Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 15. Gengasverk
för stationära
motorer.
ca 75° före övre centrum, varigenom motorn
sättes i gång åt rätt håll.
Sågverk
De kraftbehov, som utan tvekan ligga bäst till
för gengasdrift, äro för drift av snickerifabriker
och cirkelsågverk. Här har man tillgång till
billigt avfallsbränsle och behöver endast räkna med
kapningskostnaden. Det är även för dessa
ändamål, som gengasdriften kommer att hålla sig
längst kvar och visa sig konkurrenskraftig även
under fredsförhållanden. Vi skola ta ett exempel
bland de många. Uppgifterna äro hämtade från
ett sågverk i Kårböle. Motorn är en 40 hk Beijer
och vedgasverket ett SGB 600/145 S. Motorn
driver en cirkelsåg, en utskärningssåg, en spånfläkt,
en kapsåg och en mindre elektrisk generator för
belysning. Verksamheten består i utsågning av
skidämnen ur björkstock.
Under den berörda sågtiden, som omfattade
1 200 sågtimmar, uppsågades 138 000 kubikfot
rundtimmer med en bränsleåtgång av 1 050 hl
gengasved och en smörjoljeåtgång av 150 kg à
2,90 kr/kg. Självkostnaden för gengasveden har
uppgått till knappt 50 öre/hl. Bränslekostnaden
har alltså blivit endast 0,4 öre per kubikfot
uppsågat rundtimmer. Motsvarande siffror för drift
med brännolja blir 7,5 öre per kubikfot och med
motortjära 5,5 öre per kubikfot.
Bränslekostnaden är alltså mindre än en tiondel jämfört med
motortjära. Fig. 16 och 17 visa ett par bilder från
ett typiskt cirkelsågverk.
Stenkrossar
För drift av vägmaskiner och stenkrossar får
man i allmänhet räkna med högre vedpriser.
Trots detta är dock gengasdriften lönande icke
blott med hänsyn till bränsleekonomin utan även
till ökad produktion genom större motoreffekt.
Som exempel kunna vi ta en driftrapport från
Nordmarks vägdistrikt i Årjäng. Motorn är en 35
—40 hk Beijer. Under tiden 8 februari—31 maj
1943 har den varit i drift 935 h och krossat 5 773
m3 grus. Grusproduktionen har varit 6,05 nr/h
och bränsleförbrukningen totalt 829 hl, dvs. 0,14
hl/m3 grus. Vid ett vedpris av 1,90 kr/hl blir
bränslekostnaden 27 öre/m3 grus. Motsvarande
kostnad med brännolja blir 1,45 kr/m3 och med
motortjära 1,05 kr/m3.
Vägmaskiner
Inom detta område finnas vägskrapor och
väg-vältar, försedda med tvåtaktsmotorer, som lämpa
sig för ombyggnad till gengasdrift. Fig. 18 visar
en av de vägvältar, som blivit ombyggda för
Stockholms Stad. Ombyggnaden har bl.a. medfört
en avsevärd förbättring av manöverförmågan.
Den från förarplatsen inställbara
automatregulatorn håller den önskade hastigheten konstant,
oberoende av motståndet, och möjliggör en
ovanligt långsam, lugn och tyst tomgång. Genom den
lugna tomgången undvikes den ofta iakttagna
benägenheten för sprickbildning i vägbanan under
stillastående vält med motorn igång. Gången kan
närmast jämföras med en ångvält men med
betydligt bättre driftekonomi. Vedåtgången har i
praktiken visat sig ligga under 0.5 hl/h.
Fig. 16. Gengasdrivet sågverk.
AM 96 18 sept. 1943
Fig. 17.
"Bränsletanken" vid det gengasdrivna sågverket i Kårböle — avfall
från sågen, vilket styckas till gengasved för 50 örelhl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
