Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 52. 25 dec. 1943 - Mitt mest spännande ögonblick som ingenjör, av Tord Lindblad, Carl Thulin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
k g a r e: svenska teknologföreningen
ANSVARIG UTGIVARE OCH CHEFREDAKTÖR: SVEN A HANSSON
Häfte 52
Årg. 73
Mitt mest spännande ögonblick som ingenjör • Böcker • Notiser • Insänt • Frän
stgrelsens bord • Föreningar • Personnotiser
25 dec.
1943
Mitt mest spännande ögonblick som ingenjör
KAPTEN VVK TÖRD LINDBLAD:
Omedelbart efter Teknis 1922 gjorde jag en
studieresa till Frankrike, som blev
utomordentligt givande, och en av de intressantaste sakerna
jag fick se var landsvägsbron över Seine vid St.
Pierre-du-Vauvray, då världens längsta brospann
i betong — 125 m. Bågarna voro just färdiggjutna
vid mitt besök och jag blev även inbjuden att
närvara vid "le décintrement", då ställningen skulle
avlastas, enligt en ny av konstruktören M.
Freys-sinet uppfunnen metod. Denna, som är lika enkel
som genial, bestod i att man i en fog i bågarnas
hjässa insatte domkrafter och med dessa lyfte
bågarna från ställningen. Genom att i den så
erhållna fogen i hjässan gjuta betong och förlänga
bågen ett stycke motsvarande
sammantryckningen av normalkraft och krympningen kan man
eliminera de annars uppkommande
extraspän-ningarna, som ju för stora bågar bli betydande.
Man kan nästan påstå, att denna Freyssinets
metod är en förutsättning för stora bågspann i
betong, dels genom möjligheten att få bort
extra-spänningarna, dels genom att riskerna vid ställ-
Anföranden i avd. Väg- och Vattenbyggnadskonst den 8
november 1943.
DK 624.623.023.674
ningens avlastning, som ju är det känsligaste
momentet, reduceras ofantligt. Man får på detta
sätt in trycket direkt i bågen samtidigt som
ställningen avlastas, då bågen lyftes. Metoden är
särskilt elegant, då även ställningen är en fribärande
båge.
Den 14 november 1941 var Sandöbågen
färdig-gjuten (fig. 1) och lyftningen förberedd genom
att 24 domkrafter, vardera med en lyftkraft av
300 t, representerande sålunda en sammanlagd
lyftkraft av 7 200 t, voro inmonterade i bågens
hjässa (fig. 2). Den erforderliga kraften för
lyftningen var beräknad till 6 400 t.
Även om metoden med domkrafter i hjässan
är enkel och elegant föreligger dock en hel del
problem särskilt då dimensionerna äro så
betydande som i Sandö. Arbetstrycket i domkrafterna,
400 at, är påfrestande för packningar och
ledningar och domkrafterna äro trots
centrerings-plattor känsliga för vinkelförändringar, då
kolvarna kunna skära ihop. De största problemen
i Sandö härrörde sig emellertid från den fasta
ställningen, som var utförd i princip som fig. 3
Fig. 1. Ställningen för bågen.
Fig. 2. Fogen i hjässan med domkrafterna.
13 nov. 1943
597
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
