Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Brytningen började förra sommaren och sker
i en dagpall inom det brant stående kalkpartiet.
Från krosshusets marknivå (näst högra huset på
fig. 16) har man gått in på kalkstenen. Man har
drivit en stoll under en landsväg, som går över
kalkpartiet. Härigenom erhålles en
begynnelse-höjd på pallen av 7—8 m. Denna pallhöjd växer
snabbt och kommer att maximalt ligga på ca
30 m. Genom denna uppläggning av brytningen
kan man förvänta att erhålla kalksten för
avsevärd tid framåt utan att tillgripa
underjordsbrytning. Sorteringsavdelningen är belägen ovanpå
tre siloer, rymmande vardera ca 800—900 t.
Från siloerna forslas materialet på den 42 km
långa linbanan till finkrossverket, som är beläget
vid cementfabriken i Köping. Framför siloerna
ligga reparationsverkstad, kompressorhus med
smedja samt gruvstuga.
Borrningen utföres med självroterande Atlas
borrmaskiner. För de vertikala hålen från
pall-krönet borrar man med R 70 maskin.
Begynnelsediametern är 32 mm och bottendiametern
ca 25 mm. Hålens djup är 6 m och försättningen
5 m. Hålen brännas med 5 kg dynamit och
laddas med 20—23 kg.
Pallroten uppborras med horisontella hål
(liggare) genom en RH 650 Atlas-maskin. Dessa hål
ha vanligen en längd av 4—5 m och brännas ej.
Skutborrningen utföres med samma maskin.
Borreffekten uppgår till 6 m/h brutto. Vid
lössprängningen av kalkstenen användes dynamit
och nitrolit. För lössprängningen åtgår ca 85 g/t
sprängämne och för skutsprängningen ca 11 g/t.
Totalkostnaden för sprängämnen är för
närvarande 19 öre/t, varav ca 1,5 öre kommer på
tändhattar och stubin.
Försök ha gjorts med sprängningar enligt
stor-hålsmetoden. Håldiametern var 155 mm och
man uppnådde en bruttoeffekt av 1,0 m/h.
Borrningen utfördes med Atlas djupborrningsmaskin.
Hålen nedborrades till 1,5 m under bottensulan.
Sprängämnesåtgången blev emellertid enligt
denna metod större än enligt den metod, som för
närvarande tillämpas. Pallhöjden är för låg för
att man skall kunna få ett gynnsamt resultat
enligt storhålsmetoden. Här behövs en betydligt
kraftigare bottenladdning för att få god brytning
av pallroten än vad fallet är i de skiktade berg-
Fig. 16. Kalkstensbrottet med grovkross- och
sorteringsverk, Forsbg.
Fig. 15.
Urbergskalksten
med
amfibo-litränder i [-kalkstens-brottet, Forsbg.-]
{+kalkstens-
brottet, Fors-
bg.+}
arterna. Följden blir att man vid låg pallhöjd
kan ha endast relativt liten försättning, för att
man ej skall riskera att få skottet att gå upp i
luften. Metoden torde ej ge ett ekonomiskt
resultat förrän man kan arbeta med en pallhöjd av
20 m.
Lastningen utföres av Ransomes Rapiers
grävmaskin med 2 m3 skopa, fig. 17. Maskinen är
tremotorig enligt Ward—Leonard-systemet.
Överföringen av strömmen till maskinen sker med en
3 000 V kabel. Nuvarande avstånd från brottet till
krossen är 150—200 m. Detta avstånd kommer
snart att uppgå till ca 500 m, då man även skall
angripa det flackt liggande partiet av
kalkstenen. För transporten till krossen har man därför
valt en semi-trailers på gummihjul. Såväl denna
som dragbilen är av amerikansk konstruktion.
Dragbilen är försedd med en 85 hk
dieselmotor. Lastvagnen är av mycket robust
konstruktion, med 1/2" botten- och sidoplåtar och kraftiga
balkförstärkningar. Förarhytten är väl skyddad
genom en kraftig skyddsplåt. Volymen är 91/2
cu. yds och den lastar 13 t kalksten. Ett aggregat
Fig. 17. Lastningsmaskin i kalkstensbrottet, Forsbg.
13 mars 1943
B 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
