om föreningsarbetet. Tabell 1
visar något mer detaljerat vad jag nyss nämnde om
kategoriförhållandena inom de olika
föreningarna. Vi se att variationerna både hos det absoluta
och det relativa antalet högskoleingenjörer äro
mycket stora, föreningarnas storlek är också
mycket varierande. En sammanslagning av alla
dessa föreningar med Teknologföreningen till ett
riksförbund skulle ge ett totalt medlemsantal av
mellan 13- och 14 000, därvid oräknat exempelvis
de tekniska elementarskolornas ingenjörsförbund,
vilket har 8 000 medlemmar, men icke är
korresponderande förening. Av detta totala medlems-
566
13 nov. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
