- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Bergsvetenskap /
105

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kb kg/mrr?-, fb mtn-, 2f %

Fig. S. Medelvärden ur böjproven över draghdllfasthetens
medelvärden.

Då sorterna 11—1A provades på belgiska
provningsanstalter, vilka alla voro ovana vid det
tyska provet, ocli sorterna 1—7 på anstalter, vilka
alla voro vana vid det, så ligger det nära till hands
att hänföra avvikelsen till personalens mindre
övning på de första ställena. Endast de ur första
gruppen erhållna spridningsvärdena kunna därför
anses representativa för metoderna.

De belgiska böjproven utfördes samtliga av en
belgisk provningsanstalt, som fullständigt
behärskade provmetoden. Spridningarna, erhållna
ur 350 punkter, kunna fördenskull betraktas som
kännetecknande för metoden; med 3,75 % för
fo, 6,08 % för f„ och 4,98 % för z, ligga de i
storleksordning med de vid det tyska böjprovet
av första gruppen erhållna medelspridningarna.

Spridningsbredden utgör vid det tyska
böjprovet i genomsnitt för sorterna 1—7: för kb 9,5 %,
för jb 20,1 %, för zf 13,4; vid det belgiska
böjprovet i genomsnitt av samtliga sorter för
k„ 14,2 % och för f„ 24,4 %.

Dragprov

Också här visade sig av liknande orsaker som
vid böjprovet en delning i två grupper nödvändig.
Draghållfastheten, som mättes för sorterna 11 till
avvek från det som man kunde vänta så
tillvida som förhållandet mellan böj- och
draghållfastheten visade sig högre, än annars brukar vara
fallet. Med i medeltal 3,07, 2,96, 2,91 och 2,54 låg
det betydligt över värdet 2, omkring vilket det
annars brukar svänga. Drag- och böjprovet på den
belgiska anstalten upprepades sedan på stycken
tagna ur kvadratiska stänger av en med båda
provmetoderna väl förtrogen anstalt, varvid
böj-värdena visade sig ligga på samma höjd, men
draghållfastheten 20 till 30 % högre. Avvikelsen
kunde i varje fall hänföras till ett ofullkomligt
utförande av dragprovet på den första platsen.
Detta bekräftades icke blott genom de ovanligt
höga spridningarna i de belgiska
dragprovsvär-dena, utan också genom utseendet av
brottstyckena, som till största delen brustit icke vid det

svagaste stället på staven utan vid huvudena.
Därav kan man sluta sig till en icke exakt axial
inspänning och därigenom tillkommande
böjspän-ningar. De först erhållna dragprovsvärdena för
sorterna 11—li uteslötos därför och ersattes av
senare erhållna. Resultaten äro de medelvärden
för draghållfastheten, som äro införda som
ab-skissor på fig. 8 och 9.

På motsvarande sätt förfors för spridningarna;
också här blevo de höga spridningsvärden a i
första serien (i medeltal 9,4 % ur 189 punkter) för
sorterna 11—1A uteslutna och spridningsvärdena
för upprepningsförsöket med i medeltal 4,23 %
ur 48 punkter insatta. För sorterna 1—7 befanns
spridningsmedelvärdet vara 3,44 % ur 303
punkter. För spridningen av samtliga 351 som giltiga
ansedda punkter fastställdes det gemensamma
medelvärdet till 3,73 %.

Spridningsbredden utgör i genomsnitt 14,8 %
för sorterna 1—7.

Hårdhetsprov

För genomförandet av hårdhetsprovet
användes främst styckena g ur mitten av rundstavarna
(fig. 1). Dessutom stodo för
kompletteringsförsök också de undre ändstyckena a på rundstaven
och motsvarande stycke k av de kvadratiska
stängerna till förfogande.

Enligt fig. 4 skulle för varje gång två
kulintryck anbringas lika långt från
tvärsnittsmedelpunkten. I enstaka fall gjordes avvikelser från
denna föreskrift. Dessa senare försökspunkter (efter
fig. 4 b) utmönstrades såsom fallande ur serien.

Tillverkarna utförde sina hårdhetsprovningar
på mellanstyckena g på rundstavarna
genomgående med 3 000 kg vid 30 s belastningstid. Ett
undantag gavs blott vid sorterna 5 och 6, som icke
provades på hårdhet av tillverkarna.
Hårdhetsprovningen för dessa båda sorter övertogs av
Heichsbahnzentralamt, som emellertid icke
använde 10/3 000/30, utan det hos dem vanliga
hårdhetsprovet med 1 000 kg och 15 s belastningstid.
Efter genomförande av sådan provning på
samtliga (/-stycken av sorterna 5 och 6 blevo inga över.

HårM

Fig. 9. Brinellhdrdhel, skjuvhdllfasthet och vridhållfasthet
(medelvärden) över draghållfasthetens medelvärden.

10 april 1943

B 105

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:27:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1943b/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free