- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
51

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

arna börja bli osäkra vid ca 1 000 A, vilket var
den ungefärliga undre gränsen för noggrann
mätning med de använda magnetstavarna. Man
kommer därför till den ganska märkliga — i varje
fall icke självklara — slutsatsen att om
förhållandena mellan funktionsfrekvenserna för olika
stora strömmar genom avledarna jämföras för två
länder med väsentligt olika åskfrekvens, så
erhålles ett i det närmaste konstant värde. Lägre
åskfrekvens medför alltså enligt denna slutsats icke
i medeltal mindre strömmar genom avledarna
utan endast en mindre sannolikhet för alla
strömstyrkor.

Det skulle ha varit av största intresse att
uppdela det statistiska materialet ytterligare med
hänsyn till framför allt driftspänning och
linjekonstruktion, men antalet mätningar är ännu för
litet för att ge något säkert resultat. Dock synes
det framgå redan av de nu gjorda mätningarna,
att man icke bör vänta sig avsevärt mindre
strömmar vid de lägre spänningarna, utan
strömmarna synas i stället vara av samma storleksordning.
Detta sammanhänger väl med att linjeisolationen
för de lägre driftspänningarna (trästolpslinjer)
är proportionsvis mycket större än för de högre
spänningarna.

Det är tydligt att det hittills samlade materialet
över mätningarna av urladdningsströmmarna
genom ventilavledarna redan givit en rätt god
uppfattning om storleken på strömmarna. Även den
sannolika förekomstfrekvensen för olika stora
strömmar har blivit ungefärligt bestämd. För att
statistiken skall bli säkrare böra dock dessa
mätningar fortsätta ytterligare flera år och om
möjligt även kompletteras med någon icke alltför
vidlyftig metod för bestämning av strömmarnas
varaktighet.

Notiser

dk 621.3.024/025 : 629.12

Likström eller växelström på fartyg. Vid ett
"tekniskt samtal" i Dansk Ingeniörforening dryftades frågan
om växelström ombord på fartyg. Inledaren framhöll det
stora omfång, som en elektrisk anläggning på ett fartyg
numera har, och att det därför borde övervägas, om det
icke vore tid att ersätta den hittills allmänna
likströmmen ombord med växelström, då det visat sig, att
växelströmmen i anläggningar på land i så hög grad vinner
terräng. Inledaren jämför först de olika huvuddelarna
vid de två strömarterna.

En likströms kompoundgenerator är en idealisk
strömkälla ombord på ett fartyg. En växelströmsgenerator
måste förses med en särskild spänningsregulator,
varigenom kostnaden blir större, 20 %. En kortsluten
växelströmsmotor är i fråga om driftsäkerhet och pris idealisk
men har dåliga regleringsegenskaper. För vissa pumpar,
ventilatorer m.m. måste man nog använda släpringade
motorer, som dock med hänsyn till praktisk lämplighet
ej äro jämförbara med likströmsmotorer.
Däcksmaskineri och styrmaskiner för likström äro mycket överlägsna.
Det ifrågasättes, om icke en särskild Leonardutrustning
måste anskaffas för drift av spelen.

Ledningsnätet får betydligt större hållbarhet vid
växelström. Risken för förstörelse, brand och driftavbrott är
mycket större vid likström. Det är framför allt denna

egenskap, som framföres till stöd för växelströmmen från
vissa tyska rederiers sida. Man har flera gånger haft
stora brandskador i samband med likströmsinstallationer.
Under diskussionen framkom, att såväl enledare- som
två-ledaresystem för likström voro utsatta för elektrolysfel.

Under diskussionen om däcksmaskinerna framfördes
även möjligheten att använda växelströmskommutatorer.
De nuvarande kraven på hastighetsreglering voro
emellertid för stora för dessa motorer, men en minskning av
kraven vore kanske inte otänkbar. Även för andra
motorer ansågos regleringskraven överdrivna.

Av diskussionen syntes framgå, att man i stort sett
ställde, sig avvaktande tillsvidare. För större fartyg
ansågs växelström ha möjligheter, men för vanliga
trampfartyg kommer likströmmen säkert alt vara den bästa
strömarten.

Litteratur: Werft—Reed. Hafen 1942 15/10. Schiffbau
1942 15/2. VD I 1942 15/5. Tekn. T. 1942 21/11, med
referat av uppsats i Mot. Ship april 1942. (Ingeniören 1943,
nr 3.) E L

Litteratur

dk 621.318.4 : 621.313

Bruchlochwellenwicklungen, eine systematische
Unter-sucliung ihres praktischen Entwurfes, av t Strömberg.
Göteborg 1942. 214 s.

Chalmers Tekniska Högskola har lagt upp en ny
skriftserie, benämnd "Doktorsavhandlingar vid Chalmers
Tekniska Högskola", och häri ingår ovannämnda arbete såsom
nr 1. Den första teknologie doktorsdisputationen vid denna
högskola, som ägde rum den 19 december 1942, gällde
också denna avhandling. Av dessa orsaker har detta
arbete ett visst intresse även utanför den krets av tekniker,
till vilken det närmast är riktat.

Vid det normala utföringssättet för
växelströmslindning-arna till trefasiga synkron- och asynkronmaskiner är
antalet spår per pol och fas q ett helt tal. Det har dock länge
varit känt att man vid dylika lindningar också kan
använda sig av ett brutet tal som genomsnittsvärde på
spårtalet per pol och fas (t.ex. q = 21h, 32/a o.d.). Teorien för
dessa senare lindningar är dock åtskilligt mer
komplicerad än då q är ett helt tal, och därför har man hittills i
regel dragit sig för att använda brutna värden på q.

En ur såväl elektromagnetisk som tillverkningsteknisk
synpunkt mycket omtyckt lindningstyp är som bekant
övergångslindningen med två ledare per spår, utförd
antingen som slinglindning eller som våglindning. Vill man
därvid behålla q som ett helt tal äro dock möjligheterna att
använda denna lindningstyp rätt begränsade. Tillåter man
emellertid brutna g-värden bli möjligheterna härför
mångdubblade. Härtill kommer, att man särskilt vid
väglind-ningar kan vinna en del andra fördelar i fråga om den
inducerade spänningens kurvform, möjligheter att få flera
parallella strömkretsar osv. De därvid bestämmande
synpunkterna äro dock svåra att överblicka utan en grundlig
genomarbetning av de olika tänkbara utföringsalternativen,
och en sådan genomarbetning har tidigare saknats. Förf.
har givit sig i kast med denna synnerligen arbetsamma
uppgift och framlagt resultaten härav i en serie tabeller i
slutet av avhandlingen. Arbetet inledes med en
framställning av delspårlindningarnas teori, och däri äro åtskilliga
av de i tabellerna framlagda resultaten inarbetade.

Det är att vänta att detta arbete skall bli av stor
betydelse för en ekonomisk konstruktion av de synkrona och
asynkrona växelströmsmaskinerna, enär man med dess
hjälp kan använda lindningar med två ledare per spår i
ett väsentligt större antal fall än tidigare. Visserligen bör
därvid en viss försiktighet iakttas, så att man ej förbiser
vissa konsekvenser beträffande mmk-kurvans form, som
kunna bli en följd av delspårlindningarnas användning.

6 mars 1943

E 51

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free