Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 50. 11 dec. 1943 - De tekniska högskolornas utbyggnad — enligt de sakkunnigas betänkande, av Lars-Olof Ekeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
KTH. På grund av den under kriget ökade
efterfrågan på skeppsbyggare anse de sakkunniga det
ofrånkomligt att man icke blott bibehåller utan
även förbättrar undervisningen i skeppstekniska
ämnen vid KTH, särskilt som behov av sådan
undervisning uppkommer i samband med
undervisningen i flygteknik. Samtidigt har man velat
ytterligare poängtera en redan förefintlig
differentiering av den skeppsbyggnadstekniska
utbildningen, vilken vid CTH är särskilt inriktad på
konstruktion och byggande av fartyg och vid
KTH fått en mera maskinteknisk och driftteknisk
inriktning. Vid vardera högskolan är
utbildningen för alla skeppsbyggare gemensam utan
differentiering i grupper men med valfrihet i
vissa ämnen. Vid KTH föreslås en ny
special-lärarbefattning i varvsteknik, varjämte de
sakkunniga framhålla, att det måhända längre fram
kan bli påkallat att återinföra en professur i
skeppsbyggnad vid högskolan. För CTH:s
vidkommande föreslås två nya läroämnen
företrädda av adjungerade lärare, nämligen
varvsteknik samt modellförsöks- och propellerteknik.
Avdelningarna för elektroteknik
När man tidigare diskuterat möjligheterna att
differentiera undervisningen vid de
elektrotekniska avdelningarna vid KTH och CTH har bl.a.
framkastats den tanken, att man vid KTH mera
skulle lägga an på frågan om alstring av
elek-Irisk energi, medan man vid CTH skulle ägna
större uppmärksamhet åt de problem, som
sammanhänga med förbrukningen av elektrisk energi.
Man har även föreslagit, att man vid KTH skulle
lägga särskild vikt vid svagströmstekniken,
medan man vid CTH skulle syssla mera med
starkströmstekniken. De sakkunniga ha emellertid
kommit till, att några större möjligheter att
differentiera undervisningen mellan KTH och CTH
icke föreligga. De senaste årtiondenas utveckling,
som inneburit eftt snabbt utnyttjande inom
tekniken av grundläggande resultat från
elektro-fysikens område, har alltmer sammanknutit
elektroteknikens skilda arbetsfält med varandra,
och man blir därför tvungen att ge
elektroingenjörerna i gemen en god teoretisk underbyggnad
inom alla de berörda områdena. Undervisning i
telegrafi och telefoni kan dock ges betydligt
mindre omfattning vid CTH än vid KTH, då behovet
av specialingenjörer inom detta område bör
kunna täckas av den ena högskolan. På grund av
det större antal studerande, som förutses vid
KTH, böra möjligheterna till specialisering där
göras något mera omfattande än vid CTH. I fråga
om laboratoriernas forskningsutrustning bör
vidare tillses, att den ej i onödan dubbleras. Vid
KTH, där differentieringen sålunda skulle bli
något större än vid CTH, föreslå de sakkunniga
uppdelning av de studerande i två huvudgrupper,
en för starkströms- och en för svagströmsteknik.
Då en del nya, ganska omfattande ämnen
föreslås införda, har man för att kunna bibehålla en
planenlig studietid av fyra år funnit det
nödvändigt att inom de båda huvudgrupperna tillåta viss
valfrihet.
Några nya professurer inom avdelningen
föreslås icke vid KTH men däremot nya
speciallärarbefattningar i elektrotekniska mätmetoder,
elektroteknisk materiallära, allmän kraftteknik
och kraftteknisk driftteori. Tre nya adjungerade
lärare skulle finnas vid avdelningen, däribland
en i elektrisk installationsteknik. Vid CTH skulle
däremot nya professurer tillkomma i elektrisk
anläggningsteknik och i radioteknik i stället
för nuvarande speciallärarbefattningar.
Undervisningen i telegrafi och telefoni skulle meddelas av
en adjungerad lärare under professorn i
radioteknik. Även vid CTH skulle särskilda
lärarbe-fattningar i de ovan uppräknade nya läroämnena
insättas på i huvudsak samma sätt som vid KTH.
Avdelningarna för byggnadsteknik
Benämningen på avdelningarna för väg- och
vattenbyggnad har ansetts mindre adekvat, då
den allmänna byggnadstekniken numera
upptar mycket större utrymme i förhållande till
väg- och vattenbyggnadstekniken än tidigare. De
sakkunniga föreslå att avdelningarna i stället
benämnas avdelningarna för byggnadsteknik. Till
tröst för dem, som studerat vid avdelning V i
Stockholm eller Göteborg och som med sorg skulle
se det gamla namnet försvinna, samt för att
undvika förväxling med avdelningen för
bergsvetenskap vid KTH har dock
avdelningsbokstaven V föreslagits bibehållen.
Inom de byggnadstekniska avdelningarna skola
utbildas ingenjörer för en mångfald
arbetsuppgifter såsom byggnadstekniker för hus- och
brobyggnader, vattenbyggare, järnvägsingenjörer,
vägbyggare samt ingenjörer för olika
kommunala uppgifter. Då alla studerande ej kunna få
utbildning inom alla dessa specialområden, måste
en viss differentiering av undervisningen äga
rum. De sakkunniga ha stannat för att vid KTH
föreslå uppdelning i två grupper: hus-, bro- och
vattenbyggnadsteknici samt
kommunikationstek-nici. Vid CTH skulle utom förstnämnda grupp
finnas en grupp allmänna byggnadsteknici,
närmast motsvarande en utbildningstyp, som CTH
redan har. Utbildningen inom denna grupp skulle
särskilt lämpa sig för det stora antal
byggnadsteknici, som sysslar med ledning av allmänna
byggnadsarbeten utan att speciellt vara
konstruktörer, exempelvis flertalet kommunalanställda
byggnadsingenjörer i medelstora städer. Vid sidan
av gruppindelningen skulle viss valfrihet
förekomma vid båda högskolorna.
KTH skulle enligt förslaget bli den egentliga
härden för undervisning och forskning i ämnena
kommunikationsteknik, stadsbyggnad samt bygg-
«11 dec. 1943
575
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
