Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 4 dec. 1943 - Till frågan om Svenska Ingenjörers Riksförbund, av Rolf Steenhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
kuterade även Teknisk Tidskrift, som på sätt och
vis sammanhänger med förbundsbildningen.
Mötet uttalade sin tillfredsställelse med de riktlinjer,
som uppdragits för tidskriftens fortsatta
verksamhet och för vilka redogjorts i Tekn. T. 1943 h. 46.
önskemål framfördes om alt Teknisk Tidskrift
skulle bli ett förbundsorgan, en var mans
egendom. Ur prenumerationssynpunkt vore detta
naturligtvis bra. men det vore antagligen ganska
katastrofalt för Teknologföreningen själv.
Tidskriftsfrågan är emellertid ett invecklat
ekonomiskt spörsmål, som jag icke här närmare kan
gå in på.
Delegerademötet beslöt att uppdra åt ett
särskilt utskott att överarbeta stadgeförslaget. Detta
utskott har bestått av tre representanter från
Teknologföreningen och fem representanter från de
korresponderande föreningarna. Utskottet
avlämnade den 27 oktober sitt förslag till samtliga
föreningars styrelser. Det andra förslaget skiljer sig
i princip från det första genom att
kvalifikations-bestämmelserna sänkts därhän, att anslutning kan
vinnas även av ingenjörsförening, som till undre
gräns har examen från statligt tekniskt läroverk.
När stora styrelsen den 4 november behandlade
kompromissförslaget, fann styrelsen sig böra
avstyrka. att Teknologföreningen medverkar till
bildandet av ett riksförbund med i huvudsak sådana
stadgar, som det nya förslaget innebar. Beslutet
var icke enhälligt utan fattades med 17 röster mot
3. Ordföranden och nio andra röstberättigade
styrelseledamöter voro förhindrade att delta i
omröstningen. De invändningar, som gjorts vid
styrelsens behandling av det förra förslaget,
återkommo med ökad styrka. Detta var ganska
naturligt, eftersom en ytterligare kvalitativ utspädning
av förbundet hade ägt rum.
Riksförbundet — en samvetsfråga
Den frågan ställdes och besvarades i styrelsen
och jag tror det kan vara skäl att beröra den även
här, huruvida föreningens förstärkta
organisationskommitté, och sedermera stadgeutskottets
Teknologföreningsrepresentanter, själva varit av
den åsikten, att en anslutning av
Teknologföreningen borde komma till stånd enligt de
föreslagna stadgarna. Jag tror mig tala på de andras
vägnar, när jag säger, att vi efter de tvenne
åter-remisser av ärendet, som styrelsen fått, belt
enkelt betraktade arbetet inom de båda
kommittéerna såsom ett uppdrag av styrelsen att försöka
utforma ett sådant förslag till stadgar, att det
skulle kunna antas, för den händelse föreningen
beslöt medverka till att bilda ett riksförbund.
Det är mig angeläget att såsom föreningens
ordförande få deklarera min egen syn på
för-bundsfrågan. Som framgår av den åberopade
pre-sidieskrivelsen, liksom även av redogörelsen för
utredningarna från 1920, är det många motiv,
som kunna andragas för ett riksförbund. Dessa
behöva icke här upprepas. Ett skäl, som icke
skriftligen framlagts, ehuru det är tungt vägande,
anser jag vara önskvärdheten av att den
förbundsbildning, som väl förr eller senare kommer till
stånd, dirigeras åt rätt håll. Härmed menar jag,
att Teknologföreningen genom att från början
ta hand om förbundsbildningen skulle kunna
förhindra uppkomsten av ett förbund av mindre
önskvärd karaktär, enkelspårigt till läggningen
och med en majoritet av lägsta tekniska
kvalifikation. Ett dylikt förbund är ju vid födelsen
ganska ömtåligt och kunde lätt råka i händerna på
effektiva ledare med mera politiska än tekniska
aspirationer.
Jag var själv länge övertygad om att ett
riksförbund hade en angelägen mission att fylla, och
därvid var den sistnämnda synpunkten den för
mig viktigaste, nämligen att Teknologföreningen
borde vara det instrument, varmed man i rätt tid
kunde omhänderta och kanalisera alla de
organisationssträvanden, som gjorde sig märkbara på
olika håll. Under kommittéarbetets fortgång blev
jag emellertid mer och mer betänksam. De
uppställda målen voro icke blott vagt formulerade,
de voro dessutom, i den mån de kunde plockas
fram i konkret form, ingenting annat än de
uppgifter Teknologföreningen har sig förelagda.
Dessa uppgifter skulle sannolikt icke bli bättre
behandlade av en organisation, uppbyggd på
svagare ekonomisk och lägre teknisk grund än
Teknologföreningen. Vidare fann jag, att man från
förslagsställarnas och landsortsföreningarnas sida
siktade till att Riksförbundet och
Teknologföreningen av ekonomiska skäl skulle ha gemensamt
kansli, gemensam direktör och gemensam
ordförande. Detta betydde, att föreningens båda
främsta förtroendemän vardera skulle få sätta sig på
två stolar. Varje åtgärd för popularisering av
föreningen, lör kontakt med myndigheter, för
anordnande av kurser etc., varje sådan åtgärd, som
vidtogs för den ena organisationens räkning,
skulle med fog kunna anses ha bort göras för den
andras räkning och vice versa. Med andra ord,
föreningens ordförande skulle med berått mod
bidra till att frånhända föreningen en stor del av
dess nuvarande tongivande verksamhet.
Föreningsverksamheten är föreningens raison
d’etre och dess livsluft. Teknologföreningen kan,
som jag nämnde, mönstra 75 % av landets
för-eningsintresserade högskoleingenjörer, och detta
relativtal kommer dessutom att växa ju mer
föreningsarbetet, kursverksamheten och
klubbverksamheten vidgas och ju mer Teknisk Tidskrift
bringas i överensstämmelse med läsekretsens
önskemål. Teknologföreningen kommer därför
alltid att representera det högsta koncentratet i
landet av tekniskt kunnande. På den basen har
föreningen också byggt upp en betydande good
will, som resulterat i att föreningen anförtros ett
stigande antal uppgifter inom samhället. Den hit-
568
4 dec. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
