Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Minskningen resp. ökningen av vibrationskrafterna, som
överföras till underlaget, beräknas enligt formeln
där Px — kraften som överföres från motorn till
underlaget vid fjädrad motor,
Px0 = kraften som överföres vid stelt upphängd motor,
n = motorns driftfrekvens,
ne = den fjädrande motormassans egenfrekvens.
Minskningen resp. höjningen beror således belt på
förhållandet ni n«.
Kurvan i fig. 1, resonanskurvan, visar
kraftöverföringsprocenten för olika ni ne. Som av kurvan framgår uppstår
resonans när n blir lika eller närmelsevis lika ne. Resonans
bör under driften absolut undvikas, även om starkt
dämpande fjädrar användas.
Ju större skillnad mellan n och ne, desto mindre blir
den överförda kraftprocenten. Arbetar t.ex. en motor med
2 000 r/m och placeras på fjädrar med ett
egensvängningstal på 400, blir förhållandet nlne — b och endast ca 4 %
av vibrationskrafterna överföras till underlaget.
Tydligen bör man ej gå längre ner med n/ne än 1,41,
då eljest krafterna bli större än vid stelt upphängd motor.
Blir n/ne mindre än 1 uppnås ej någon omedelbar fördel
genom fjädringen. Indirekt vinner man emellertid vid en
dylik underkritisk upphängning den fördelen, att
resonansområdet förflyttas till låga varvtal, som ej framkalla
alltför stora reaktionskrafter. I förflyttning av resonansen till
låga varvtal ligger en del av fjädringens betydelse.
Har man alltså en motor med ett visst varvtal och med
därav följande driftfrekvenser, kan man med tillhjälp av
kurvan i fig. 1 välja ett passande ne, som säkerställer en
viss önskad nedsättning av vibrationerna.
Det gäller sedan att bestämma fjäderegenskapen hos
de fjädrar, som skola användas. Dessa fjäderegenskaper
stå i en bestämd relation till ne och kunna finnas med
tillhjälp av formeln
60 4 /981
ne = 23T V /
där / = fjäderns formändring under motorns vikt, cm.
För praktiska överslagsberäkningar kan formeln
förenklas till
ne = 300 y|
I kurvan i fig. 2 har denna formel uträknats för en del
värden av ne. Av kurvan framgår, att egensvängningstal
under ca 300 per min. kräva mycket mjuka fjädrar med
motsvarande stor rörlighet hos den upphängda motorn.
Det är därför alltid lättare att upphänga en snabbgående
maskin än en långsamtgående, som kräver låga n« för
uppnåendet av drägliga överföringsprocenter.
önskas t.ex. ett egensvängningstal av 400, som ovan
antagits, kräves en fjäder med ca 0,5 cm hoppressning
under motorns vikt. Huruvida en dylik fjäder är lämplig
eller för mjuk, måste avgöras av praktiska skäl.
Fjädrarnas beräkning är till synes i princip mycket
enkel. Så snart det gäller fordons- eller flygmotorer
försvåras beräkningen avsevärt av följande tre orsaker:
motorerna arbeta endast i undantagsfall med konstant
varvtal. I regel varierar varvtalet avsevärt mellan mycket
låga och mycket höga varvtal. Det är således ej längre
möjligt att åstadkomma tillräcklig skillnad mellan n
och
motorerna vibrera med sex frihetsgrader. Av dessa
frihetsgrader framkalla i regel minst två eller tre sådana
vibrationer, som måste bekämpas. Därtill kommer att
motorernas osymmetriska upphängning kopplar olika
frihetsgrader, så att dessa ej längre kunna behandlas var för sig.
Praktiken visar att frihetsgraderna omfatta ett tämligen
brett område. Att få in detta ne-område mellan motorns
varvtalsområden kan bli synnerligen svårt;
motorernas underlag, dvs. ramverket eller flygkroppen,
kan ej längre anses som stel, utan måste behandlas som
en fjäder, vars egenskaper adderas till
upphängningsfjäd-rarnas fjäderegenskaper. Härigenom bli formlerna mera
invecklade och beräkningsgrunderna avsevärt osäkrare.
Så länge det gäller bilar eller båtar kan man möjligen
bortse från ramverkets elasticitet, men för
flygmaskinernas vidkommande måste elasticiteten beaktas.
Förhållandet mellan
n och ne hos snabbgående motorer
Av det ovan sagda framgår, att här ifrågavarande
motorer ej längre tillåta en förflyttning av ne-området utanför
driftfrekvensområdet. Som exempel kan anföras en
genomsnittsflygmotor, vars driftfrekvensområde sammansättes
ungefär som följer:
r/m
tomgång ..............................................400/600
uppvärmning ....................................800/1 000
glidflykt ..............................................1 100/1 300
resehastighet ......................................1 600/2 400
full effekt (start, stigning) ............1 800/3 600
Dessa värden äro endast approximativa och variera
ganska betydligt för olika motortyper och tillverkningar.
Skall en sådan motor upphängas på fjädrar, finnes
för det första en möjlighet att placera ne-området under
tomgångsområdet, vid ca 300 per min. En sådan placering
skulle kräva så pass mjuka fjädrar, att motorn skulle få
en alldeles för stor labilitet.
Man placerar på grund härav i praktiken ne -området
mellan tomgång och varmgång, eller mellan varmgång och
glidning. Det senare alternativet framkallar vid sina
relativt höga varvtal avsevärda accelerationskrafter, varför den
lämpligaste placeringen blir mellan tomgång och
varmgång, alltså ungefär vid 700 r/m. Detta tillvägagångssätt
motsvarar god amerikansk praxis.
Junkersverken rekommenderar en placering av
ne-området vid ungefär 2/3 av lägsta flygvarvtalet, alltså
ävenledes vid ca 750 r/m eller något högre.
Av fig. 3 framgår uppdelningen av varvtalsområdet i
n och n«-områden. Av figuren framgår att ne -området ej
Fig. 2. Kurva visande
relationen mellan fjäderns sta~
tiska formändring och
ne/min.
19 juni 1943
A 45
Fig. 1. Resonanskurva [-visande-] {+visan-
de+} relationen mellan [-kraftöverföringsprocenten-] {+kraft-
överföringsprocenten+} och
nlne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
