- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
48

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig. 7. Ström—spänningskarakteristik för ventilmotstdnd.

en ingående och sträng provning av
tillverkningen. Denna provning har också varit av stort värde
för det fortsatta utvecklingsarbetet.

Ett betydande framsteg innebär den senaste
ventilmotståndstypen, som nu redan hunnit
provas i praktisk drift under ett år. Fig. 7 visar dessa
motstånds ström-spänningskarakteristik. I det
lägre ström-spänningsområdet växer strömmen
något mer än kvadratiskt med spänningen. Från
och med ett visst värde på strömstyrkan utbildar
sig ett mycket kraftigare spänningsberoende på
grund av ljusbågsbildning mellan
kiselkarbidkor-nen. I detta område växer strömmen med ungefär
12:te potensen av spänningen och för ännu högre
strömmar ändå snabbare. En dylik karakteristik
är synnerligen idealisk för ventilmotstånd i
avledare och har möjliggjort förbättringar genom
minskning av avledningsspänningarna.
Spänningsberoendet är praktiskt taget tröghetsfritt.
Endast för mycket snabba
strömstegringshastig-heter, storleksordningen mer än 1 kA/^s, gör sig
en viss tröghet gällande, och detta medför högre
avledningsspänningar vid mycket snabba
strömfronter än vid långsammare, även om
strömmarnas toppvärde är detsamma. Som exempel på det
kraftiga spänningsberoendet kan nämnas, att för
en viss avledare är resistansen ca 1,5 ohm vid
avledning av 10 000 A. Efter ett fåtal
mikrosekunder, under förutsättning att avledaren är utsatt
endast för normal fasspänning, är resistansen vid
spänningens amplitudvärde ca 1 800 ohm, alltså
över 1 000 gånger större. Det ligger i sakens
natur, att det är utomordentligt svåra krav, som
ställas på de spänningsberoende motstånden i en
ventilavledare.

Moderna ventilavledares skyddsverkan

— beräknade skyddsnivåer

Vilka skyddsegenskaper kan man nu räkna
med att uppnå med avledare av modernaste
konstruktion? Fig. 8 visar den s.k. avledningsfaktorn
som funktion av den ström som avledes.
Avledningsfaktorn definieras som förhållandet mellan
avledningsspänningen (begränsningsspänningen)
och den maximala släckspänningens
amplitudvärde. Den blir alltså lika för alla spänningar,

under förutsättning att avledarna dimensioneras
enhetligt för olika spänningar, vilket vanligtvis
är fallet. Diagrammet baserar sig på prov, som
äro utförda med en strömstöt, som nära
motsvarar en halvperiod av en sinuskurva.
Halv-värdetiden är konstant och i detta fall 17 /us,
och strömmens frontbranthet blir därför
proportionell mot strömmens amplitudvärde. Den
heldragna kurvan gäller för våra nuvarande
stan-dardavledare. För att ta ett exempel så uppgår
avledningsfaktorn för 1 500 A till 1,75, dvs.
spänningen begränsas till ett värde, som endast
överstiger den maximala släckspänningen med 75 %.
För 5 000 A och en branthet, som bli 0,6 kA/^as,
blir motsvarande värde 2,1.

Som bilden visar ha vi emellertid uppnått ännu
bättre värden vid laboratorieprov, som utförts i
full skala, men vi ha dock icke ännu släppt ut
några sådana avledare. Dessa prov motsvara ett
arbetsprov eller släckprov vid en spänning, som
överstiger den maximalt garanterade
släckspänningen med nära 10 %; strömstöten har haft
storleken 5 000 A och halvvärdetiden 25 //s, och
den har varit synkroniserad till ett ogynnsamt
fasläge av spänningen. Vid dessa prov, som vi
bruka utföra som normala kontrollprov på
tillverkningen, är det icke ovanligt, att femtio
5 000 A stötar kunna påtryckas avledaren i rätt
snabb följd, utan att den går sönder. Jag vill
redan här nämna, att detta är ett synnerligen hårt
prov, ty utförda mätningar visa, att sannolikheten
för att en bestämd avledare skall utsättas för så
stor urladdningsström som 5 000 A är så liten, att
det i genomsnitt dröjer många år mellan två på
varandra följande funktioner för så stor ström.
För en ström på 1 500 A begränsas i detta fall
avledningsspänningen till ett värde, som överstiger
den maximala släckspänningen med endast 60 %.
Vi komma möjligen i en nära framtid att börja
tillämpa dessa värden för våra standardavledare
men ha dock ännu icke velat taga detta tämligen

Fig. 8. Avledningsfaktorn som funktion av strömstyrkan.

Strömstötens halvväMetid 77 [is.

. , , . , .. Avledningsspänningen
Avledningsfaktorn = —–––J-—––

\J 2 ggr maximal släckspänning

E 48

6 mars’ 1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free