- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
19

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

båda ändar, blir nödvändig. Förstärkarna måste vara
så konstruerade, att de ytterst sällan behöva tillsyn.
Vi ha utgått ifrån att 20 år utan utbyte bör vara
acceptabelt. Problemet om livslängd och underhåll
är huvudsakligen beroende på konstruktionen av ett
bastant vakuumrör med lång livstid. Vanliga
vakuumrör ha en begränsad livstid, beroende på
avdunstning av partiklar från termiona katoder. Med
en låg överföringsnivå kan anodströmmen göras
mycket svag, och vid relativt stor katodyta ger den
svaga strömmen så pass låg temperatur, att rörens
katoder komma att få mycket stor livslängd.

Förstärkarnas antal och inbördes avstånd bero på
kabelns längd och konstruktion. En kabel mellan
New Foimdland och Storbritannien (3 200 km) skulle
med 47 förstärkare, placerade på ca 68 km avstånd
från varandra, kunna medge överförandet av ett
48 000 p/s brett band. Då förstärkarna äro likriktade
måste två kablar användas för att samtal i bägge
riktningarna skola kunna utväxlas. Med en
bandbredd av 4 000 p/s för varje kanal kan det beredas
plats för 12 telefonledningar, eller, om man nöjer
sig med en bandbredd av 2 000 p/s, 24 tämligen goda
ledningar.

Beträffande kostnaden för två sådana
bredbands-kablar mellan Newfoundland och Storbritannien, så
skulle den, även om något högre årliga kostnader än
vanligt tillätos, per telefonförbindelse kunna
ungefär jämställas med framtida kortvågssystem.

Radiolänkar på kortvåg ha den stora fördelen, att
de åstadkomma direkta förbindelser mellan avlägset
belägna punkter på jorden, och tendensen har därför
varit att etablera sådana förbindelser mellan större
centra i stället för att gå landvägen. Införandet av
bredbandsmetoder för transocean radiotelefoni
kommer att tendera i riktning mot en centralisering av
radiotrafiken i ett mindre antal mera betydande
slutpunkter, men det är ej sannolikt att den
transatlantiska trafiken kommer att koncentreras på sådant sätt.

Framtidens världsomfattande transoceana nät torde
komma att bestå av ett stort antal lätta länkar pius
ett mindre antal tunga länkar längs de viktigaste
stråkvägarna, De lätta länkarna representera direkta
kortvågsförbindelser med en à två kanaler och
jämförelsevis liten effekt. De tyngre länkarna skulle
däremot bestå av högvärdiga bredbandssystem med
stor effekt, utrustade med teknikens allra bästa
medel samt kompletterade av bredbandiga
undervattens-kablar och i vissa fall även av långvågsradio.

Ett sätt att uppskatta det framtida behovet av
transatlantisk telefontrafik är att jämföra
telegraf-trafiken mellan, låt oss säga, London—New York
och mellan New York och San Francisco. Skillnaden
i gemensamhetsintressen kompenseras i viss mån av
skillnaden i storleken mellan London och San
Francisco. Jämförelsen kan göras på två sätt: genom
att sammanräkna totala antalet ord, som telegraferats
under ett år, eller genom att räkna antalet telegram,
med undantag av presstelegram, telegram över
abonnerade ledningar och chiffertelegram. I bägge fallen
medtagas endast telegram mellan ändpunkterna.

Uppgifter föreligga för år 1937, som lämpar sig för
ändamålet, enär det representerar värden, som ligga
mellan 1929 års höjdpunkt och de därpå följande
depressionsåren. Den första jämförelsen visar att
totala antalet ord, som telegraferats över de två vä-

garna, var praktiskt taget lika stort under 1937. Den
andra jämförelsen ger vid handen, att antalet
telegram mellan New York och London var sju gånger
så stort som mellan New York och San Francisco.
Den stora skiljaktigheten mellan de båda
jämförelserna beror säkerligen dels på olika taxor och dels
på olika affärsintressen och sociala förhållanden. Av
de två metoderna torde den sistnämnda, som hänför
sig till vanliga telegram, ha större betydelse då det
gäller att uppskatta efterfrågan på telefonservice,
enär dylika telegram äro av mer eller mindre intim
karaktär och sålunda ge bättre förutsättningar för
bedömning av behovet av en telefonförbindelse. Det
potentiella behovet av en sådan förbindelse mellan
New York och London kan sannolikt sägas vara en
à sju gånger större än mellan New York och San
Francisco. I själva verket var telefontrafiken under
1937 mellan New York och San Francisco ungefär
3 gånger större än mellan New York och London,
öch sålunda har knappt en tredjedel och möjligen inte
en tjugondedel av det potentiella behovet blivit fyllt.

Om vi anta, att samma förhållande föreligger
mellan det potentiella och det verkliga behovet i
fråga om en Europa—Nordamerika-trafik som för
New York—London, kan man tänka sig att 15 à 100
förbindelser skulle erfordras över norra Atlanten,
och det är troligt att 40 telefonförbindelser eller
mera kunna förutses såsom behövliga inom den
närmaste framtiden. För att fylla ett sådant behov och
samtidigt uppnå landlinjernas standard av kvalitet
och driftsäkerhet, måste alla tre systemen — kortvåg,
långvåg och kabel — användas. Största delen av
trafiken kommer att falla på kortvågsförbindelserna,
men en så pass viktig trafik förutsätter en högre
standard av driftsäkerhet än kortvågen enbart
medger. En kabel över Atlanten skulle ge en sådan
säkerhet och erbjuda en högre standard i
överföringsprestation än kortvågsradio.

Det blir måhända inte nödvändigt att vänta tills
tillväxten i transatlanttrafiken blir så stor, att en
kabel måste läggas. Den dag våra ingenjörer kunna
rekommendera att en sådan kabel lägges, torde man ej
behöva invänta ett fullständigt ekonomiskt
berättigande för den på grund av den stora betydelsen av en
förbindelseled, som fungerar ostörd och ej kan avlyssnas.

Det finns flera, delvis utarbetade uppfinningar,
som kanske komma att ändra den skiss, som ovan
gjorts av transoceantelefoniens utsikter. En sådan
uppfinning är den som går under namnet "vocoder"’.
Det är en apparat, som delar upp det talade ordet,
överför bitarna i form av ett chiffer ocli återställer
ordet i dess ursprungliga form i andra ändan av
linjen. Med vocoderns tillhjälp kan man samtidigt
överföra hundratals samtal på ett par i en kabel.
Ehuru vocodern överför primärelementen av en
konversation, kan den dock icke få fram den
ljudkvalitet, som ord i och för sig innebära, Vocodern vinner
på bandbredden till nackdel för naturligt ljudande
tal, men icke desto mindre kan den komma att få
betydelsefull användning.

Andra uppfinningar föreligga, som kunna utvidga
den för transocean kommunikation erforderliga
bandbredden utöver de mått, som ovan diskuterats.
Sådana projekt som förstärkta ultrakortvågradiosystem
och submarina vågledare, som i dag förefalla
fantastiska, bli måhända en verklighet i framtiden.

6 febr. 1943

E 19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free