Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
kretsen mellan de båda mätpunkterna vid
direktmätningen, beräknas på grundval av resistanser och
effektiva strömmar samt fråndragas från den
uppmätta tillförda effekten.
Efter dessa allmänna synpunkter lämnas nu några
siffror från de utförda jämförande mätningarna. För
vardera likriktaren angives i tabellform
verkningsgradsberäkningen vid såväl direkt- som
separatmätningen, och därjämte visas i en särskild tabell de
erhållna slutvärdena på dels verkningsgraden, dels
de sammanlagda förlusterna i transformator,
strömsu-gare, glättningsreaktor och ventil. Vid
direktmetoden erhållas dessa förluster som skillnaden mellan
tillförd och avgiven effekt efter korrektion för
kabelförluster etc. Jämförelsen baseras givetvis på
ekvivalenta förhållanden ifråga om kopplingslägen,
temperaturer, nedstyrning etc.
Överensstämmelsen är som synes i medeltal något
så när god. Direktmätningen visar dock stora
oregelbundenheter, vilka måste hänföras till de
oundvikliga felen vid sådan mätning. Vid båda likriktarna
uppvisa de ur effektskillnaden vid denna mätning
uträknade totalförlusterna hos transformator och
ventil en variation med belastningen, som är logiskt
orimlig. I fall I följer serien för dessa värden
motsvarande serie för separatmätningen tämligen väl,
ehuru med utslag åt båda sidor, medan vid fall II de
båda serierna gå starkt isär vid lägre belastningar.
Slutsatsen av dessa iakttagelser blir i första hand,
att direktmätningen, trots alla iakttagna
försiktighetsmått, måste betecknas som tydligt otillförlitlig,
vilket emellertid samtidigt innebär, att den relativt
goda genomsnittliga överensstämmelsen ej heller ger
något klart positivt betyg åt
separatmätningsmeto-den. I ett avseende kan dock en slutsats dragas:
Resultaten visa ingen som helst tendens hos
separatmätningen att ge lägre genomsnittliga förluster än
den direkta metoden. Den från vissa håll uttalade
farhågan, att vid separatmätningen en del förluster
ej medtagas, synes sålunda vara ogrundad i den mån
man kan sluta av de anförda resultaten.
Vid diskussionen rörande utformningen av
transformatorförlusternas normenliga mätning har frågan om
de extra tillsatsförlusterna varit särskilt aktuell. Med
hänsyn till de möjligen förekommande höga
extra-förlusterna vid stark nedstyrning ha också normerna,
såsom tidigare framhållits, föreskrivit särskilda
pålägg i de fall, då tillsatsförlusterna vid 50 p/s
överstiga vissa gränser. Det kan därför vara av intresse
att anföra, att vid nyligen utförda omsorgsfulla
mätningar på en stor, lågspänd likriktare med kraftig
och starkt variabel nedstyrning, där alltså alla
förutsättningar för höga extraförluster voro förhanden,
en synnerligen obetydlig tillväxt hos dessa förluster
med ökad styrvinkel kunde konstateras, och över
huvud voro extraförlusterna av måttlig
storleksordning. Denna erfarenhet talar starkt till förmån för
separatmätningens tillförlitlighet inom vida områden.
Slutsatsen av det nu anförda blir, att
direktmätningen visat sig klart otillfredsställande, medan intet
framkommit, som talar emot den normenliga
separatmätningens tillförlitlighet. Med hänsyn till den
sistnämndas logiska och praktiska företräden synas
därför starka skäl antyda, att den normenliga mätningen
bör i största möjliga utsträckning ersätta den dyrbara
och opraktiska direktmätningen.
Slutligen några ord om mätning av transformatorns
belastningsförluster. I Teknisk Tidskrift,
Elektroteknik nr 11 för år 1940, har författaren av dessa rader
skisserat en teoretiskt korrekt metod för mätning av
dessa förluster under likriktardrift, varvid alla
svårigheter med hänsyn till överlappning och extra
tillsatsförluster undvikas, i det att de faktiska
förlusterna summeras på instrumenten. Denna metod vore
av särskilt värde vid stark nedstyrning. Att
metoden det oaktat ej medtagits i normerna beror på vissa
praktiska olägenheter vid mätningarnas utförande.
Dels stöter det nämligen på svårigheter att erhålla
wattmetrar med erforderliga egenskaper, dels och
framför allt förblir man direkt beroende av
strömfördelningen mellan anoderna, ifall man ej går till
komplikationen att mäta på samtliga anoder. Vidare ha
utförda forskningsarbeten på kalorimetrisk grundval
visat, att även vid stor nedstyrning de extra
tillsatsförlusterna spela en mindre betydande roll än man
tidigare förmodade, vilket även bestyrkes av de nyss
anförda mätresultaten, varför det område av
gallerstyrningen, inom vilket normernas
kortslutningsmetod är tillfyllest, i själva verket torde vara ganska
stort. I den mån den nyssnämnda föreslagna
mätmetoden eventuellt kan utvecklas för undvikande av
de angivna svagheterna, torde den dock erbjuda ett
värdefullt komplement till den normenliga mätningen.
Föreningsmeddelanden
Svenska Elektroingenjörsföreningen hade ordinarie
sammanträde den 4 december 1942 på
teknologföreningens lokal. Vid sammanträdet, som var besökt av
omkring 120 personer, presiderade ordföranden, tekn. dr
Fredrik Dahwbek. Han hälsade först dagens
föredragshållare, professor Knut Lundjlabk från Lund,
välkommen som föreningens gäst.
Till justeringsmän jämte ordföranden för dagens
protokoll utsågos kanslichefen Harald Romanus och
civilingenjör Karl Dagert. I föreningen invaldes
ingenjörerna Evald Dahlquist och Gösta Gladh.
Ordföranden anmälde, att civilingenjören Eugen Olsson inträder
i föreningen på egen anmälan.
Ordföranden meddelade, att styrelsen på förslag av
föreningens högskolekommitté hos fackavdelningen för
elektroteknik vid Tekniska Högskolan tillstyrkt
återbesättande av professurerna i telegrafi och telefoni samt
i elektromaskinlära, vilka inom kort bliva lediga.
Härvid bör den förstnämnda professuren bibehållas i
nuvarande omfattning, medan professuren i
elektromaskinlära bör givas ett något utökat undervisningsprogram,
täckande jämväl sådana närliggande områden av
elektrotekniken — närmast läran om
kvicksilverströmriktare — som ur undervisnings- och forskningssynpunkt
lämpligen böra falla under professuren.
Dagens eko behandlade det auktuella läget på
elransonering sfronten och den "generalrepetition" av en verklig
industriransonering, som förekommit de tre första
dagarna i november; talare var chefen för
bränslekommissionens kraftbyrå, förste byråingenjören John Fletcher.
Utsikterna under september och oktober voro synnerligen
mörka, och en ransonering för stora konsumentgrupper
med ej mindre än 20 % av förbrukningen ansågs
nödvändig. Under senare delen av oktober förbättrades
situationen något, dock ej så mycket att
ransoneringsförberedelserna kunde avbrytas. "Dropparna, som
kommo bägaren att rinna över", föllo emellertid under
2 jan. 1943
E 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
