- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
50

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig. 11.
Fördelningskurva över
avi ed ar
strömmarnas storlek.
Kurvan gäller
registrerade strömmar på minst 1
kA ur ett
material på i30
uppmätta magnet-stavar.

sedan hösten 1941 och som tjänstgjort under
åsk-säsongen 1942, har icke en enda gått sönder av
ett totalt antal, som uppgår till flera tusen. Även
från föregående år äro de inträffade felen mycket
få. Det är alltså mycket goda erfarenheter vi ha
i detta avseende. I samband med denna sak är
det en fråga, som man rätt ofta hör, nämligen:
"Hur skall man kunna avgöra, om en avledare,
som varit i drift kanske flera år, fortfarande är
fullt funktionsduglig?" Det förhåller sig så, att
det är praktiskt taget uteslutet, att en avledare
kan bli felaktig på det sättet, att den blir oduglig
ur skyddssynpunkt, t.ex. gnistgapen förstörda på
ett sådant sätt, att tändspänningen ökar. En
partiell förstöring kan dock tänkas på så sätt, att ett
eller flera av ventilmotstånden bli sönderbrända,
men att avledaren likväl släcker. Ett sönderbränt
motstånd innebär, att det kan anses kortslutet.
Gnistgapen ha icke tagit någon skada, eftersom
avledaren släckt. I detta tillstånd är avledaren
som skyddsapparat betraktad egentligen bättre
än i det oskadade skicket, eftersom dess
avled-ningsspänning minskat i proportion till antalet
sönderbrända motstånd. Säkerhetsfaktorn mot
avledarens förstöring vid kommande funktioner
är emellertid givetvis i hög grad minskad. Men
fortfarande finns det stora utsikter att den skall
klara sig en lång tid, eftersom avledaren är
dimensionerad för en mycket högre spänning än
den, som den normalt är utsatt för. Det kan vara
skäl att ha dessa fakta klara för sig, då man
försöker utreda orsaken till ett inträffat fel.

Mätning av avledarströmmarna

Om de magnetstavsmätningar, som gjorts
alltsedan 1939, för bestämning av de
urladdningsströmmar, som avledarna ha utsatts för, kan

sägas, att man till en början var inställd på högre
strömmar än som i regel förekomma, enligt vad
erfarenheten så småningom visat.
Magnetstavar-na ha sålunda i de allra flesta fallen varit
placerade på 10 cm avstånd från den strömförande
ledarens centrum, och undre gränsen för
någorlunda noggrann mätning blir då ca 1 000 A. Ett
mycket stort antal strömmar understiger
emellertid detta värde. En bearbetning av 430 stavar,
representerande lika många "avledarår", visar att
endast 10 % av avledarna ha varit utsatta för
strömmar överstigande 1 000 A. Två strömmar
på minst 5 000 A ha uppmätts.

Den fullständiga fördelningskurvan över
av-ledarströmmar, som överstiga 1 000 A, framgår
av fig. 11. Kurvan avviker något från
motsvarande av ingenjör Vrethem angivna kurvor (Tekn. T.
1943, E h. 1), men skillnaden är dock icke större
än att överensstämmelsen kan betecknas som god.
Av ännu större intresse än fördelningskurvan över
strömmarna är den kurva, som anger antalet
sannolika funktioner per år med en ström genom
avledaren av en viss given storlek. En dylik kurva
visar fig. 12. Som jämförelse liar inlagts en
amerikansk kurva, gällande medelvärden för
"Station arresters" (se C F Wagner och G D McCam:
Lightning Phenomena III — Field studies,
Elec-trical Engineering, oktober 1941). För strömmar
från 2 till 5 kA visar den senare en
funktions-frekvens mycket nära konstant lika med fem
gånger den förra; för mindre strömmar synes
förhållandet mellan funktionsfrekvenserna
minska något. För 1 000 A uppgår det till 4.
Minskningen kan dock mycket väl bero på att mätning-

S/r’

Fig. 12. Antalet sannolika urladdningar per avledare och
dr för olika strömmar. Kurva 1 gäller Aseas mätningar.
Kurva 2 en amerikansk kurva för "station arresters".

E 50

6 mars’ 1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free