- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Bergsvetenskap /
20

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig. i. Storhälssprängning i
kalkstensbrottet, Hällekis.

Följande tabell visar sprängämnesförbrukning
och kostnad:

Enbart storhål vid
primärskjutningar Storhål och småhål vid
primärskjutningar
g/ton öre/ton g/ton öre/ton
Storskotten:
Sprängämne .............. 45,3 C,6 66,5 9,1
Pentrittråd, eltändhattar m.m. 1,2 1,4
Summa storskotten 45,3 7,8 66,5 10,5
Skutskjutningen:
Sprängämne .............. 49,5 7,7 27,4 4,2
Tändhattar ............... 2,6 2,6
Stubin ................... 4,6 4,7
Summa skutskjutningen 49,5 14,9 27,4 11,5
Totalt 94,8 22,7 94,0 22,0

I det ena fallet har man vid
primärskjutning-en skjutit endast storhål och i det andra fallet
har storhålssprängningen kombinerats med
skjutning av 4 m hjälphål av ca 30 mm diameter.
Slutsiffrorna äro lika i båda fallen. Man
observerar de höga skutskjutningskostnaderna, vilka
sammanhänga med bergets skiviga karaktär, och
att krossen, en hammarkross, har en
intagsöppning av 500 X 500 mm. Kostnaden för
tändhat-tar och stubin uppgår till ungefär samma summa
som sprängämnen för storhälssprängning.
Åtgången tändhattar är 0,85/t berg och stubin 0,13
m/t. Berglossningen är vid primärskjutningen i
första fallet 22 t/kg sprängämne och i andra
fallet 15 t/kg. Vid sprängningarna lia använts
dynamit, ferrit, carlsonit och nitrolit.
Kostnaderna bli ungefärligen lika stora i alla fallen.
Försök ha utförts med att skjuta större salvor med
upp till 2 t laddning, men bättre resultat har inte
kunnat påvisas än vid normalsalvorna med
laddning av 500—1 000 kg.

Vid de större salvorna tillkommer den olägen-

B 20

heten, att det kan uppstå besvärande skakningar
i den omgivande marken. För att undersöka
skakningsförhållandet ha seismografiska
mätningar utförts. Vid ett skott på ca 600 kg och
seismografen uppställd i ett hus 500 m från
skott-platsen voro skakningarna dock ej större än vad
som inregistreras för medeltung lastbilstrafik i
Stockholm. Det visade sig, att ljudvågorna gåvo
större utslag än de jordvågor, som fortplantas i
marken. Fig. 5 visar en storhålssalva just i
sprängningsögonblicket. Om en dylik salva går
bra, sker endast en lyftning av berget och
överdelen av pallen stjälpes fram ca 20 m. Några
kringflygande stenar kunna knappast observeras.

För framställning av de grova borrhålen ha
provats transportabla borrkranar, som arbeta
enligt linstötborrningsprincipen; därmed ha
borrats såväl 200 som 150 mm hål. I båda fallen
uppnåddes en borreffekt av 0,9 m/h netto och
en bruttoeffekt av 0,85 m/h. I början av år 1939
ställdes en nykonstruerad djuphålsborrmaskin
(enligt dir. Granströms idé) till vår disposition av
AB Atlas Diesel. Försöken med provmaskinen
voro mycket lovande, varför till Hällekis
inköptes en maskin för 155 mm hål. Maskinen, fig. 6,

Fig. 5. Storhålssalva i språngningsögonblicket, Hällekis.

13 mars 1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:27:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1943b/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free