Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
BERGSVETENSKAP
REDAKTÖR: ERNST J A ROTHELIUS
Häfte 6
Årg. 73
Ett försök nit utnyttja svensk granat som slipmedel • Kataloger
12 juni
1943
Ett försök att utnyttja
svensk granat som slipmedel
BERGSINGENJÖR GUNNAR BERGSTRÖM, LSTF, FILIPSTAD
Slipning är ett arbetsförfarande för putsning av
föremål av metall, glas, trä, läder, sten m.m.,
finbearbetning av maskindelar samt skärpning av
eggverktyg. Slipningsprocessen karakteriseras
därav, att fint spån avskiljes av de många små
skärande kanter, som finnas på de korn, av vilka
slipmedlet är sammansatt. Ett slipmedels
effektivitet beror då tydligen i hög grad på dess
hårdhet, vidare på formen av de ingående småkornen
och på dessas hållfasthet vid under slipningen
uppkommande påkänningar. Sprödhet hos
kornen anses allmänt som en olägenhet, men
sprödhet i kombination med benägenhet att splittras i
skarpkantiga flisor anses av vissa fackmän
fördelaktig åtminstone för en del ändamål.
Slipmedlen äro oftast av mineralisk eller
metallisk natur. De äro dels naturliga och dels
konstgjorda. Ordnade efter fallande hårdhet äro
de mest kända av de naturliga: diamant, korund,
granat, kvarts, hämatit, fältspat, pimsten, opal,
krita och av de konstgjorda: karborundum,
ko-rundum, stål, glas.
För de hårdare slipmedlen gäller som allmän
tendens att de konstgjorda alltmer uttränga de
naturliga. Detta gäller dock icke för granaten,
och F E Wormser anför som bevis härför, att i
USA åtminstone en tillverkare av slipmedel också
är en betydande förbrukare av granat. En
begränsning i granatens användbarhet ligger däruti,
att den är relativt lättsmält (smältpunkt omkring
1 200°). Den tål alltså ej stark upphettning
(bränning), som den kan utsättas för vid tillverkning
DK 622.365(485) : 621.92
och användning av slipskivor. Granatens
naturliga användningsområde anges av B Dämmer
och O Tietze sålunda.
"All den i olika länder med undantag av
Bayern utvunna slipgranaten förmales pä
Harz-kvarnar, siktas och användes för tillverkning av
slippapper och slipduk, som kommer i handeln
under namn av granat- eller rubinpapper
respektive -duk och till större delen användes vid
bearbetning av trä och läder, på senare tid också för
andra industriändamål. Inom de nämnda
industrifacken föredras granaten framför korund,
smärgel och konstgjorda slipmedel, såsom
alun-dum och karborundum, dä den är mjukare än
dessa. Men också gent emot kvarts och flinta,
med vilka den i fråga om hårdhet är ungefär
likställd, uppvisar den fördelar, som uppväga dess
högre pris. Granaten har en spaltbarhet, som
visserligen är ofullkomlig, men som belt och hållet
saknas hos kvarts och flinta, och har i utpräglad
grad benägenhet att brista med tämligen plana
ytor och skarpa kanter. De jämna ytorna hos
brottet åstadkomma att de enskilda kornen fästa
bättre på underlaget — papperet eller duken —
och att sliparken därför äro varaktigare. Vidare
angripa de skarpa kanterna det material, som
skall bearbetas, bättre än kvartsens spetsiga hörn
och trubbigare kanter, och dessutom avbrytas vid
användningen de små granatkornen ständigt
under samma vinkel, så att oupphörligt nya
skarpa kanter uppstå. Också därigenom förhöjes
varaktigheten starkt. Hos kvarts och flinta före-
10 april 1943
B 45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
