Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Inledningsskydd
Reflekterad
——våg
Fig. 16. Den streckade ytan visar spänningen utefter
linjen före och under reflexionen genom avledaren. För att
överslag skall erhållas från faslinor till inledningsskyddet
F.o
måste skyddets längd I vara större än E ps eller
Eo
l>150 jj meter,
dl
2
dt
Är inledningsskyddets längd / fis (1 ps — 300 m)
och överslagsspänningen mellan faslinor och
inledningsskydd Eo kV erhålles
Z
-^us eller l = 150~n meter
dE’ dE
dt
dt
som minsta längd hos inledningsskyddet, för att
överslag och därmed avklippning skall erhållas.
Vid en överslagsspänning av 400 kV mellan
faslinor och inledningsskydd erhålles följande
uppställning:
d_E
dt
1 inkommande våg l >
2 000 kV/yMS ..........................30 m
1 000 .............................60 „
500 .............................120 „
Även om denna enkla överläggning lämnar
mycket övrigt att önska i fråga om fullständighet,
eftersom ingen hänsyn har tagits till hur
jord-ningen av inledningsskyddet är utförd, ser man,
att inledningsskyddet inte behöver utdragas någon
längre sträcka från stationen. I de allra flesta fall
torde tre spann vara tillräckligt, om skyddet är
väl jordat vid varje stolpe i dessa spann. För
begränsning av utifrån linjen kommande
överspänningsvågor behöver man endast jorda reglarna i
de tre spännen, men med hänsyn till att nedslaget
kan ske inom inledningsskyddets område, bör
man också upplägga skyddslinorna, som skola
förläggas högt över faslinorna för att bli fullt
effektiva. Då reglarna äro förbundna med
skyddslinorna och jordade, ha vi för våra 33 kV linjer
använt hängisolatorer med ca 400 kV
stötöver-slagsspänning inom inledningsskyddets område.
Fig. 17 och 18 visa två olika utföranden av
inledningsskyddet. Av dessa torde utförande enligt
fig. 18 med skyddslinorna utanför faslinorna vara
mest effektivt som uppfångningsskydd för direkta
nedslag.
Med ledning av de erfarenheter vi samlat
beträffande ventilavledare i våra anläggningar, tror
jag, att man utan överdrift kan påstå, att om
avledarna äro rätt avpassade i förhållande till
anläggningarnas drift- och överslagsspänningar och
äro monterade på rätt sätt och om ett effektivt
inledningsskydd finnes, kan man räkna med nära
nog 100 % säkerhet mot stationsöverslag vid
åska. I vissa fall, och kanske i all synnerhet om
roterande maskiner äro anslutna direkt till
luft-ledningen, bör dock avledareskyddet
kompletteras med ett kondensatorskydd, så att
överspänningsvågor med mycket branta fronter bli
avrundade, innan avledarna ta hand om dem. I de flesta
fall är då en mycket måttlig kapacitans tillräcklig.
Även om många överspänningsfrågor redan äro
tämligen klarlagda, återstår i alla fall en hel del
dunkla punkter, exempelvis frågan om
överspänningar, som överföras genom transformatorer,
avledare för serielindningar etc. En fråga, som
speciellt bör beaktas, är avledare för anläggningar
med skilda jordningar. Som bekant föreskrivas
i vissa fall t.o.m. skilda skyddsjordningar för
upp- och nedsidan i en och samma anläggning,
vilket ur avledaresynpunkt är mycket olyckligt.
Till sist kan som ett önskemål framhållas, att
om alla kraftverksföretag bidrogo med
erfarenheter om överspänningar och
överspännings-skydd, och om dessa erfarenheter samlades och
bearbetades på lämpligt sätt, borde man snart
Fig. 17. Inledningsskydd,
33 kV, med två
skyddslinor ovanför faslinorna.
Fig. 18.
Inledningsskydd, 33 kV, med två
skyddslinor upphängda
ovanför och utanför
faslinorna.
1
E 44
6 mars’ 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
