Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
R
Fig. 8. Omändring
av tvdtaktmotor,
varvid
förbrännings-■ luften tillföres från
vevhuset och
generatorn erhåller luft
från kompressor.
vid tomgång som vid fullbelastning. Den enda
skillnad som kunde märkas var på glödens intensitet.
Följden härav var, att motorn även efter
timslång tomgång, varvid dess varvtal ändrade sig högst
1—2 %, omedelbart kunde belastas. Under
accelerationen upptagna diagram visa, att diagrammet
för fullbelastning erhölls redan efter några få
varv. En fyrtakt-dieselmotor, som i enlighet med
det nu relaterade förfarandet omändrats för
gengasdrift med elektrisk tändning, gav på gas nära
nog samma maximieffekt som på motorbrännolja.
Vid tvåtaktmotorer kan den volymetriska
tillmätningen av primär- och sekundärluft ske på så
sätt, att den ena luftdelen — och då bäst
sekundärluften — levereras som vid vanliga
bensinmotorer av vevhusspolpumpen, under det att
primärluften tillföres av en kapselkompressor —
under vissa omständigheter under högre tryck (se
fig. 8). Genom injektorverkan kan cylindern vid
denna anordning — i vissa fall i förbindelse med
en strypning av utblåsningen — fyllas med högre
tryck, varvid en motsvarande högre effekt på
motorn ernås. Fördelen med denna anordning
består inte allenast i den ovannämnda ringa
förändringen i gasens värmevärde eller i motorns
effektökning, utan också däri, att kompressorn
blott levererar ren luft och därför inte är utsatt
för någon nedsmutsning.
Träkolsförgasning med reglerad vattentillsats
I fråga om träkolsgeneratorer höjdes vid
Tekniska Högskolan i Budapest gasens värmevärde
genom tillsättning av ånga till förbränningsluften.
Det är ju sedan länge känt, att det väte, som
alstras genom vattenångas reaktion med glödande
kol, kan väsentligt förbättra gasens värmevärde.
I fig. 9 visas hur gasens värmevärde är beroende
av den förbrukade vattenmängden (mängden av
Vårmevàrde
det förbrukade vattnet är angivet i delar av den
förbrukade träkolmängden). Av detta diagram
framgår, att en tillsats av ca 0,4 kg H20 per kg kol
ger det högsta värmevärdet. För den praktiska
driften är det emellertid mycket viktigt, att den
tillsatta vattenmängden alltid motsvarar
generatorns belastning. I annat fall kan det lätt inträffa,
att för mycket vatten tillföres vid ringa
belastning, så att reduktionszonen avkyles för starkt
och att gasens värmevärde blir sämre. Vid för
liten vattenmängd inträffar däremot lätt en
smältning och sammanbakning av slaggen på grund av
hög temperatur.
Vid välkolade retortkol förekommer ingen
nämnvärd slaggmängd. Om kolen däremot
innehålla föroreningar, ha vid höga härdtemperaturer
ofta funnits större slaggstycken i generatorn
(speciellt kan detta vara fallet vid ur torv framställt
kol). Tillsättandet av vattenånga är emellertid
inte bara nödvändigt i dessa fall utan även för
kolsorter, som innehålla för liten fuktighet. Det
finns kolsorter, vars slagg börjar flyta redan vid
temperaturer under 1 000°C. I dessa fall måste
genom tillsättande av vatten eller vattenånga
härdtemperaturen sänkas under den temperatur,
vid vilken slaggen blir flytande.
En enkel lösning av uppgiften att erhålla en
vattentillsats, som ständigt är anpassad efter
generatorns belastning, består i att vatten eller ånga
tillsättes i ett konstant förhållande till
primärluften. Ett exempel på ett utförande enligt denna
metod, som av författaren först användes, visar
fig. 10. Härvid användes en vanlig
bensinförgasare för tillsättandet av vatten. Det återstår
endast att närmare behandla denna apparats
verkningssätt, enär den genom munstycket 15
utströmmande vätskemängden är nära nog
proportionell mot den genom venturiröret strömmande
luftmängden. Den av en förgasare levererade
vätskemängden är blott teoretiskt proportionell
mot den luftmängd, som alstrar det undertryck,
som är nödvändigt för vätskeleveransen. Den
strömmande luftmängden är nämligen
proportionell mot kvadratroten ur undertrycket, under det
att den levererade vattenmängden visar mer en
linjär funktion av undertrycket. Detta har till
följd, att vid större lufthastighet förhållandevis
mer vätska strömmar ut i luften. Denna
omständighet inverkar så tillvida gynnsamt vid
vattentillsatsen i generatorn att denna apparat, som in-
AM 84
18 sept. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
