- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
36

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Relativ fotoström %

Teknisk Tidskrift

70 BO 90
Infallsvinkel mot normalen

Fig. 6. Relativ fotoström vid en och samma
belysningsstyrka för fotoelement med och utan fattning och täckglas.

som är mera lik ögonkurvan, även om avvikelsen
från denna fortfarande är betydande (fig. 5). Detta
jämte det s.k. cosinusfelet gör, att vissa
försiktighetsmått måste iakttas vid alla objektiva
mätningar. Cosinusfelet innebär, att fotoelementet — eller
cellen, som vi för korthetens skull kunna säga —
visar för litet för allt ljus, som träffar den under
större vinklar än ca 30° mot normalen (fig. 6).
Detta beror på ökad reflexion mot den blanka
cellytan eller skyddsglaset vid större vinklar. Felet blir
således högst variabelt allt eftersom man mäter
belysning, som härrör från en eller flera lampor eller
från stora lysande ytor. Vid
laboratoriemätningar kan man i regel undvika det genom att
ordna så, att infallsvinkeln blir nära = 0° eller
i varje fall mindre än 30°, men när det gäller att
i praktiken mäta belysning av halv- eller
hel-indirekt karaktär kan det bli nödvändigt att göra
korrektioner på upp till + 25 %. Och det värsta
är, att korrektionsfaktorn kan vara svår att be-

Fig. 7. Fotoströmmen som funktion av
belysningen för ett fotoelement vid olika yttre
motstånd.

stämma, emedan den är en funktion av
ljusfördelningen.

Av vikt är också, att cellens
ljus-strömkarakteristik är rätlinig, så att den erhållna
fotoströmmen verkligen är direkt proportionell mot
belysningsstyrkan på cellen. För de flesta celltyper är
detta också fallet, förutsatt att det yttre motståndet
i kretsen ej är för stort (fig. 7). Man bör därför
välja en galvanometer eller mikroamperemeter
med litet inre motstånd och får inte koppla in för
mycket motstånd för att öka ut mätområdet.
Detta kan i stället åstadkommas genom
shunt-ning eller med gråfilter. Ett lämpligt instrument
med stor känslighet är Siemens
ljusvisarinstrument med ett inre motstånd av storleksordningen
20—30 ohm och en känslighet av ca 1° =
0,02-• 10-° A.

Färgfelet kan i regel undvikas genom att man
kalibrerar cellen för var och en av de ljusfärger,
som komma ifråga. Men detta förutsätter ju, att
man har tillgång till motsvarande normaler, vilka
inte alltid äro så lätta att få tag i. Bättre är
därför att använda celler med korrektionsfilter, som
ha samma resulterande känslighetskurva som
normalögat (fig. 8). Det finns numera sådana av
flera fabrikat. För praktiska mätningar räcker det
med att man känner kurvan för celltypen ifråga
(med filter). Vid större anspråk på noggrannhet
bör man ha kurvan för det cellexemplar, som
användes. Därest den inte kan erhållas från
fabrikanten, får man ta upp den med spektralfotometer.

Goda typer av färgkorrigerade fotoelement äro
systemen Dresler, Lange och Weston-Viscor. Det
ligger i sakens natur, att korrektionsfiltren
medföra en avsevärd nedsättning av mätanordningens
känslighet, men denna brukar ändå bli tillräcklig
för de flesta behov.

Det enklaste sättet att kompensera cosinusfelet
är att täcka cellen med ett matt opal- eller
mjölkglas, men även då nedsättes känsligheten
betydligt. I synnerhet om man samtidigt skall ha
färgkorrigering kan den då bli alltför låg. Andra
utvägar finnas emellertid, såsom att sätta två celler
bakom varandra på sådant avstånd, att
vinkelfelet kompenseras av att allt mera ljus träffar
den bakre cellen när infallsvinkeln ökas. Ett
annat sätt är att förse cellen med en konisk tratt
av transparent papper, men det är svårt att
avpassa den tillräckligt noggrant (fig. 9).

Fotoelementen äro numera mycket konstanta,
men en viss uttröttning äger rum, särskilt vid stark
och långvarig belysning. Vid mera omfattande
mätningar bör man därför kontrollera cellen
regelbundet. En viss återhämtning inträder vid
mörker, varför man alltid bör låta cellen få en
viss "inlysningstid" innan man börjar en
mät-serie. Det brukar räcka med 10—15 minuter för
att ett fullt konstant utslag skall erhållas.

Fig. S. Känslighetskurvor för
färgkorrigerade fotoelement
(heldragen kurva för filter enligt
Dresler, prickad för filter enligt
Lange). Det streckade området
anger spridningen i känslighet
för undersökta ögon.

E 36

6 mars’ 1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free