- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Allmänna avdelningen /
592

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 18 dec. 1943 - Anrikningen och den mineraliska råvaruförsörjningen, av Sture Mörtsell - Ny fackredaktör

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

tiga mineralet är särskilt sprött, kan i
undantagsfall malmen renkrossas ändå tidigare.

En av de vägar man har att gå, när det gäller
råmaterial, som normalt skulle erfordra allt för
långt driven nedmalning, är därför att på
konstlad väg försöka förbättra strukturegenskaperna
före målningen. I vissa fall kan detta låta sig
göra genom olika slag av värmebehandlingar, som
rent utav kunna utsträckas till röstnings- eller
reduktionsförlopp, varvid de fysikaliska
förutsättningarna för själva separationsprocessen vanligen
även bli förändrade. Såsom ett generellt problem
för framtida landvinningar för
anrikningstekniken framstår sålunda önskemålet att kunna
förbättra och förbilliga malningstekniken samt även
att bättre behärska anrikningsprocesserna för de
finaste kornstorlekarna.

För sådana råmaterial återigen, som innehålla
allt för låga halter av det eftersökta mineralet
(såsom t.ex. den apatitförande Alnö-kalken) ligga
de verkliga svårigheterna vanligen uteslutande på
det ekonomiska planet. Det råder icke något
tvivel om att stora nya råvarutillgångar kunna
bli aktuella i samma mån som det blir möjligt
att finna lönande användningsområden även för
de avfallsprodukter av olika slag, som
nödvändigtvis måste erhållas vid anrikning av en fattig
mineralråvara. För närvarande är det förenat
med ibland icke obetydliga kostnader att
oskadliggöra detta avfall. Här finnas uppgifter, som
ehuru de kunna synas ligga vid sidan av den
egentliga anrikningstekniken likväl på grund av
sin stora betydelse för en framtida
råvaruförsörjning så småningom måste finna sin lösning genom
eller åtminstone under intimt samarbete med
anrikningsteknikens män.

Skulle man försöka ställa upp några villkor
för hur ett råmaterial bör vara beskaffat för att
det med hjälp av en eventuellt kommande
anrikning skall kunna betraktas som en ny
råvarutillgång, kommer man till, att materialet för det
första bör vara grovkristalliniskt eller lätt att
renkrossa och för det andra vara sammansatt av
sådana mineral, att samtliga eller huvuddelen av
vid anrikningen erhållna, olikartade produkter
kunna bli betraktade såsom mineralråvaror.

Det vore alltså icke orimligt tänka sig, att
— för att ta ett exempel — en lämplig
grov-kristallinisk granit eller en gnejs innehållande
muskovit med goda isolationsegenskaper i
framtiden kunde komma att anrikas för produktion av
fältspat, glimmer och kvarts, när de nu
bearbetade, relativt högprocentiga tillgångarna för någon
av dessa mineralråvaror börja visa sig
otillräckliga. Ändå närmare till hands skulle det kunna
ligga att anrika en grovkristallinisk skriftgranit på
fältspat och kvarts.

Förberedelser i form av genomförda
laboratorieundersökningar saknas icke på detta område.
Ytterligare forskning är dock erforderlig.

För att vi skola kunna vara rustade att möta
alla uppdykande nya problem av denna art när
den tiden kommer, är det av största vikt, att
forskningen även på längre sikt inom
anrikningstekniken får tillräckliga resurser för ett
målmedvetet och med all kraft bedrivet arbete. Det nya
anrikningslaboratorium inom Tekniska
Högskolan, som just nu håller på att utrustas, och till
vilket gruvindustrin lämnat frikostiga bidrag, är ett
betydelsefullt steg i denna riktning.

Av synnerlig vikt är även — såväl för själva
anrikningsforskningen som för hela gruvindustrin
— att en tillräckligt stor del av den
framåtsträvande ungdom, som varje år söker sig till denna
högskola, har klart för sig, att sysslandet med
malmer, deras brytning och anrikning, är en
fascinerande — och även lönande — uppgift samt att
anrikningen för den som fått håg till forskning
har många intressanta och betydelsefulla problem
att bjuda.

Ny

fackredaktör

Vid sitt sammanträde den 29 november beslöt
avdelningen för Skeppsbyggnadskonst och
Flygteknik på styrelsens förslag, och efter initiativ av
en kommitté under ledning av flygdirektör Erik
Sjögren, att tillsätta en särskild fackredaktör för
flygteknik i Teknisk Tidskrift; härtill utsågs
civilingenjör Bertil Björkman. De
skeppsbyggnadstekniska frågorna komma liksom hittills att
handhas av civilingenjör Nils J Ljungzell.

Ingenjör Björkman är knuten till AB
Aero-transport, där han handlägger tekniska trafik- och
organisationsärenden. Tidigare har han varit
stationsingenjör på Bromma flygplats, och under
åren 1941—1943 förestod han
kundtjänstavdelningen i Svenska Aeroplan AB. Ingenjör
Björkman har sålunda rik erfarenhet från såväl
flygindustrin som den praktiska flygplansdriften.

Teknisk Tidskrift hälsar honom välkommen
och hoppas att flygtekniker landet runt med
nyväckt energi skola stödja honom i strävan att
göra tidskriftens flygtekniska innehåll allsidigt
och givande.

592

13 nov. 1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:27:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1943a/0604.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free