- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
64

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

1000 A

Fig. 13. Karakteristik för åskskyddsmotstånd. a. uppgång
och avledningsniuå, b. spärr motstånd.

nämnts största spärrmotstånd vid tillräckligt låg
avledningsnivå och god stöthållbarhet. Redan de
i exemplen på fig. 13 angivna värdena
representera emellertid en mycket utpräglad ven til verkan.
Nollmotståndet är av storleksordningen 5
megohm. Vid 1 V är motståndet ca 2 megohm. Vid
10 V är likströmsmotståndet mer än 300 000 ohm.
Avledningsmotståndet å andra sidan går vid 200 A
ned under 5 ohm (<1 000 V). Förhållandet
mellan 200 A motståndet och nollmotståndet är
sålunda 1/1 000 000.

Det är intressant, att denna ventilverkan är ännu mer
utpräglad än hos de vanliga torrventilerna. Såsom
Thorburn och Vörts påvisat’, kunna dessa utan skada avleda
kortvariga strömstötar av stor amplitud både i spärr- och
genomsläppsriktningen. Särskilt gäller detta selenplattor,
som visat sig tåla stötar av storleksordningen 10 A/cm2.
Avledningsspänningen är för selenplattor ganska låg även i
spärriktningen (30—60 V.) och sammansättes av
"emissionsspänningen" (25—35 V) och spänningsfallet i
grundmotståndet.

Vid stor ström dominerar emellertid grundmotståndet
och ventilverkan begränsas till förhållandet mellan å ena
sidan nollmotståndet (som är nära lika maximala
motståndet) och å andra sidan grundmotståndet.

Räknat på 1 cm2 är nollmotståndet hos en selenplatta i
ett fall, som vi undersökt, ca 200 000 ohm, och
grundmotståndet större än 5 ohm22. Maximal ventilverkan är
sålunda 1/20 000 jämfört med åskskyddsmotståndets
1/1 000 000. Detta förhållande ändras icke med
selenplattans dimensioner eller genom seriekoppling av plattor och

Fig. Ii.
Spän-ning-strömoscil-logram för
åskskyddsmotstdnd.

är i princip oberoende av strömriktningen. Vid de
ström-amplituder, som plattorna kunna ta upp, gör sig
dessutom "polarisationsspänningen" i genomsläppsriktning
(0,5—0,7 V) och framför allt "emissionsspänningen" i
spärriktning (25—35 V) gällande, så att totala motståndet
blir större än grundmotståndet. Vid exempelvis 10 A/cm2,
5 ohm/cm2 grundmotstånd och 35 V emissionsspänning blir
resulterande avledningsmotståndet i spärriktningen 8,5
ohm/cm2 och ventilverkan i motsvarande grad nedsatt.

Förekommer en linjespänning på motståndet, kan i
allmänhet endast spärriktningen komma i fråga.
Spärrmotståndet är olika för olika plattor och visar utpräglade
"creeping"- och formeringsfenomen.
Temperaturkoefficienten är dessutom stor jämfört med
åskskyddsmotstånden. Storleksordningen för en god, stabil platta synes vid
exempelvis 10 V= vara 25 000—50 000 ohm/cm2. Vid en
area, som motsvarar rimlig avledningsförmåga, t.ex. 25 cm2,
är spärrmotståndet sålunda ganska lågt. I detta fall blir
emellertid förhållandet till grundmotståndet gynnsammare,
om ett antal plattor seriekopplas och arean förstoras.
Spärrmotståndet, som är spänningsberoende, kan
förbättras, medan grundmotståndet hålles ned. Man finner dock,
att dimensionerna och kostnaderna för plattaggregat med
stort spärrmotstånd bli obekvämt stora, särskilt om
linjespänningen är förhållandevis hög. I många fall, där
linjespänningen är låg och stor läckström kan tillåtas, synas
emellertid selenplattorna kunna ge den bästa lösningen av
överspänningsskyddsproblemet.

Åskskyddsmotståndens

användning inom teletekniken

Telefoni och fjärrkontroll erbjuda många
åskskyddsproblem. De små åskskyddsmotstånden
synas i vissa fall ge möjlighet till en god lösning.

Ett relativt enkelt fall är överspänningsskydd
för telefonapparater (abonnentapparater), där
normala driftspänningen mellan branscherna vid
centralbatterisystem är 8—12 V = och vid
lokal-batterisystem inskränker sig till talströmmen, ca
0,5 V ev). Åskskyddsmotstånden kopplas mellan
varje bransch och apparatstomme, vilket betyder
två motstånd i serie mellan branscherna. I
samarbete med K. Telegrafstyrelsens
provningsanstalt och stationsavdelning har en motståndstyp
utprovats ("TV") och hittills några tusen enheter
levererats för vinnande av erfarenhet i praktiken.
Egenskaperna motsvara ungefär diagrammen på
fig. 13. I detta fall (låg linjespänning, stort
spärrmotstånd) har en stor spridning i motståndens
resistansvärden kunnat tillåtas, nämligen ungefär
1:2. Avledningsnivån är däremot nära lika hos
alla enheter.

Vid skydd för stationsanläggningar eller vid
verklig jordning av skydd för telefonapparater
med centralbatterisystem ställer sig saken mer
komplicerad, enär ett motståndspar, som kopplas
mellan branscherna och jord, kan få en relativt
hög och osymmetrisk spänning på de båda
enheterna. Spärrmotståndet och läckströmmen bli
olika inom paret och en störning av
talströms-balansen (obalansdämpningen) kan bli följden.
Av diskussioner med intresserade parter inom K.
Telegrafstyrelsen och L M Ericsson synes framgå,
att dessa svårigheter böra kunna bemästras. Vid
mycket höga resistansvärden hos
åskskyddsmotstånden blir givetvis inverkan på
obalansdämpningen liten. Det förefaller möjligt att
åstadkomma så höga resistansvärden, att en ekonomiskt

E 64

3 april 1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free