Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Föreningsmeddelanden
Svenska Teknologföreningens avdelning för Kemi
och Bergsvetenskap sammanträdde på föreningens
lokal i Stockholm den 13 november 1942.
Till kvällens sammanträde hade infunnit sig ett 60-tal
av avdelningens medlemmar samt ett 20-tal
medlemmar från Geologiska Föreningen, vilka inbjudits till
kvällens föredrag och sammankomst.
Sammanträdet öppnades av ordföranden, professor
B Kalling, som hälsade de närvarande välkomna och
som härvid speciellt vände sig till kvällens gäster från
Geologiska Föreningen med dess nestor, professor
Gerhard de Geer. Till justeringsmän för dagens protokoll
utsågos rofessor N H Magnusson och gruvingenjör
L Noring.
I avdelningen inträdde följande nya medlemmar:
efter anmälan: bergsingenjör Stig Hj:son Ljunggren och
civilingenjör Olle Uddgren; efter inval: civilingenjör
Gert Marcus och ingenjör Georg Schönander.
Till styrelse för år 1943 valde avdelningen enhälligt:
överingenjör R Stéenhoff, ordförande; överingenjör
M Tigerschiöld, vice ordförande; civilingenjör F H
Stenhagen, sekreterare; bergsingenjör S G Petersson,
vice sekreterare; bergsingenjör G Sterky,
överingenjör B Colbjörnsen, bergsingenjör EJ Ryd och fil. lic.
G S:son Frey.
Till representanter i föreningens styrelse för
nästkommande år utsågos: professor B Kalling (ord.),
civilingenjör F H Stenhagen (ord.) samt överingenjör
R Stéenhoff (suppl.).
Till fackavdelningsredaktörer i Teknisk Tidskrift
för år 1943 valde avdelningen: bergsingenjör B
Rothelius för bergsvetenskap och civilingenjör F H
Stenhagen för kemi.
Till ledamöter i biblioteksnämnden för år 1943
utsågos: bergsingenjör B Rothelius och civilingenjör A
Billberg.
Ordet överlämnades härefter till bergsingenjör H
Rudberg från Hällekis, som i sitt föredrag om
"Pallbryt-ning i dagbrott inom, cement- och skifferoljeindustrien"
beskrev, huru de gruvtekniska problemen lösts här i
landet för dessa moderna industrier. Inledningsvis
mted-delade föredragshållaren, att den årliga brytningen av
råmaterial, huvudsakligen kalksten, för närvarande
uppgår till ca 1 000 000 ton vid Limhamn, ca 300 000 ton vid
Hällekis, ca 450 000 ton vid Slite samt ca 475 000 ton vid
Forsby för köpingsfabriken. Vid samtliga platser
brytes kalkstenen i stora dagbrott, varvid
brytningsmetoden i de olika brotten är tämligen likartad. Bergets
olika karaktär, olikhet i fyndigheternas mäktighet, olika
avstånd till krossverk etc. ha dock orsakat, att
problemet ej lösts likartat. Gemensam huvudprincip har
emellertid varit att man använder mammutkrossar och
lastmaskiner samt stora sprängämnesladdningar och
höga pallar. Föredragshållaren beskrev härefter
ingående de olika anläggningarna och belyste genom ett
flertal ljusbilder och tabeller, hur mekaniseringen och
rationaliseringen fått ned de direkta
brytningskostnaderna av kalkstenen vid cementfabrikerna till 0,85—1,20
kr. per ton vid respektive krossverk.
Dagbrottsbrytningen vid kvarntorpsanläggningen, som
uppgår till ca 2 600 ton per dag, har pågått ett halvår
och är i stort sett organiserad efter samma linjer som
vid cementindustriens dagbrott.
Till slut framhöll talaren, att om man jämför
brytningskostnaderna från den s.k. handlastningsperioden
med kostnaderna efter mekaniseringen med
grävmaskiner, stora krossar och andra maskiner, finner man, att
minskningen i brytningskostnaderna väl räcker till att
b 8
förränta och amortera det nedlagda kapitalet. Därtill
kommer den vinst, som erhålles genom mindre anspråk
på bostäder, mindre försäkrings- och andra utgifter.
Slutligen frigöres den mänskliga arbetskraften för mera
kvalificerat arbete än stenlastning. — Ingenjör Rudbergs
intressanta och sakliga föredrag kommer senare att
publiceras i Teknisk Tidskrifts avd. Bergsvetenskap.
I anslutning till föredraget redogjorde disponent
N Danielsen i korthet för de principer, efter vilka
Skånska Cement AB rationaliserat sina anläggningar
under senaste åren. Professor G de Geer framhöll, att
han i dagbrottet i Hällekis funnit, att den undersiluriska
kalkstenen hade en skenbar skiktning, som även synes
förefinnas i samma bergart på Öland, i Närke och på
Kinnekulle och som kan jämföras med den. varviga
lerans regelbundna växlingar.
Kvällens andra föredrag hölls av fil. kand. Frans E
Wickman, Riksmuseets mineralogiska avdelning, som
talade om "Absoluta åldersbestämningar inom geologien.
— Något om metoder, resultat ocli möjligheter". Efter
en kortfattad historik över vår uppfattning om jordens
ålder redogjorde föredragshållaren för de
åldersbestäm-ningsmetoder, som erhållas genom att utnyttja det
radioaktiva sönderfallet. Han beskrev de olika i naturen
förekommande radioaktiva elementen och de möjligheter
man har att använda dem för åldersbestämningar. Den
s.k. blymetoden och dess resultat diskuterades särskilt
med hänsyn till amerikanen Niers arbeten. Även
felkällorna och deras inverkan berördes. Efter en
redogörelse för den s.k. heliummetoden och dess felkällor,
varvid särskilt de svårigheter, som orsakas av
helium-förluster och s.k. överskottshelium, påpekades, visades
en tabell med de senaste resultaten vid
åldersbestämningar på meteoriter. Till sist betonades vikten av att
metoden utvecklas för att möjliggöra åldersbestämningar
direkt på bergarterna, helst efter flera av varandra
oberoende metoder. — Det intresseväckande föredraget, som
lämnade ingenjörerna flera nya synpunkter på de
geologiska problemen, kommer senare att tryckas i
Teknisk Tidskrift.
I efterföljande diskussion varnade professor G de
Geer för försöken att bestämma de geologiska
periodernas ålder på detta sätt, eftersom felkällorna enligt hans
uppfattning voro stora. Metoden var genialisk, men man
borde tills vidare vara kritisk mot resultaten,
överdirektör A Gavelin ville inlägga en gensaga mot den
enligt hans mening alltför starka pessimism
beträffande möjligheten att med radioaktiva metoder uppnå
exaktare geologiska åldersbestämningar, vilken
framträtt i professor de Geers yttrande. Trots de
svårigheter, som voro förenade jämväl med de radioaktiva
metoderna, vilade dock dessa på fastare och för direkta
mätningar bättre applicerbara fysikaliska och kemiska
principer än övriga försök att uppskatta bergarternas
ålder. För geologiskt bruk betydde det för övrigt icke
så mycket, om de absoluta talen, uttryckta i år, icke
bleve alldeles exakta: Huvudsaken vore, att man erhölle
tillförlitliga relativa ålderstal för mineralassociationer
och bergarter. Vad som i dessa avseenden hittills
uppnåtts inom vitt skilda delar av jorden vore högst
anmärkningsvärt, och talaren tvivlade för sin del icke på,
att man genom fortsatta forskningar på detta område
skulle komma långt.
Vid efterföljande samkväm fortsattes diskussionen av
de geologiska åldersproblemen under mycket kordiala
former. En gissningtävlan fastslog jordens ålder till
3 989 255 797 år, uträknat som medelvärde av samtliga
avlämnade årsröster. Avdelningens förtjänte
klubbmästare skötte med vanlig färdighet och noggrannhet
uträkningen. Vinnaren erhöll ett förnämligt pris in
natura.
/S P
13 mars 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
