- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
59

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk. Tidskrift

har så liten resistans, att den icke inverkar på
strömformen, gäller däremot effektivvärdet med
faktorn 1,9. Strömmedelvärdet, vilket som bekant

2 V 2

har faktorn -= 0,9 vid sinusspänning på ett

71

konstant motstånd (formfaktor l,ll), får vid
n — 3,7 faktorn 1,4 i förhållande till likströmmen
vid motsvarande spänning.

Värden på växelströmsmotståndet
(impedansen), som motsvara strömmens effektivvärde och
medelvärde, erhållas genom division av
likströms-resistansen vid spänningens effektivvärde med
strömfaktorerna /eff resp. fm.

Gnistsläckningsmotständens användning

I samarbete med K. Telegrafstyrelsens
Stationsavdelning och Telegrafverkets Verkstad har en
typ av gnistsläckningsmotstånd utexperimenterats
för användning såsom kontaktskydd vid
telefon-reläer. Att spänningsberoende motstånd kunna ge
goda resultat i sådana fall har tidigare påvisats13.
Liksom ifråga om åskskydden är problemet att
få fram en fysikaliskt och ekonomiskt gynnsam
motståndstyp. En utvidgning och rationalisering
av Elektrovärmeinstitutets nuvarande
försökstillverkning (genom automatisering etc.) synes
kunna ge en tillförlitlig produkt till lågt pris. Den
provisoriska fabrikationen har möjliggjort
successiva leveranser av en standardtyp till
Telegrafverket i stort antal (f.n. ca 200 000) och av andra
typer för diverse ändamål. Byråingenjör S
Vigren har nyligen publicerat några erfarenheter
av gnistsläckningsmotståndens införande inom
telefonien14*.

Långtidsprov och värdefulla utredningar om
användningsmöjligheterna ha även utförts vid
Aseas reläkontor av ing. G Dahlby.

Den gynnsamma verkan av ett
spänningsberoende motstånd såsom gnistsläckningsdon vid
brytning av lågspänningskretsar med induktans beror
givetvis på, att motståndet å ena sidan har ett
stort spärrmotstånd vid vilospänning och å andra
sidan kan överta kretsens arbetsström vid en
förhållandevis liten spänningsstegring.

* Vigren meddelade vid diskussionen den 5 februari
preliminära resultat av undersökningar av motståndens funktion i
vakuum. Hittills har någon inverkan av evakueringen icke
kunnat konstateras, vilket tyder på att strömtransporten inom ett
stort strömområde, i enlighet med föregående framställning,
sker i själva spärrskikten. Vissa analogier föreligga med
tidigare vid Elektrovärmeinstitutet utförda försök med
impregnering (paraffin, ceresin m.m.) av dylika motstånd, vilket låter
sig göra utan störning av funktionen hos
"gnistsläckningsmot-stånden". "Äskskyddsmotstånden" (se nedan), som ha
förhållandevis liten spärrskiktsledningsförmåga och delvis avleda
genom porljusbågar, kunna icke impregneras utan att
egenskaperna fördärvas. Även ett verkligt vakuum, som emellertid
torde vara svårt att åstadkomma i dessa porösa kroppar, borde
störa deras funktion vid stor ström. Ett ofullständigt vakuum
kan tänkas förbättra funktionen genom sänkning av
"tänd-spänningen" i porerna.

Vid tillräcklig förstärkning kan man iaktta en liten
högfrekvent spänningsöverlagring, ett störningssus, vid
strömledning i gnistsläckningsmotstånden. Detta fenomen
överensstämmer likaså med uppfattningen om emissionsledning
genom spärrskiktet. Strömtransport med stor fältstyrka genom
ett partikelfattigt medium ger ju även i andra fall ett sådant
elektronbrus.

Fig. 8. Koppling
av
gnistsläckningsmotstånd.

Fig. 8 visar de kopplingar, som i första hand
komma i fråga. I schema I sitter
gnistsläcknings-motståndet M direkt över kontakten och ger, när
kontakten K är bruten, en läckström, som
motsvarar linjespänningen E0. Vid sluten kontakt är
M spänningslöst. När kontakten bryter, tvingar
induktansen (reläspole e.d.) i första ögonblicket
arbetsströimnen 10 med oförändrad styrka genom
M och brytspänningen bestämmes av M: Ek=Em-

I allmänhet föredrar man koppling II, där M
sitter över induktansen L och läckström endast
förekommer vid sluten kontakt och parallellt till
induktansen. Vid brytning går
induktansström-men bakvägen genom M och på kontakten
kommer Ek= Eo + Eh.

Villkoren för gnistfri brytning bestämmas av
spänningsgränsvärdena för ljusbågsbildning vid
kontaktmaterialet ifråga, som angivits bl.a. av
W Burstyn15. Fig. 9 visar en kurva I, som
motsvarar dessa gränsvärden för
silvertryckkontak-ter. Vid 300 V ligger glimgränsen, som är
oberoende av strömstyrkan. Vid något mer än 0,4 A
kan ljusbågsbildning (gnista) uppstå vid 300 V.
Större ström motsvaras av starkt nedsatt
gränsspänning, varav omedelbart inses att gnistfri
brytning försvåras. Det visar sig, att sambandet
mellan gränsspänning Eg och gränsström Ig för
silverkontakter inom området 300 V och 2 A kan ut-

33

tryckas med formeln Eg = »–•

Ig— 0,3

Kurvan II, fig. 9, visar den gräns, till vilken
spänningen på gnistsläckningsmotståndet får
stiga vid olika ström, utan att brytgnista upp-

Fig. 9. Gränskurvor för gnistfri brytning.

3 april 1943

E 59

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free