Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Fig. 1. Det första gruvlokomotivet i världen (1882) (efter
original i Siemens-Museum).
gruva i Senftenberg, men på grund av finansiella
svårigheter kom överlåtelsen inte till stånd.
överbergsrådet Förster var så entusiastisk för saken
att han tog med de oundvikliga barnsjukdomarna i köpet.
Det största bekymret var strömtillförseln. För denna lades
utefter taket på stollen två T-järn på isolatorer, och på
dessa rörde sig två kontaktvagnar med vardera fyra hjul.
Kontaktvagnarna släpades med lokomotivet genom en
böjlig kabel. Trots att strömskenorna voro omsorgsfullt
lagda kunde det inte undvikas att kontaktvagnarna
spårade ur, varvid kabeln slets av. Senare gjordes försök
med andra kontaktanordningar och kabeln avlastades
genom en kraftig hamplina. Lokomotivet var kraftigt
byggt och motorn var på ungefär 6 lik. Föraren satt
fullständigt oskyddad så att han, när han reste sig upp, lätt
kunde stöta mot strömskenorna. Vid ändring av körrikt-
Fig. 2. Elektriskt gruvlokomotiv med strönuwtagare från
1890-talet.
ning slogs motorn ifrån när föraren tog plats på den
andra stolen.
Till belysning användes helt enkelt en på en svängarm
fäst gruvlampa, och en klocka varskodde om att tåget
nalkades. Trots driftsvårigheterna i början kom det
elektriska lokomotivet till användning även i andra gruvor.
Ett väsentligt framsteg gjordes, när i stället för
kontaktvagnar infördes strömavtagare, som den bekante
pionjären på det elektriska bandriftsområdet W Reichel
uppfann i slutet på 1880-talet och så småningom införde i
praktiken.
Det första elektriska gruvlokomotivet från år 1882
gjorde efter flerfaldiga ombyggnader tjänst icke mindre
än 45 år. Först år 1937 togs det ur bruk och överlämnades
till Siemens-Museet, där det utgör en mycket beundrad
sevärdhet. För närvarande tillhöra de elektriska
gruvloko-motiven de självskrivna driftmedlen i gruvor. I stället för
bygellokomotiv användas i explosionsfarliga gruvor
elektriska ackumulatorlokomotiv, som alltså få sin ström ur
medförda ackumulatorbatterier. Därjämte känner man
kombinationstypen, som på explosionsfria sträckor köra
med byglar, på explosionsfarliga däremot med batteri.
Böcker
DK 669(021)
Der Hütteningenieur, utgiven i serien "Die
akade-mischen Berufe" av Akademischer Auskunftamt, bearbetad
av dr W Wienert och dr M Esch. Berlin 1942. 0,50 RM.
I korta drag skildras en hyttingenjörs uppgifter. Sedan
redogöres för de fordringar, som yrket ställer på
hyttingenjören, och därefter beröras mera ingående vissa detaljer
inom viktigare verksamhetsområden. Yrkets vetenskapliga
sida såväl som upplysningar för en person, som ämnar
undersöka sin lämplighet för yrket ifråga, givas. Mera
utförligt behandlas utbildningens gång och de prov, som
måste avläggas, samt de olika vägar, som den
utexaminerade hyttingenjören kan följa. I stort sett kan boken
betraktas som en något utvidgad studiehandbok, och trots
att den är avsedd för tyska förhållanden torde den kunna
intressera även svenska hyttingenjörer, åtminstone dem,
som äro intresserade av de pedagogiska problemen på
området. E R—s
Föreningar
Kemi och Bergsvetenskap sammanträdde den 12
februari 1943 under överingeniör Magnus Tigerschiölds
ordförandeskap. I avdelningen invaldes civilingenjör Arvid Unnerstad.
Den 22 januari hade avdelningens äldsta ledamot, fil. dr
Carl Sahlin, gått bort vid den höga åldern av över 81 år.
Ordföranden framhöll det omfattande och fruktbärande
arbete den bortgångne ägnat den svenska bergshanteringen och
dess historia samt lyste frid över hans minne. Intendent
Torsten Althin berättade härefter personliga minnen om
"Nestorn bland bergsingenjörer", vilka målande och
ingående belyste Carl Sahlins rika och djupa personlighet som
ingenjör, vetenskapsman, samlare och vän.
Därefter talade tekn. dr Sven Brennert om "Sprutning av
metaller enligt gasmetoden"; föredraget kommer att
publiceras i Tekn. T.
I anledning av föredraget uppkom en kort diskussion, i
vilken ordföranden, bergsingenjör S Leijonhufvud ocli
föredragshållaren yttrade sig.
Efter supén följde samkväm i Polhemssalen, vid vilket
det lyckades disponent Thorbjörnson att få i gång en
synnerligen intresseväckande och livlig diskussion om
framtidsutsikterna för våra inhemska flytande bränslen. Som
särskilt anmärkningsvärt kan framhållas att samtliga
närvarande deltogo i diskussionen.
S P
B ar,
10 april 1<)4;5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
