- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
1

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift
ELEKTROTEKNIK

redaktör: julius körner

överspänningsfrägan — några praktiska erfarenheter • Förlustbestämning hos
kvicksilverlikriktare efter olika metoder • Föreningsmeddelanden

överspänningsfrågan —
några praktiska erfarenheter

FÖRSTE BYRÅINGENJÖR ÅKE VRETHEM, LSTF, STOCKHOLM

DK 537.315: 537.721: 621.316.9

Under ovanstående rubrik höllos vid
Svenska Elektroingeajörsföreningens
sammanträde den 20 nov. 1942 anföranden av
civilingenjörerna A Vrethem,
Vattenfallsstyrelsen, E W Andersson, Bergslagens
Gemensamma Kraftförvaltning, samt B
Svensson, Asea, Ludvika, varefter följde
en livlig diskussion, refererad i
tidskriftens decembernummer.

Nedan återgives ing. Vrethems föredrag,
som i huvudsak behandlar rön och
erfarenheter från Vattenfallsstyrelsens
anläggningar. Vi återkomma senare till de båda
andra föredragen.

Under de senaste åren har det bland
starkströmsteknikerna i alla länder rått ett livligt intresse för
isolation, överspänningar och överspänningsskydd.
Orsakerna härtill äro flera, men en av de viktigaste är
det förhållandet, att man nu för första gången har till
förfogande effektiva apparater för
överspännings-skydd, nämligen de moderna ventilavledarna.

Ventilavledarna ha funnits i marknaden endast ett,
fåtal år. Liksom andra nykonstruktioner hade de
första avledarna sina svagheter. De avledare, som
nu tillverkas, utgöra emellertid ganska färdiga
konstruktioner. Naturligtvis kunna de som andra
konstruktioner förbättras, men knappast på något sätt,
som mer radikalt ändrar dem. Något liknande kan
man säga om andra anordningar för
överspännings-skyddet. Man vet numera t.ex. tämligen bra, hur en
jordlina skall arrangeras för att giva bästa
skyddsverkan, och man kan åtminstone i någon mån
förutberäkna denna skyddsverkan.

Om man numera alltså fått ett svar på den
viktiga frågan hur ett effektivt överspänningsskydd
skall åstadkommas, så återstår det däremot att
besvara den lika viktiga frågan, när man behöver
använda överspänningsskydd, eller exaktare uttryckt,
när det betalar sig att använda överspänningsskydd.

Det är klart, att en sådan fråga icke kan besvaras
allmängiltigt utan endast från fall till fall. Material
till frågans bedömande erhålles allt efter som
drifterfarenheter av moderna överspänningsskydd samlas.
Förmodligen behövs det dock ännu några års
erfarenheter, innan någon mera bestämd praxis ifråga
om överspänningsskyddens användning kan
utkristalliseras. Nedan angivas några synpunkter på frågan
om överspänningsskyddets berättigande.

överspänningsskyddets ekonomiska berättigande

För var och en, som sysslar med kraftproduktion
och kraftdistribution, är det en känd sak, att
fordringarna på en absolut kontinuerlig kraftleverans
skärpas för varje år. Elektriciteten användes numera
för så många olika ändamål, att konsumenten måste
ha kraften tillgänglig praktiskt taget kontinuerligt.
Förr kunde man t.ex. disponera en kraftledning för
landsbygdsdistribution rätt många timmar under en
söndag för reparationer etc.; nu måste man tänka på
kraftbehovet för mjölkmaskiner, elektriska spisar,
mejerimaskiner, synkronur och kanske framför allt
radion med dess väderleksrapporter, högmässor och
landskamper. För vissa industrier kan ett
kraftavbrott ha nästan katastrofala verkningar.
Tidtabellen på de elektrifierade järnvägarna har ingen
marginal för avbrott i kraftleveransen. Exemplen skulle
kunna mångfaldigas.

För att tillfredsställa kravet på kontinuerligt ökad
driftsäkerhet måste nu kraftverken gripa till olika
åtgärder.

Genom att bygga dubbellinjer och ringlinjer kan
man ordna så, att viktiga förbrukare ej behöva bli
beroende av driftsäkerheten hos en enda kraftledning.
Matningen av primärsystemen säkras genom
samkör-ning av kraftverken över kraftiga förbindelselinjer
och genom reservhållning av maskineffekt i
toppkraftstationer för vatten eller ånga. Den utvidgade
samkörningen har också en nackdel, i det att följdverk-

2 jan. 1943

Häfte 1
Årg. 73

2 jan.
1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0003.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free