- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
5

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Jordlinorna äro förenade med varandra med en
tvärlina i varje stolpe, och en nedledning finnes på
vardera stolpbenet. Anordningen är både vid portalstolpe
och enkelstolpe sådan, att träets tillsatsisolation i viss
utsträckning skall utnyttjas. Gnistgapen på-
stolp-topparna äro till för att icke topparna skola splittras
vid blixtöverslag. Jordningarna i inledningsskydden
äro, särskilt i de tidigare utförda skydden, rätt
påkostade för att minsta jordmotstånd skall erhållas.

3. överspänningsskyddets ekonomiska resultat

Fig. 6 visar en jämförelse mellan antalet åskfel per

station och år i primär- och sekuiidärstationerna å ena
sidan, antalet avledare i samma stationer å andra
sidan. För att variationerna i
driftstörningsfrekvensen genom olika åskfrekvens skola utjämnas, har det
verkliga felantalet per år omräknats till ett
"normalår" med 10,0 åskdagar. Statistiken för åren före 1930
och för åren 1932—1935 finnes ej på erforderligt sätt
bearbetad, varför som utgångsvärde angivits
medelvärdet för åren 1930, 1931 och 1936. I takt med den
ökade insättningen av avledare har som synes
felfrekvensen minskats till ungefär sjättedelen av vad den
var före överspänningsskyddens tid.

På grundval av denna kurva kan en approximativ
kalkyl över överspänningsskyddets lönsamhet
utföras. Om skydden enligt kurvan antagas avvärja 21/,
fel per station och år och årskostnaderna för avledare
och inledningsskydd slås ut på detta antal fel, så kan
kostnaden för varje eliminerat fel beräknas till
storleksordningen 500—1000 kr., vilket får anses fullt
skäligt med hänsyn till ifrågavarande stationers effekt
och betydelse samt värdet av deras transformator- och
apparatutrustning.

4. Begreppet skyddsverkan

För att siffermässigt kunna angiva resultatet av
en viss åtgärd för överspänningsskyddet brukar man
införa den procentuella skyddsverkan

P — p
V = ■ 100 %

där P — antalet åskfel, som skulle ha inträffat i
stationen, om den ej haft överspänningsskydd,
och

p — antalet åskfel, som i verkligheten inträffat
i stationen.

Konsten är tydligen att finna ett värde på P. Ett
sätt är att uppskatta P genom en jämförelse med
tidigare driftstörningsstatistik för samma station. I så
fall sätter man

å

där Pu — antalet fel under föregående period
(index u = "utan överspänningsskydd"),
åu = åskfrekvenseii under föregående period
och

å — åskfrekvenseii under det undersökta året.

Talen å och åu angivas t.ex. i antalet åskdagar per år
för trakten ifråga. Häröver finnes officiell statistik
(ombesörjes av Statens Meteorologisk-Hydrografiska
Anstalt).

Svårigheten med detta beräkningssätt är framför
allt, att stationen sällan haft oförändrad
driftläggning och utrustning under flera år. Isolationen kan

E 5 2 jan. 1943

Fig. 6. Antal avledare samt antal åskfel i primär- och
sekundärstationer vid Vattenfallsstyrelsens Centralblock.

(Felantalet reducerat till 10,0 åskdagar per år.)

ha ändrats, driftläggningen ändrats från
genomgångsstation till ändstation osv.

Ett annat sätt är att jämföra
driftstörnings-statistiken från stationer utan överspänningsskydd i
samma trakt. Metoden har liknande olägenheter.
Båda metoderna äro oanvändbara, när det gäller att
beräkna skyddsverkan i en ny station, som från
början haft överspänningsskydd.

En tredje metod är att sätta P lika med det antal
gånger, som avledarna fungerat, vilket man kan taga
reda på ined särskilda räkneverk, s.k. stöträknare,
som kopplas till avledarna. Med denna metod får
man ett för högt värde på skyddsverkan, eftersom
det kan hända, att avledarna tänt för en del fel, som
icke skulle ha förorsakat överslag.

Hur man än beräknar skyddsverkan är det tydligt,
att det behövs ett stort statistiskt material för att
några säkra slutsatser skola kunna dragas. Detta torde
vara en av orsakerna till att meningarna om
över-spänningsskyddens effektivitet fortfarande variera
ganska mycket. En annan av orsakerna härtill är
säkerligen det förhållandet, att man ej ännu på alla
håll satt sig in i att isolationen måste ligga på viss
lägsta nivå för att över huvud taget kunna alls
skyddas av ventilavledare och på en annan, ej
obetydligt högre, nivå för att kunna under alla
förhållanden skyddas av ventilavledare.1* Ofta skylies där
för en låg skyddsverkan på mankerande avledare,
då orsaken i stället varit att söka i otillräcklig
isolation.

Fig. 7 visar hur åskfrekvenseii varierat under åren
1930—1942. Alltsedan år 1934 liar åskfrekvensen
varit hög. 1942 har emellertid varit ett rätt
åskfat-tigt år.

* Siffrorna hänföra sig till litteraturhänvisningen i slutet
av uppsatsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1943e/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free