Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
132 kV stationerna ha i regel ventilavledare i faser
och nolla samt kondensatorer. I några stationer
finns det endast kondensatorer.
I stort sett kan man säga, att
överspänningsskydden i 132 kV ställverken gjort skäl för sig. Enligt
räkneverken ha avledarna varit i funktion ungefär
1,5 gång per station och år. Man kan också ur
driftstörningsstatistiken före och efter skyddens tillkomst
avläsa en ganska god skyddsverkan, även om man
tager hänsyn till att ett par transformatorfel
inträffat i skyddade stationer. Ventilavledarna kunna
emellertid knappast lastas för dessa fel. Det visade
sig nämligen, att de skadade transformatorerna hade
en lägre isolation än den som avledarna enligt
garantierna kunde väntas skydda. I ej mindre än fyra
nya 132 kV stationer, som voro i drift utan
överspänningsskydd en enda åsksäsong, inträffade under
den åsksäsongen transformatorfel. Sedan
överspänningsskydden satts in, har nu på fem år intet fel
uppträtt i dessa stationer.
Enligt nyare isolationsfordringar4 fordras för
132 kV isolation en stöthållfasthet av 680 kV
(ampli-tudvärde). Driftstörningsstatistiken synes visa, att
med den ledningstyp, som användes inom
Vattenfallsstyrelsens anläggningar, avledarskydd är
nödvändigt, och vidare att stationer med modern
isolation kunna skyddas även med äldre ventilavledare,
som ha något sämre skyddsförmåga än de moderna,
medan äldre stationer, där isolationen har en ca 15 %
lägre stöthållfasthet, för effektivt skydd fordra både
kondensatorer och avledare. — Både på 132 kV
systemet och på andra håll har man kunnat göra den
iakttagelsen, att ändstationerna äro mera i behov att
skyddas och äro svårare att skydda än
genomgångsstationerna.
77 kV systemets ledningstyper äro ungefär
desamma som 132 kV systemets. Stationerna utgöras
till stor del av äldre inomhusstationer med en
isola-tionsnivå, som ligger 15—20 % lägre än den som
enligt nyare åsikter fordras för fullt skydd med
avledare. Avledarna ha varit i flitig aktion. Om man
finge räkna med ett undviket fel för varje
avledar-funktion — vilket naturligtvis är litet för mycket —
skulle man komma till att de senaste åren mellan 3
och 4 fel per station och år undvikits tack vare
avledarna. En del av stationerna ha som
överspänningsskydd enbart kondensatorer med en kapacitans
av i regel 0^)3 eller 0,06 mikrofarad per fas.
Vidstående tabell visar, hur i inomhusstationer,
skyddade med enbart kondensatorer, en skyddsverkan av
33 % konstaterats, medan i inomhusstationer,
skyddade med avledare och kondensatorer i kombination,
skyddsverkan utgjort 93 %.
Från stationer med enbart avledare finns det för
liten erfarenhet för att kunna draga några säkra
slutsatser; skyddsverkan synes dock ej vara så hög som
för kombinerade skydd. Utomhusstationerna, som äro
isolerade ungefär i överensstämmelse med modern
standard, synas skyddas väl av avledarna ensamt.
Åsk-fel ha liksom vid 132 kV systemet i flera fall
drabbat stationer, som under kortare tid varit i drift utan
överspänningsskydd. Avledare synas liksom i 132 kV
systemet vara nödvändiga i stationer anslutna till
trästolplinjer. Däremot har en 70 kV inomhusstation,
som är ansluten till tre dubbellinjer på järnstolpar
och med jordlinor, icke på de över 20 år, som stati-
E 7 2 jan. 1943
Tabell över skyddsverkan hos överspänningsskydd i
70 kV inomhusstationer inom Centralblocket
Skydd Utan skydd 1929-1937 Med skydd 193S—1941’ [-Skyddsverkan
åsk-dagar-] {+Skydds- verkan
åsk- dagar+} per år fel per station och år [-àsk-dagar-] {+àsk- dagar+} per år fel per station och år
Enbart
kondensatorer (5 stationer).. 9,8 0,7 12,0 0,6 0,33 0,93
Avledare i
kombination med
kondensatorer (8 stationer) 1,2 0,1
i Under år 1942 hade en del av de tidigare
kondensator-skyddade stationerna försetts även med avledare, varför
statistiken ej kunnat utsträckas till år 1942.
stiken omfattar, haft något 77 kV åskfel, trots en
rätt knapp isolation.
Från 55 kV systemet finnas liknande erfarenheter
som från 77 kV systemet. Isolationen i en del av
dessa, de äldsta stationerna för denna spänning i
Sverige, har delvis varit så låg, att den icke ens
kunnat skyddas med avledare i kombination med
ganska stora kondensatorer. Isolationen har därför
måst successivt förstärkas.
I en del 44 kV stationer, tämligen modernt
isolerade, har ventilavledarnas skyddsverkan visat sig
god. Det kan nämnas, att medan det i åtta
undersökta stationer tidigare brukade i medeltal inträffa
sammanlagt fem fel per år, så inträffade år 1942 intet
fel i någon skyddad station, medan däremot i en
station, där överspänningsskydden under en kortare
tid voro bortkopplade, ett åskfel uppträdde under
denna tid.
22 kV stationerna utgöras till stor del av gamla
och i förhållande till modern standard otillräckligt
isolerade inomhusställverk. Det finns statistik från
ett 20-tal stationer. Skyddsverkan var under åren
1939—1941 icke särskilt lysande: ca 40 %.
Emellertid visade det sig, att avledarna i dessa stationer icke
hade utfallit så bra som enligt garantierna, varför
de sedermera byggts om. En bättre skyddsverkan
kan därför väntas i fortsättningen. Det är dock
tydligt, att i dessa stationer liksom i alltför klent
isolerade ställverk i allmänhet en fullt tillfredsställande
åsksäkerhet kan erhållas först sedan isolationen
bragts upp till en nivå, som ligger inom avledarnas
skyddslatitud.
På 11 kV systemet har skyddsverkan varit
praktiskt taget 100 procent.
En del avledare ha installerats på
nedspännings-sidan (3 och 6 kV) i tertiärstationer (se fig. 2), tills
vidare mest på försök. Det är emellertid tydligt, att
avledarna här varit till stor nytta. I 23 undersökta
tertiärstationer gick frekvensen av driftavbrott,
orsakade av åskfel på nedspänningssidan, ned i
proportionen 10 till 1. En besvärlig företeelse i
tertiärsta-tionerna är, att säkringarna på
spänningstransformatorerna på 3 och 6 kV sidan ofta smälta vid åska, så
att energimätningen upphör. I de med ventilavledare
skyddade stationerna ha dessa säkringsfunktioner
praktiskt taget försvunnit. Vidare meddela flera
abonnenter, att antalet funktioner av linjesäkringarna för
de från tertiärstationen utgående abonnentlinjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
