- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
47

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig. 3. Schematisk
figur, angivande
principen för styrda gnistgap.

Fig. 4. Tändspänningens beroende av spänningsfrontens
branthet. Kurvan gäller en modern 20 kV avledare (XRB

22).

igenom erhålles en lägre tändspänning vid
stöt-spänning än vid driftfrekvens, och detta är ju en
mycket önskvärd karakteristik. Fig. 4
åskådliggör tändspänningens beroende av
spänningsfrontens branthet. Provet är utfört på en
komplett 20 kV avledare. Tändspänningens ökning
på nytt vid mycket höga spänningsbrantheter,
storleksordningen några hundra kV/jWS, beror blott
till ringa del på själva gnistgapen utan mest på ett
spänningsfall över ventilmotstånden på grund av
den uppladdningsström, som gnistgapssträckans
kapacitans upptar och som gör sig gällande om
spänningens branthet är tillräckligt stor. Det
finns olika principiella möjligheter att avhjälpa
denna stegring av tändspänningen vid mycket
höga brantheter, men vi ha i våra konstruktioner
utan några direkt synliga åtgärder lyckats
minska detta branthetsberoende så mycket, att några
större olägenheter knappast kvarstå.

Även med styrda gnistgap erhålles ingen
automatisk lösning av problemet med den stora
spridningen i tändspänningsvärdena. De resultat, som
vi uppnått vid Asea med en speciell
joniserings-anordning för gnistgapen, vilken visat sig mycket
effektiv, åskådliggöras med ett par figurer. Den
fungerar på det sättet, att den infallande
överspänningen själv alstrar de joner eller fria
elektroner, som äro nödvändiga för att gnistgapet
skall tända utan fördröjning. Fig. 5 visar ett
prov, som utsträckts över en längre tid på samma

Fig. 5. Samma mätserie som i fig. 2 på en modern
avledare utan nämnvärd spridning i tändspänningsvärdena.

avledare som enligt fig. 2, sedan denna
jonise-ringsanordning införts. Mätningen är utförd med
mätkulgap, och eftersom detta innebär en
osäkerhet på några procent, är spridningen i
tändspänningsvärdena i själva verket ännu mindre än vad
figuren visar. Fig. 6 visar ett fördelningsdiagram
över en mätning med stöt 1 : 50 på tvåhundra
10 kV avledare. Denna spridningsbild är väl
samlad; den tar ju också hänsyn till alla
mekaniska olikheter mellan avledarna.

De späraiingsberoende motstånden

— ventilmotstånden

De spänningsberoende motstånden, som
användas i moderna ventilavledare, utgöra ett mycket
vidlyftigt kapitel och kunna här behandlas
endast i största korthet. Redan de första av
Elektrovärmeinstitutet utexperimenterade typerna
kännetecknades av ett mycket starkt
spänningsberoende och möjliggjorde avledning av stora
blixtströmstyrkor. Vid den industriella
tillverkningen av motstånden har givetvis uppträtt en hel
del svårigheter och problem, som nödvändiggjort

Fig. 6. Fördelningsdiagram över en mätning med stöt
’/so på tvåhundra 10 kV avledare (XRB 11).

6 mars 1943

E 47

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free