Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 11. Översikt öt>er spridningarna.
Resultat
Jämförelsen av de siffermässiga värden, som
erhållas för egenskaperna med de olika
försöksmetoderna, ges i översikten av medelvärdena i
tabell 1, vidare i fig. 8 och 9. Spridningarna äro
sammanställda i tabell 2. Vidare är för varje
försöksmetod spridningen beräknad som medeltal
för samtliga elva gjutjärnssorter. Fig. 11 gjordes
med hjälp av samtliga dessa spridningar.
En komplettering av denna bild genom en
motsvarande uppställning av spridningsbredden blev
underlåten. Bestämningen av denna storhet, vars
ändring i övrigt brukar förlöpa tämligen likriktad
ined spridningens,är vida osäkrare än spridningen.
Under det att spridningen uppstår ur en
sammanfattning av samtliga enstaka värden, beror
spridningsbredden ofta blott på två av dessa enstaka
värden. Tillfälliga omständigheter kunna utöva
starkt inflytande på dessas resultat och därmed
också starkt inverka på spridningsbredden. Ett
exempel härpå förefinnes i rad 11. sorterna 11
och 14, tabell 3.
Om de enskilda provningsmetoderna är
följande att säga som sammanfattning:
Röj prov. Resultaten av de båda provmetoderna,
den tyska och den belgiska, avveko så föga från
varandra, att man icke kan tala om väsentliga
skillnader. Även spridningstalen ligga nära
tillsammans (för k b 2,8 resp. 3,7 %; iör f b 6,2 resp.
6,1 %; för zf 4,0 resp. 5,0 %.
Dragprov. Resultatet, såväl beträffande höjden
av värdet som spridningen, beror i väsentlig grad
på om det har lyckats att utesluta störande
bi-inflytanden. Vid ett invändningsfritt utförande
erhålles en medelspridning på 3,7 %.
Brinells hårdhetsprov. Vid riktigt utförande av
provet kan en spridning under 2 % väl väntas.
Förutsättning därför är användning av samma
apparatur och oföränderlig noggrannhet från
samma iakttagares sida inom hela försöksserien.
Med olika apparater och skilda iakttagare kunna
betydligt större avvikelser uppkomma.
Skjuv- och vridhållfasthet. De undersökta fyra
skjuvprovmetoderna ordna sig efter storleken av
talvärdena i följande ordning: Deleuse, Thyssen—
Bourdhouxe, Sipp—Rudeloff, Frémont.
Ordningsföljden för spridningstalen var icke
densamma, nämligen: Sipp—Rudeloff 2,7 Thyssen—
Bourdhouxe och Deleuse ungefär lika högt 4,3 %
(vid Deleuse med förbehåll för ringa punktantal),
Frémont 7,3 %. Med vridhållfastheten, vars
förlopp kurvan för skjuvhållfastheten korsar, är el t
enkelt lagbundet sammanhang lika litet märkbart
som med draghållfastheten.
Samverkan av flera spridnbigsorsaker
Utom den spridning, som härstammar från
provförfarandet, finnes även en annan
spridningskälla, som härrör ur materialets beskaffenhet.
Vid mycket ojämna material kan denna senare
spridning bli mycket stor och föranleda
avvikelser, som ej kunna skyllas på provningsförfarandet.
Ett exakt särskiljande av dessa faktorers
inverkan kan knappast utföras. Enär emellertid med
hänsyn till denna utrednings ändamål allt gjordes
för att det använda materialet skulle bli så jämnt
som möjligt, kan man anta, att den spridning, som
härrörde ur materialets ojämnheter, endast hade
obetydligt inflytande på totalspridningen.
Litteratur
1. Brinkman, p & Nehmitz, a: tiber Hiirtevorschriften bei
Masehinenguss. Giesserei 18 (1931) s. 889—892.
2. Moser, M: Fehlergrenzen der betriebsmässigen
Brirwll-Härteprüfung. Ståhl u. Eisen 53 (1922) s. 16—18.
3. Pohl, E & Riken wie mer, H: Die Streuung bei
Er-mittlung der Brinellhärte von Gusseisen. Arch. Eisenhtittenw.
14 (1940/41) s. 391—396.
Reininger, H: Unterschiedliche Gusseisen-Brinellhärten und
ihre Beziehung zu den genormten Prüfungsbedingungen und
geprüften Gussarten. Giesserei 26 (1939) s. 216—223, 242—251.
Roll, f & Eger, w: Streubreite der Brinellhärte bei
Gusseisen und Ståhl. Z. VDI 86 (1942) s. 545—549.
4. Meyersberg, G: Communication au sujet de recherches
pour la comparaison des méthodes d’essais des fontes. Fonderie
Beige 1936 s. 384—401. Redogörelse i Bull. l’Ass. techn. Fond.,
Paris 1932, s. 448—457.
5. Ruheloff, M: Der Lochstwnzversuch. Giesserei 13 (1926)
s. 580, 595.
Rudeloff, M: Ergänzungen zum Lochstanzversucli.
Giesserei 16 (1929) s. 218—19.
6. Frémont, Ch. : Résistanee au cisaillememt des aders
de construction. Rev. Métall. (1906) s. 205.
Frémont, Ch. : Essais mécaniques de la fonte. Rev. Métall.
(1910) s. 76.
Portevin, a: Caraetéristiques mécaniques et élastiques
de fontes et utilisation de 1’essai à la bille. Rev. Métall. (1921)
s. 761.
7. Thyssen, H & Bourdhouxe, j: Nouvelle macliine pour
les essais des Fontes sur petites éprouvettes. Congrès
International de Fonderie, Liége 1930, Mémoire 8 s. 57—59.
8. Deleuse, a: L’essai de cisaillement par poingonnage
appliqué au contröle des moulages de fonte. Congrès
International <le Fonderie, Liége 1930, Mémoire 9 s. 61—66.
9. Deutsches Normenblatt 1691.
10. Bach, c: Elastizität und Festigkeit. 8 :e uppl. Berlin
1920 s. 292.
11. Meyersherg, G: Einfluss der Bearbeitung auf die
Er-gebnAsse des Biegeversuchs bei Gusseisen. Arch.
Eisen-hüttenw. 5 (1931/32) h. 10 s. 511/12.
12. Meyersberg, G: Betraclitungen iiber eiiiige
kennzeich-nende Eigenschaften des Gusseisens. Giesserei 17 (1930) s.
473—481, 587—591, i synnerhet s. 479.
13. Meddelande frän Sveriges Maskinindustriförenings
Standardkommitté, Verkstäderna 1935 h. 8.
14. Seybold, B: Ober die Scherfestigkeit spröder Baustoffe.
Diss. Stuttgart 1933.
B 108
11 dec. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
