Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 2. Placering av gengasverk och skrubberrenare på
fiskebåten "Elsy".
belastningsförmåga. En minskning av
motor-effekten kommer då att göra båtens arbete mera
beroende av vind- och strömförhållandena.
En av de faktorer, som har den största
betydelsen för möjligheterna till gengasdrift av en
fiskebåt, är utrymmesfrågan. Sedan gengasverket
installerats och den absolut nödvändiga
fiskeutrustningen tagits ombord, har man ett mycket
begränsat utrymme för gengasved. För en båt av
"Elsy"s storlek torde 100 hl vara maximum. Då
motorn hade en förbrukning av ca 2,5 hl/h vid
en effekt av ca 45 hk, var den maximala körtiden
40 h. Man kunde alltså med hänsyn dels till
lämplig säkerhetsmarginal och dels till förekomsten av
dellastkörning anse en fisketur på 2 dygn som
möjlig, om man påtog sig ett visst besvär med
särskilt trånga utrymmen i början av resan. Ville
man däremot ej låta veden inkräkta på övriga
utrymmen i besvärande grad, fick man nöja sig
med turer på en dag och en medförd vedmängd
av 40—50 hl. Eftersom motorns ombyggnad ej
var mera omfattande än att en övergång till
flytande bränsle när som helst under driften var
möjlig, fanns ju alltid en god reserv både för
ved-förrådet och för eventuella driftstörningar.
Fordringar på gengasverk för tvåtaktmotorer
De båda frågorna, effekten och
utrymmesbehovet för veden, visade var för sig begränsningen
av möjligheterna för gengasdrift enligt det system
som användes, men de verkliga svårigheterna
framkommo i samband med kraven på
manöverförmåga och tomgång. Motorns manöverförmåga
måste vid allt slags fiske vara mycket god. Motorn
måste under alla belastningsförhållanden
omedelbart reagera för en omställning av pådraget, och
ett motorstopp som svar på en omställning för
ökad effekt har ofta mycket besvärliga följder.
Tomgången måste vara absolut säker och för
vissa sorters fiske, t.ex. med drivgarn, snurrevad
och snörpvad, kräves att motorn skall kunna gå
i tomgång upp till 6—8 h i sträck. Dessa krav
uppfylldes vid de anordningar vi hade till för-
fogande varken av motor eller gengasverk.
Motorn hade vid tomgång ocli även vid längre
del-last en mycket osäker gång; ibland kunde det
dröja upp till 4 à 5 varv mellan tändningarna.
Om då varvtalet var för lågt eller om
blandningsförhållandet ej var det idealiska, fick man
motorstopp alltför ofta för att motorn skulle
kunna vara användbar i fiske.
Eftersom någon lämplig automatisk
hastighetsregulator för gasdrift vid denna tid ej fanns att
tillgå, fick effektregleringen med spjället mellan
gasblandaren och motorns vevluis ske manuellt,
men även om en man hela tiden stod och passade
manöverspakarna för effektspjäll ocli
sekundär-luftspjäll var det ofta omöjligt att vid hastiga
manövrer eller längre tomgångstid hålla motorn
i gång. På grund av motorns osäkra gång var det
ej heller troligt, att någon centrifugalregulator
skulle kunna hålla motorn gående, åtminstone ej
vid lägre varvtal. Vi voro därför tvungna att
uppge tanken på att utföra manöver eller köra
tomgång på gengas utan måste vid dessa tillfällen
gå över till olja.
Det faktum, att vi ställdes inför önskemålet
av tomgångskörning på gengas under flera
timmar i sträck, tvingade oss att omedelbart ta upp
frågan om vedgasgeneratorns förmåga att lämna
tjärfri gas vid låg belastning. Att den vanliga
oisolerade typen ej fyllde sådana krav, som liär
uppställdes, var från början klart. Visserligen kunde
man tänka sig att genom en minskning av
härdarean få tjärfri gas även vid tomgång, men denna
möjlighet stängdes helt av det rent motsatta kravet
på lägsta möjliga sugmotstånd i gengasverket,
vilket var nödvändigt för att få så hög motoreffekt
som möjligt. Den vevhusspolade tvåtaktsmotorns
sugförmåga är ju mycket mindre än
fyrtaktsmo-torns, varför ökning av sugmotståndet i
gengasverket ger motsvarande större försämring av
effekten. På grund härav visade det sig i stället
nödvändigt att öka härdarean i förhållande till
belastningen, och problemet tjärfri gas vid
tomgång blev så mycket svårare. Vi började då arbeta
med att isolera själva härden och kommo så små-
Fig. 3. Trålning vid gengasdrift.
AM 88
18 sept. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
