- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
21

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

företag ha kunnat anskaffa huvudlikare av
SFERT-typ har CCIF rekommenderat vissa s„k.
arbetslikare, vilka kalibreras av
SFERT-laboratoriet, så att de erhållna transmissionsvärdena
direkt kunna angivas i förhållande till SFERT utan
distorsion.

KTV och LME använda sig av dylika
arbetslikare av typ SETEM vid telefonometriska
mätningar. SETEM är bildat av vissa bokstäver i
benämningen "Système Etalon de Travail
utili-sant des microphones ElectroMagnétiques".
SETEM arbetar med elektromagnetisk mikrofon
och hörtelefon och är försedd med förstärkare,
vars förstärkningsgrad kan kontrolleras. Den
talandes ljudstyrka kontrolleras medelst en s.k.
impulsmätare, ävenledes kalibrerad vid SFERT.
Denna kontroll äger rum på såväl sändare- som
mottagaresidan. För att underlätta de jämförande
mätningarna är SETEM dessutom försedd med
ett lämpligt lågpassfilter, så att klangfärgen mera
överensstämmer med klangfärgen bos
kommersiella telefonapparater.

CCIF har angivit följande riktlinjer för
utförande av telefonometriska mätningar. Avståndet
mellan munnen hos den talande och mikrofonens
taltratt är fastställt genom mätningar på ett
mycket stort antal huvuden, såväl i Amerika som
Europa. Detta avstånd erhålles genom en
geometrisk konstruktion, se fig. 1, varvid man utgår
från hörtelefonlockets mittpunkt, avsätter en
vinkel = 15° 30’ mot hörtelefonlockets främre yta
i handmikrotelefonens symmetriplan samt
avsätter avståndet d = 14 cm på denna linje. Den så
erhållna punkten sammanfaller med
avstånds-ringens medelpunkt. Avståndsringens yta skall
vara vinkelrät mot talriktningen, som bildar en
vinkel ß= 18° mot hörtelefonlockets främre plan.
Avståndsringen skall ha en diameter om 25 mm
och vara utförd av så tunt material, att den ej
stör ljudfältet från munnen. Vid tal skall den
talandes läppar beröra ringen, som skall luta 45°
mot horisontalplanet, varigenom
handmikrotelefonens läge i rummet ävenledes är bestämt.

CCIF har fastställt, att en s.k. normalvolym
skall användas vid telefonometriska mätningar.
Den normala ljudstyrkan är — 16 dB i
förhållande till referensvolymen, som svarar mot en effekt
av 6 mW, utvecklad av en 1 000 p/s
vä^el-strömsgenerator med sinusformad emk och med
en inre impedans av 600 /0° ohm i ett
reaktans-fritt motstånd om 600 ohm. Mot normalvolymen
svarar ett ljudtryck av 11,3 /tbar på membranen
till SFERTis kondensatormikrofon.

Sändningseffektiviteten beror — under
förutsättning av samma Ijudvolym — på
matningsströmmens storlek, som varierar med avståndet
mellan abonnenten och lokalstationen.
Telefonapparaten som sändare kan således ej
karakteriseras genom ett onda värde på
sändarereferens-ekvivalenten, utan man måste bestämma
ekvivalenten vid olika värden på matareströmmen,
svarande mot abonnentlinjens ohmska motstånd.
För att undvika den växelströmsdämpning
inlän-kandet av ett ledningsmotstånd i serie med
apparaten skulle medföra, varieras matareströmmen
medelst ett motstånd i serie med matarespolarna.

i__

Fig. 1. Bestämning av avståndsringens läge i förhållande
Ull mikrofonens taltratt.

Tillsatsdämpningen på grund av minskad
mikrofonmatning erhålles då direkt som skillnaden
mellan sändarereferensekvivalenten för
exempelvis två olika matareströmmar.

Vid telefonometriska mätningar använder man
sig av två i förhållande till varandra väl
ljudisolerade rum. I det ena, sändaresidan, är likarens
sändare placerad, och i det andra,
mottagaresidan, likarens mottagare.

Vid bestämning av sändarereferensekvivalenten
genom jämförelse med SETEM talar man
samtidigt i såväl SETEM-mikrofonen som i
prov-apparatmikrofonen, och på mottagaresidan
ändrar inan den mellan SETEMs sändare och
mottagare inlänkade variabla ledningens dämpning;
tills ljudstyrkan i hörtelefonen är densamma,
oberoende av vilken mikrofon, som är inkopplad.

Vid ljudstyrkemätningar försöker alltid den
mätande personen att komma till ett förut på
samma objekt erhållet värde, vilket givetvis
inverkar på mätnoggrannheten. För att förhindra
detta inlänkas i serie med mälobjektet en variabel
dämpningslikare, som vid varje mätning inställes
på ett annat värde än förut, och som sedermera
subtraheras från det erhållna resultatet.

Vid bestämning av
mottagarereferensekvivalen-ten talar man på sändaresidan i
normalmikrofonen och på mottagaresidan lyssnar man
omväxlande i normalhörtelefonen och i hörtelefonen
under prov samt förändrar dämpningen, till dess
att ljudstyrkeintrycket i båda hörtelefonerna är
detsamma.

Vid talprov använda KTV och LME samma
Iras, nämligen: "en, två, tre, fyra, fem".

Vanligtvis utföras talproven av tre personer,
som växla i cyklisk permutation.

Noggrannheten rör sig om ± 0,1 neper, givetvis
under den förutsättningen, att proven ej
utsträckas över så lång tid, att mätgruppen tröttas,
vilket helt naturligt inverkar menligt på
mätnoggrannheten.

De personer, som deltaga i talprov, måste
utväljas med stor omsorg. Det har nämligen visat
sig, att det för många är ytterst svårt att bortse
från klangfärgen och uteslutande döma efler
volymen hos det mottagna talljudet.

Vid effektivitetsprov har hos L M Ericsson
under det senaste året tillämpats en
beräkningsmetod för beräkning av tillsatsdämpning på grund

6 febr. 1943

E 21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free