- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
58

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk. Tidskrift

Fig. 6.

Oscillogram av
deformerad ström och
spänning. 1.
si-nusformad spänning resp. ström, 2.
deformerad ström,
3. deformerad
spänning, 4. likriktad
ström.

För strömmen vid symmetrisk sinusformad spänning på
ett ventilmotstånd med karakteristiken / = k E" gäller
följande:

Strömmens momentvärde anges av sambandet

I = k(E,„\/2y sin" <x (8)

Det strömvärde, som svarar mot spänningens
effektiv-värde £erf, är

h = k F.,.„"

Förhållandet mellan strömmens aritmetiska
(galvano-metriska) medelvärde och I0 anges av medelvärdefaktorn

j.

= /m = (v/2)» - I sin» ex-d’
lo n J

(11)

Förhållandet mellan strömmens kvadratiska medelvärde,
dvs. effektivvärdet i vanlig mening, och lo anges av
effek-tivvärdefaktorn

v/ r

feK= ^ = (V2)« V 2 ( sin 2»<x • d tx
lo H

(12)

Det bör observeras, att värmeutvecklingen i det
spänningsberoende motståndet självt icke motsvarar strömmens
effektivvärde hn, på grund av att resistansen icke är
konstant. Vid bestämning av värmeutvecklingen för ett
visst effektivvärde hos spänningen har man att räkna med
ett värmeutvecklingsvärde Iu>, som står i ett visst
förhållande till värdet /0. Medeleffekten i motståndet är

i

Pm = ic(ßei-V/2")n + 1 2 fsinn + 1<x-d<% (13)
o

Härav erhålles strömmens värmeutvecklingsvärde I genom
division med spänningens effektivvärde.
Värmeutvecklings-värdefaktorn blir slutligen

n
2

= = ^2)n + 1– fsinn + 1<x-da (14)
lo n J

o

För n = 1, dvs. för konstant motstånd, blir ju
effektivvärdefaktorn fett och värmeutvecklingsvärdefaktorn fw

båda lika med 1. För n> 1 växer fu> mindre hastigt än
fes och förhållandet ^ anger en effektfaktor, som icke

fe lf

beror på fasförskjutning utan på strömmens deformation.
I analogi med nomenklaturen vid strömriktare änger man
lämpligen en kurvfaktor11

fi»

h =

felt

(15)

Förhållandet mellan effektivvärde och medelvärde bil
dar formfaktorn

/eft

// =

In

(16)

Med hjälp av integrallösningar för hela tal ha
siffervärden för ovan diskuterade strömfaktorer erhållits och
diagrammet på fig. 7 konstruerats*.

Ett motstånd av typen E med n — 3,7 har en
värmeutvecklingsfaktor av 1,75 och tar alltså vid
en viss växelspänning (effektivvärde Ee„) upp
1,75 gånger effekten vid en lika stor likspänning
(Ei = fi.,). För effekten i ett konstant motstånd,
som seriekopplas med ventilmotståndet och som

(9)

och erhålles ur den för varje motståndstyp gällande
likströmskarakteristiken.

Förhållandet mellan strömmens amplitudvärde och
värdet lo anges av amplitudvärdefaktorn enligt ekvationen

= = (V2)» (10)

* I en nyligen publicerad värdefull utredning om
"Motstånd av kiselkarbid och deras egenskaper för växelström"
av E Danielsoni2 diskuterades bl.a. sådana strömfaktorer.
Danielson hänför emellertid samtliga faktorer till ett
basvärde på strömmen, som motsvarar spänningens
amplitudvärde. Bortsett från att detta betyder en komplikation vid
den praktiska tillämpningen, innebär användningen av detta
basvärde en felförstoring. När man i karakteristiken för en
motståndstyp, vanligen i grafisk form, söker basvärdet,
kommer strömmens amplitudvärde att ligga långt från det
strömvärde, som motsvarar spänningens effektivvärde. För n = 4
är exempelvis/ampl = 4/„. Eftersom utgångsformeln I = kEn
endast gäller approximativt Inom ett visst område, blir
osäkerheten större. Dessutom blir differentieringen
mellan faktorvärdena mindre. Sålunda gälla enligt D.
faktorerna 0,53 och 0,48 för värmeutvecklingsvärdet vid n = 3 resp.
n = 4. Härovan äro motsvarande faktorer 1,50 och 1,92. (I
Danielsons sammanställning av faktorvärden ha kolumnerna
för effektivvärden och uppvärmningsvärden råkat bli
omkastade, vilket bör observeras.)

Fig. 7. Faktorer för strömvärden vid sinusformad
spänning på spänningsberoende motstånd (basvärde I0 =
= k Ee«"): amplitudvärdefaktor (ampl.),
effektivvärdefaktör (eff.), värmeutvecklingsvärdefaktör (w),
medelvärdefaktor fm), formfaktor (f), kurvfaktor (k).

E 58

6 febr. 1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free