- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
49

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

radikala steg, mycket beroende på svåra problem
på råvaruområdet för närvarande, som gör en
viss marginal i tillverkningen önskvärd och
nödvändig.

Fig. 9 visar beräknade skyddsnivåer för våra
standardavledare av modernaste typ. I
diagrammet ha inlagts tre kurvor. Kurva 1 är beräknad
med utgångspunkt från en spänningsbranthet av
50 kV/jMS och en ström på 1 500 A och en
ström-branthet av 0,2 kA/jMS. Detta är de maximala
värden, som man anser inducerade överspänningar
kunna ge upphov till. Kurva 2 är beräknad för
värdena 500 kV/^s, 5 000 A och 2 kV/^s. Det bör
framhållas, att dessa kurvor icke enbart
innefatta tänd- och avledningsspänningar, utan till
dessa värden ha gjorts vissa pålägg, som ta
hänsyn till ett ställverks geometriska utsträckning,
spänningsfall i jordförbindningar o.d. (för dessa
pålägg se G Rydbeck och A Vrethem: Moderna
ventilavledares skyddsverkan i
högspänningsställ-verk. Tekn. T. 1941, E h. 8). Kurva 3 anger
isolationsstandard I enligt det senaste svenska
normförslaget. Det framgår tydligt av bilden, att
om vi räkna med kurva 1 (alltså 1 500 A och
50 kW ljus), så finnes en mycket vid marginal för
den skyddsnivå ventilavledarna ge i en
anläggning enligt isolationsstandard I. Även om vi
räkna med isolationsstandard II, är det likaledes
en god marginal. Denna kurva är icke inritad på
figuren. Vi se även, att kurva 2, som närmast bör
motsvara direkta nedslag i ledningarna rätt nära
stationen, ligger något under kurva 3, och ett
effektivt skydd kan alltså påräknas. Om vi i
stället hade räknat med 10 000 A och samma
branthet, skulle vi i förhållande till kurva 2 ha fått en
höjning på ca 5 % och en skyddsnivå, som
mycket nära sammanfaller med kurva 3. Slutligen
bör tilläggas, att vi numera dimensionera även
avledare för 25 p/s på samma sätt som vid 50 p/s,
varför figuren även gäller vid denna frekvens.
Även för så låga frekvenser som 15 p/s anse vi
oss numera kunna dimensionera avledarna med
samma skyddsegenskaper som för 50 p/s men ha

Fig. 9. Beräknade skyddsnivåer för avledare av
modernaste typ.

Tid i jus

Fig. 10. Oscillogram över ett blixtnedslag med mycket läng
varaktighet.

dock tills vidare tillämpat en ca 5 % förhöjning
av avledningsspänningen. Tändspänningen har
likväl bibehållits oförändrad i förhållande till
värdet för en avledare för 50 p/s.

Jag nämnde i början, att det med våra
nuvarande ventilavledare även borde finnas stora
möjligheter att skydda äldre anläggningar med
svagare isolation. Det skulle vara av stort intresse att
sätta in avledare med ytterligare ca 10 % sänkta
tänd- och avledningsspänningar på sådana
ställen för att se, vilket resultat som kunde uppnås
därmed.

överspänningar som ventilavledare icke behärska

Även om det icke har så stor praktisk
betydelse, skall jag visa på en typ av atmosfäriska
överspänningar, som även de modernaste
ventilavledare knappast behärska utan att gå sönder.
Fig. 10 visar ett oscillogram över ett direkt
nedslag, där blixtströmmen uppvisar en hög topp i
början. Strömmen sjunker sedan kraftigt och
uppgår efter ca 100 jxs till högst 1 000 A. Efter
en tid av 1 000 à 2 000 jxs sjunker strömmen till
inemot endast 100 A, men detta värde håller sig
sedan nästan konstant en förhållandevis lång tid,
så att strömmens totala varaktighet uppgår till
20 000 jMS, dvs. två halvperioder av vanlig 50 p/s
ström. Vi ha reproducerat strömstötar av i
princip samma karaktär som den bilden visar i
laboratoriet och därvid funnit, att fastän
ventilavledarna mycket väl uthärda den första, kortvariga
och höga strömtoppen, så innebär den mycket
långvariga strömmen av relativt liten storlek
synnerligen svåra påfrestningar på ventilmotstånden.
Det har visat sig, att det icke endast är fråga om
en begränsning i ren energiupptagningsförmåga,
utan det är andra faktorer, som jag icke
närmare skall gå in på, som betyda mera. Detta
fenomen — "hot lightning" eller, som det möjligen
skulle kunna kallas, "varm blixt" — är dock
antagligen så sällsynt, att det icke kan betyda så
mycket för ventilavledarna i allmänhet.

Driftstatistik

Beträffande felstatistiken över förolyckade
ventilavledare under de gångna åren är det icke så
mycket att säga. Av de avledare, som levererats

6 mars 1943

E 49

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free