- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
40

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

o

Teknisk Tidskrift

Fig. 3. överst: magnetiseringsspolen, i vilken stavarna
magnetiseras med likström; underst: mätinstrumentet, med
vilket remanensen bestämmes.

remanensens storlek bestämmes i
mätinstrumentet genom avläsning av kompassnålens utslag.
Känsligheten kan varieras genom inställning av
olika avstånd mellan kompassnål och stålstav
Försök ha visat, att inom mycket vida gränser är
nålens utslag proportionellt mot remanensens
storlek. Spolen användes även för stavarnas
av-magnetisering, vilket göres med växelström, som
långsamt minskas till noll.

För fältstyrkan i spolens mitt gäller det
välkända uttrycket

H _ 0

~~ S/12 + D*

som efter insättning av spolens dimensioner
övergår i

H = 45,8 i
där i är strömstyrkan genom spolen.

För fältstyrkan i en punkt på avståndet r från
centrum på en lång och rak ledare gäller

H-fg

r

som vid 2,5 cm stavavstånd övergår i
H = 0,08 I

där I är strömstyrkan genom den raka ledaren.

Som framgår av fig. 4, blir i verkligheten den
fältstyrka, som kommer staven tillgodo, något
mindre än 0,081, eftersom staven inte befinner
sig i ett homogent fält. Fältstyrkan blir svagare
vid stavens ändar än vid dess mitt, eftersom
kraftlinjerna bilda koncentriska cirklar omkring leda
ren. Man får därför skriva

H = k ■ 0,08 /

där k är en korrektionsfaktor, vars storlek är
beroende på stavens avstånd från ledaren och på
stavens längd.

Sätter man likhetstecken mellan fältstyrkorna,
får man

45,8 i —k’ 0,08 I

eller

_ 574’

~~ A:

För experimentell bestämning av k har
rema-nenskurvan upptagits för en och samma stav,

Fig. i. Bestämning av
mätinstrumentets
strömkonstant.

dels när den magnetiserats i spolen och dels när
den magnetiserats med ström genom en rak
ledare på 2,5 cm avstånd. Ur dessa båda kurvor
har k bestämts till 0,80. I detta värde ingår även
eventuell korrektion för den i
magnetiseringsspo-lens mitt beräknade fältstyrkan. Man får således
till sist

7 = 720 i

vilket innebär, att om staven magnetiseras i
spolen och spolströmmen multipliceras med 720, får
man samma remanenskurva som om staven
magnetiserats med ström genom en rak ledare på
2,5 cm avstånd.

Fig. 5 visar remanenskurvan för en stav, som
magnetiserats i spolen från noll och upp till
+ 1,2 A och sedan i motsatt riktning till — 1,2 A
och härefter ånyo i positiv riktning till 1,2 A och
vidare uppåt. Man lägger märke till de
fullständigt räta linjerna i kretsförloppet.

Fig. 6 visar remanenskurvan vid magnetisering
från noll och upp till + 1,2 A och sedan i motsatt
riktning till — 0,6 A samt härefter ånyo i positiv
riktning till 1,2 A och vidare uppåt. Av kurvan
framgår, att om staven först magnetiserats i
positiv riktning med 1,2 A och sedan i negativ
riktning med 0,6 A, finns ingen mätbar remanens

Fig. 5. Remanenskurva för stdlstav vid magnetisering i
spolen enligt 0 —*■ + 1,2 A —v — 1,2 A —>- + 1,2 A —>- +

E 40

6 mars’ 1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free