- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
65

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk. Tidskrift

rimlig spridning kan tillåtas i fabrikationen, t.ex.
klasser med 150 000—200 000 och 200 000—
300 000 ohm per motstånd vid 18 V =.

Åskskyddsproblemets lösning är givetvis
enklare vid apparater, vilkas funktion icke är
känslig för mycket små läckströmmar, t.ex. reläer vid
fjärrkontrollanläggningar o.d. I sådana fall är
det ofta åskskyddsmotståndets hållbarhet, som
ger gränsen för läckströmmens storlek. Utförda
långtidsprov tyda på, att en kontinuerlig
läckström av 0,5 mA i alla händelser kan tillåtas. En
begränsning till 0,5 mA med bibehållen låg
avled-ningsnivå kan åstadkommas upp till 40 V
linjespänning med hittills framställda motståndstyper.
För högre spänningar måste
avledningsspänning-en höjas i proportion, t.ex. till 1 400 V vid 200 A
för 55 V linjespänning, om hållbarheten hos
åskskyddsmotståndet skall vara god. I allmänhet är
isolationshållfastheten hos sådana anläggningar
tillräcklig för godkännande av nyssnämnda
skyddsnivå.

För att öka avledningsförmågan resp. sänka
av-ledningsnivån ha vi utarbetat ett
"kombinationsskydd", där åskskyddsmotståndet avlastas med
hjälp av ett "grovskydd", som kan utgöras av
enbart ett gnistgap eller av en liten ventilavledare
(beroende på om linjespänningen vid
ifrågavarande kretsmotstånd kan ge en kvarstående ljusbåge
eller icke). Det väsentliga i konstruktionen är ett
motstånd, som kopplas in på linjen mellan
åskskyddsmotståndet och grovskyddet, såsom
framgår av fig. 15 a. Först med införande av detta
motstånd, som är av storleksordningen 10—100
ohm och i de flesta teletekniska fall icke stör
apparatfunktionen på något sätt, blir anordningen
effektiv.

När en överspänningsvåg kommer in, börjar
omedelbart avledningen i åskskyddsmotståndet
M. När strömmen stigit till 50 A, ligger ett
spänningsfall på 1 000 V i motståndet R, om R = 20
ohm. På grovskyddet G kommer sålunda en
spänning, som är 1 000 V högre än nivån vid
åskskyddsmotståndet M och apparaten A, vilket gör
att grovskyddet, som antas ha en tändspänning av
ca 2 000 V, träder i funktion och avleder den
överskjutande strömmen.

Fig. 15 b visar ett kombinationsskydd,
innehållande åskskyddsmotstånd, seriemotstånd och
ventilavledare V. Fig. 15 c visar ett
kombinationsskydd med åskskyddsmotstånd,
seriemot-stånd och gnistgap för två branscher. Fig. 15 d

Fig. 15. Kombinationsskydd.

visar alternativt hur apparaten och
åskskyddsmotstånden skyddas av smältsäkringar, vilket
sålunda är en helt annan princip.

Vi ha utfört försök med kombinationsskydd av
åskskyddsmotstånd och gnistgap resp. små
ventilavledare (inom telefoni och fjärrkontroll är i
allmänhet enbart gnistgap tillräckligt). En sådan
kombination kan arbeta vid 55 V linjespänning
(resp. ± 55 V enligt fig. 15 c) med 0,5 mA
läckström och avleda 1 500 A stötar utan att
spänningsnivån vid apparaten överstiger 1 000 V. För
telefoni bör ett skydd med mycket stort
spärr-motstånd (> 200 000 ohm vid 18 V =) och stor
avledningsförmåga (t.ex. 1 500 A) kunna
framställas genom kombination av lämpligt
åskskyddsmotstånd, gnistgap och ett seriemotstånd
på exempelvis 50 ohm.

F.n. arbeta vi på att få fram en koncentrerad
konstruktion, som ger ett kombinationsskydd i
form av en prisbillig enhet med små dimensioner.
Anslutningarna till ett enfasskydd äro i detta fall
tre: linje, apparat och jord.

Litteratur

1. Bennet, U. S. p. 1 023 917, 1899, 1902/12.

2. Se t.ex. Degoumois, Ch. : Die Bedeutung der
spannungs-abhängigen Widerstände fur den modemen
überspannungs-schutz, Brown Boveri Mitt. 1940 h. 12 s. 243 och Fortsehritte
auf dem Gebiet der üierspannungsableiter, Brown Boveri
Mitt. 1941 h. 6 s. 153. Se vidare uppsatser av Roth,
Degoumois, Gantenbein och Berger i Schw. Elektr. Ver. Bull. 1941
h. 25 s. 689.

3. Se t.ex. Rydbeck, G: överspänningsskydd och
stations-isolation, Tekn. T. 1939 E h. 12. Rydbeck, G, och Vrethem, A:
Moderna ventilavledares skyddsverkan i
högspänningsställ-verk, Tekn. T. 1939 E h. 8. Se vidare överspänningsfrågan
— några praktiska erfarenheter, uppsatser av Vrethem,
Anderson och Svensson i Tekn. T. 1943 E h. 1 och 3.

4. Stålhane, B, och Pyk, S: Spänningsberoende motstånd
för ventilavledare, Tekn. T. 1939 E h. 8 (Elektrovärraeinst.
publ. nr 59).

5. Gantenbein, A: Neuere Forschungsergebnisse im
über-spannungsableiterbau, Schw. Elektr. Ver. Bull. 1941 h. 25
s. 695.

6. Se t.ex. Maier, K: Trockengleichrichter, Verlag
Oldenbourg, Berlin 1938. van Geel, W Ch.:
Sperrschichtgleichrich-ter, Philips techn. Rdsch. 1939 h. 4. Williams, A L, och
Thompson, L E: Metal rectifiers, J. Instn. electr. Engrs 88 I
(1941) s. 353.

7. Jfr diskussionsreferat i Tekn. T. 1943 E h. 3.

8. Schottky, W: diverse publikationer bl.a. i Z. Phys. lit
(1939) s. 367 och Wiss. Veröff. Siemens-Werk 18 (1939) h. 3
s. 225.

9. Rudberg, E: Diffusionsjämvikter och stationära
diffusionstillstånd inom elektronfysiken, Kosmos 19 (1941) s. 5
och Något om torrlikriktarens fysik, Tekn. T. 1942 E h. 2.

10. Lundholm, R: En ny teori för strömförloppet i
blixturladdningar, Tekn. T. 1941 E h. 1 och 2, samt Bellaschi,
Electr. Engng okt. 1937.

11. Normer för kvicksilverströmriktare, SEN 28 (1941)
s. 14.

12. Danielson, E: Motstånd av kiselkarbid och deras
egenskaper för växelström, Tekn. Medd. K. Telegrafstyr. 1942
h. 4—6.

13. Sa ville, W: Atmite samt Baker, G T, och Cannon,
J R: The performance of Atmite for spark quenching,
Strow-ger J. 5 (1939) h. 1. Kleemann, J: Ableitung von
überspan-wungen und Löschung von Lichtbogen durch Widerstände, Z.
Fernmeldetechn. 22 (1941) h. 2. Holm, R: Die techn. Physik
der elektrischen Kontakte, Verlag Springer, Berlin 1941, h. 236.

14. Vigren, S: Ett spänningsberoende
gnistsläckningsmotstånd för teletekniken, Tekn. Medd. K. Telegrafstyr. 1942
h. 7—9.

15. Burstyn, W: Elektrische KontaTcte und
Schaltvor-gänge, Verlag Springer, Berlin 1942.

3 april 1943

E 65

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free