Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 18 dec. 1943 - TNC: 24. Idealisk, ideal, skenbar, approximativ, av J W - Böcker - Nya himlar, av J Tandberg - Einführung in die technische Röntgenphotographie, av H Swedenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
TNC
24. Idealisk, ideal, skenbar, approximativ
Uttrycket att något är idealiskt innebär att det
överensstämmer med "idealet", som i sin tur innebär ett
full-komlighetsmönster. Man talar om idealiska
arbetsförhållanden, en idealisk lösning av ett problem, ett idealiskt
verktyg osv.
Man använder även adjektivet ideal, t.ex. i uttrycken
ideala gaser, ideala vätskor. Därmed förstås vissa
gränsfall, ur teoretisk synpunkt idealiska i så måtto att de
motsvara matematiskt enkla lagar. En ideal gas följer till
punkt och pricka tillståndsekvationen pv = RT. En ideal
vätska är osammantryckbar och friktionsfri. En ideal
transformator transformerar exakt, vilket innebär att effekt,
fasvinkel och kurvform hos spänning och ström äro lika
på dess båda sidor. Intet av dessa idealfall existerar i
verkligheten.
Ibland ser man i stället för ideal adjektivet "ideell",
t.ex. en "ideell" gas. I det allmänna språket betyder
emellertid ideell själsligt upphöjd, alltså motsatsen till
materiell. En ideell sammanslutning syftar icke till ekonomisk
fördel o.d. utan har mera upphöjda syften; en ideellt lagd
person kännetecknas av moraliska, estetiska eller andra
icke materiella intressen. Man bör därför inom tekniken
och närstående vetenskaper icke använda ordet ideell i st.f.
ideal. Ej heller bör ideell användas som attribut t.ex. för
storhetsvärden som äro beräknade under förenklande
antaganden. Man ser uttrycket "ideell magnetisk täthet" i en
elektrisk maskindel osv. Här är det icke fråga om ideala
värden utan i stället om approximativt beräknade värden;
man kan ofta i sådana fall säga: skenbara värden. Den
skenbara magnetiska tätheten beräknar man genom att
anta, att hela flödet befinner sig inom järnkärnan och är
jämnt fördelat över dennas tvärsnitt. Den skenbara
effekten i en växelströmskrets beräknar man ur spänningens
och strömmens värden utan att ta hänsyn till
fasförskjutningen. Andra termer som ibland kunna ersätta ideell äro:
ekvivalent, effektiv, kanske även nominell.
Vid användning av det mycket vanliga uttrycket
approximativ får man komma i håg att detta ord innebär
närmande till det rätta värdet, icke fjärmande därifrån. "Helt
approximativt" eller "med stor approximation" skulle
alltså betyda helt nära, mycket nära, icke: helt ungefärligt
eller grovt. Missförstånd kan emellertid lätt uppstå,
eftersom man gärna översätter approximativ med ungefärlig.
Man måste därför uttrycka sig tydligare och säga
exempelvis god approximation när man avser god
överensstämmelse, och grov approximation när man menar stor
avvikelse. Som goda svenska termer för approximation kunna
anbefallas tillnärmelse (en nybildning från adverbet
tillnärmelsevis, substantivet finns i danskan) och närmevärde,
t.ex. med god tillnärmelse, ett användbart närmevärde.
Adjektivet approximativ kan ibland ersättas med
sammansättningsförleden närme-, t.ex. närmeresultat,
närmelös-ning av ett problem; i andra fall kan omskrivning med
närmevärde göras, t.ex. volymens närmevärde i st.f. den
approximativa volymen. Som ersättning för adverbet
approximativt kan skrivas närmelsevis eller tillnärmelsevis.
J W
Böcker
DK 52(048)
Nya himlar. Från stjämkunskapens gryning till
Vintergatornas Vintergata, av Knut Lundmark. Nordisk
Rotogravyr, Stockholm 1943. 752 s„ 195 fig., 10 färgpl. 200 kr.
Medan en världsbrand rasar runt omkring oss har en
bok iordningställts, en praktbok, värdig att vara gåva till
en furste, behandlande ett så fredligt och upphöjt ämne
som världsbilden och dess historia. På finaste
konsttrycks-papper och med en rikedom av illustrationer behandlar
den lärde författaren — på ett lika personligt sätt som
om det varit ett föredrag — människans uråldriga
strävan efter klarhet över jordens ställning i universum och
stjärnornas egenskaper. Knut Lundmark är en lärd man,
ej blott inom sitt akademiska tentamensområde utan även
inom kinesisk, arabisk, grekisk, egyptisk och indisk kultur.
Han rör sig obehindrat inom alla världskulturerna. Den
medeltida astrologien blir refererad lika sakkunnigt som
nutida astronomi från Mount Wilsonobservatoriet.
Bland celesta vyer, som tyvärr aldrig fotograferats, men
som alltjämt äro av intresse, må noteras himlavalvets
utseende på skapelsedagens morgon, strax före den första
soluppgången. Lundmark beskriver fenomenet lugnt och
sakligt med stöd av äldre astrologisk litteratur. Man får
ävenledes en detaljerad redogörelse för Odyssevs
upplevelser vid hemkomsten den 16 april 1177 f.Kr., varvid
källorna dels äro astronomiska beräkningar, dels
Homeros. Dagens program börjar kl. 5.40, vid soluppgången,
och följes timme för timme; kulmen nås, när friarna
dödas. — Vintergatans egenskaper och existensen av
miljontals andra vintergator på avstånd, bestämda enligt
författarens fotometriska metoder ända upp till
åtskilliga hundra miljoner ljusår — bildande Vintergatornas
Vintergata — ger läsaren sublima vyer, som för en stund
låta den lilla jordens krig och konflikter te sig löjligt
dåraktiga.
De som hade nöjet närvara vid Knut Lundmarks
föredrag i Svenska Teknologföreningen den 4 december 1942
(se Tekn. T. 1943 E h. 1 s. 15—16) erinra sig säkerligen den
omfattande samling av utmärkt vackra bilder av
stjärnhopar, nebulosor och vintergator, som då prydde lokalen.
De flesta och bästa av dessa fotografier, som professor
Lundmark jämte andra vid amerikanska observatorier
arbetande astronomer tagit, återfinnas bland de 64 planscher
i djuptryck, som avsluta boken.
Boken är kostlig, men vid närmare granskning
förstår man, att det är fullt i sin ordning. Den måste räknas
bland det mest magnifika i bokväg, som åstadkommits i
vårt land. Vi ha därmed även ett utmärkt objekt att
hedra jubilarer med, under förutsättning att vederbörande
uppskatta en exklusiv bokgåva av tidlöst värde framför
en cigarrlåda av silver eller ett graverat fat.
J Tandberg
DK 620.179.152 : 778.33(048)
Einführung in die technische Röntgenphotographie,
av professor John Eggert och dr Heinz Gajewski.
S Hirzel, Leipzig 1942. 224 s. 10 Rm.
Som en konsekvens av teknikens snabba utveckling
under de två sista årtiondena ha kraven på
materialkvaliteten starkt stegrats. För att tillgodose dessa krav ha en
rad nya materialprovningsmetoder kommit till
användning, vilka framför allt ta sikte på möjligheten att
effektivt prova färdiga konstruktioner utan att därvid
förstörande ingrepp behöva göras. En av de nya
materialprovningsmetoderna och den viktigaste av dem alla är
röntgningen.
Man har i de stora industriländerna för länge sedan
upphört att debattera, om man skall röntga eller icke
röntga. Den stora frågan är i stället: "Hur skall man
röntga för att nå bästa möjliga resultat?" På
material-röntgningens område har Tyskland länge intagit en
ledande ställning, främst på grund av den knappa tillgången
på råmaterial, vilken har framtvingat en långt driven
kontroll för att möjliggöra tillvaratagande av materialet. För
närvarande torde i Tyskland bortåt 1 000
röntgenanläggningar vara i drift och förbrukningen av film för
materialundersökning överträffar vida förbrukningen för såväl
medicinsk röntgning som biografändamål. Mer än 700
ingenjörer ha hittills genom Reichs-Röntgenstelle erhållit
«11 dec. 1943
593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
