- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
52

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

(Det visar sig nämligen att man då får ej blott "övertoner"
i mmk-kurvan utan även vissa "undertoner", som under
vissa omständigheter kunna ha en ogynnsam inverkan.)
Förf. inskränker sig till ett påpekande härav och begränsar
sin framställning till att omfatta endast de
kopplingstekniska sidorna av ifrågavarande problem, men anger att
enligt hans erfarenhet svårigheter av ovan antydd art ej
spela någon väsentlig roll.

Den huvudsakliga anmärkningen mot arbetet är att det
är rätt hårdläst även för den läsekrets till vilken förf.
kan förmodas vända sig.

E A

Föreningsmeddelanden

Svenska Elektroingenjörsföreningens ordinarie
sammanträde den 5 februari 1943 öppnades av ordföranden,
tekn. dr Fredrik Dahlgren, som anmälde, att
civilingenjörerna G Arne Jerlström och John Sintorn, båda från
Västerås, inträda i föreningen på egen anmälan.

För dagens eko svarade byrådirektören Siffer Lemoine.
som lämnade en redogörelse för ett nyligen av särskilda
sakkunniga framlagt betänkande om organisationen av
landets polisrddioväsende.

Hittillsvarande polisradioanläggningar äro anordnade
för rent lokala uppgifter i några av våra större städer; de
ha utformats efter vitt skilda principer, framförallt med
hänsyn till valet av våglängd.

Utredningen har tagit speciell hänsyn till statspolisen
och på grund därav föreslagit ett enhetligt system med
en för hela landet gemensam våglängd samt tre
lokalvåglängder, samtliga belägna inom frekvensområdet
40,00—40,50 Mp/s, vilket avses reserverat exklusivt för
polis-radioändamål. De lokala våglängderna fördelas mellan
olika orter på lämpligaste sätt till undvikande av inbördes
störningar.

Senare års erfarenheter av frekvensmodulering lia
speciellt beaktats av utredningen, som även låtit företa
speciella försök av stor omfattning med såväl
amplitud-som frekvensmodulerade apparatutrustningar. Härvid har
fastslagits, att frekvensmoduleringen ger avsevärt bättre
räckvidd än amplitudmoduleringen, och även att de
ömsesidiga störningarna från stationer på samma våglängd
uppträda inom ett mycket snävare område om man
använder frekvensmodulering. Även på grund av andra skäl
ha de sakkunniga ansett sig böra oreserverat förorda ett
system med frekvensmodulering för ett samordnat
polis-radioväsen i Sverige.

Kvällens huvudföredrag hölls av fil. lic. Bertil
StåL-häne, som talade över ämnet "Spänningsberoende
motstånd inom lägspänningstekniken". Föredraget kommer att
inflyta i Teknisk Tidskrift.

Tal. inledde sitt anförande med en rekapitulation
av de spänningsberoende motståndens användning inom
krafttekniken såsom överspänningsskydd—ventilavledare.
1 anslutning härtill redogjordes för motståndselementens
uppbyggnad av kiselkarbidkorn, sainmanbakade med
lämplig massa. Ett flertal uppgifter om forskningen på
området, såväl under tidigare skeden som på senare tid,
tilldrog sig stort intresse. Särskilt inom vårt eget land och
i det likaledes neutrala och av elektroteknisk
framstegsverksamhet kännetecknade Schweiz är den sista
utvecklingen på venlilmotståndens område mycket starkt
framträdande.

Ett ventilmotstånd kännetecknas av en utpräglat
negativ spänningskoefficient, som därtill bör vara nära nog
oberoende av temperaturen hos motståndet — och därmed

också av inkopplingstiden. Motståndet har sålunda i
obelastat tillstånd ett mycket slort värde, som hastigt sjunker
med påtryckt spänning.

Man har funnit, att ventilmotstånd med stor fördel
kunna användas såsom gnistsläckningsmotstånd för
reläkontakter, särskilt sådana, som äro anslutna till induktiva
likströmskretsar. Omfattande prov och undersökningar
pågå vid telegrafverket i avsikt att fastställa motståndens
användbarhet för detta ändamål, och hittills ha proven
givit mycket lovande resultat.

Ventilmotståndens användning i kraftteknikens
ventilavledare har funnit sin motsvarighet även inom
telefontekniken, där motstånden torde kunna komma att
uttränga de hittills brukliga åskskyddsanordningarna. Man
kan räkna med ett maximalt värde av omkring 200 A vid
avledning av en överspänning. En för ändamålet utförd
motståndstyp har vid 24 V ett värde av ca 100 000 ohm
men vid 1 000 V blott ca 5 ohm.

Avslutningsvis antydde tal. olika möjligheter att använda
de spänningsberoende motstånden för speciella ändamål,
såsom för reglering av såväl växel- som likspänningar,
frekvenstransformering m.m.

I diskussionen efter föredraget framhöll lir Thorburn,
alt teleteknikerna sedan gammalt äro vana vid
ickelinjära element, t.cx. elektronröret. Till skillnad härifrån
kännetecknas ventilmotstånden därav att de ulan att ta
skada kunna belastas med jämförelsevis mycket stora
strömstyrkor och spänningar, dock naturligtvis endast
under synnerligen korta intervall. Tal. hade emellertid
frågat sig, huru de vanliga torrlikriktarna reagera för
sådana belastningsstötar och med anledning därav
utfört en del undersökningar. Resultaten visa en ganska
märklig överensstämmelse mellan ventilmotstånd och
torr-likriktare. Sålunda hade en liten selenlikriktarplatta
belastats ett 50-tal gånger med strömstötar på 500 A (60 V)
i bakströmsriktningen utan att den efteråt var behäftad
med några som helst defekter. Vidare hade vid
undersökningar med oscillograf konstaterats att såväl koppar- som
selenlikriktare uppvisa samma "hysteresisslinga" i
spän-ningsström-diagrammet som vissa ventilmotstånd. Tal.
ansåg allt della tyda på alt spärrskiktsteorien är tillämplig
på ventilmotstånden.

Till diskussionen bidrog vidare hr Bror Svensson med
ett flertal detaljuppgifter av intresse från Aseas
forskningsverksamhet på området, varefter hr vlgren lämnade
en del upplysningar om telegrafverkets undersökningar.
Telefontekniken arbetar med ett otal reläkontakter, och
huvudparten av alla driftstörningar äro att tillskriva
kontaktfel. Därför blir ventilmotståndet ett utmärkt
hjälpmedel som gnistsläckningsmotstånd om det håller vad
hittills utförda prov lova. Man har exempelvis låtit ett
relä, utrustat med ventilmotstånd som gnistskydd, utföra
80 miljoner brytningar; kontakterna uppvisade efter detta
prov icke några olikheter gentemot kontakterna hos ett
liknande relä, som arbetat parallellt utan någon ström
genom sina kontakter.

I den fortsatta diskussionen yttrade sig hr Lamm, som
berörde analogien mellan en av föredragshållaren angiven
regleringskoppling och en känd transduktorkoppling,
varjämte han antydde möjligheten att komplettera
transduk-torkopplingen med ventilmotstånd; härigenom borde man
kunna erhålla pulserande likström, som möjligen kunde
användas för transduktorns styrning. Vidare gjordes
inlägg av hrr Dahlby, Elmquist, Fransson, Dahlstedt, å
Strandén och föredragshållaren.

Sedan ordföranden förklarat sammanträdet avslutat
samlades nära nog hälften av det 90-tal medlemmar,
som infunnit sig, till sedvanlig supé och åtföljande
kollegial samvaro.

ff

E 52

6 mars’ 1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free