Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 1. Principskiss av maskindriven väljare.
Fig. 3. Relåväljare för 80 linjer.
av fig. 1. På en väljaretallrik äro diametralt anordnade
två borstsatser. Dessa åstadkomma förbindelse mellan
individuella lameller och gemensamhetsskenor i väljarens
kontaktfält. Till borstarna finns sålunda ingen
förbindelseledning. Förutom dessa borstar finns en testborste,
vilken ej är inritad på figuren. Väljaren igångsättes,
när ankaret k attraheras. Därvid frigöras borstsatserna f
och li från multipeln, spärrhaken m frigöres och
friktionskopplingar o tryckas mot den ständigt roterande skivan
p. Vid testning faller magnetkopplingen, varvid skivan
stannas genom spärrhaken och borstarna falla in i
multipeln och göra kontakt mellan gemensamhetsskenan och
motsvarande lameller. Borstarna äro små rullar, varigenom
kontaktpunkten kommer att ligga på olika ställen. Rullen
kommer också att i viss mån rensa kontaktytan på
lamellerna. Utförandet för 200 linjer har dubbelt så många
kontaktsegment som 100-linjers utförandet men lika många
gemensamhetsskenor, varför höjden på kontaktfältet blir endast
en halv gång till så stor. Vid 200-linjers väljaren äro de
bägge borstsatserna då förskjutna i höjdled relativt
varandra. Vid 100-linjers väljaren bestrykas alla ledningarna
vid en vridning av 180°, vid 200-linjers väljaren vid en
vridning av 360°. Multipeln består av enkla trådar i
isola-tionsrör, vilka lödas till segmenten. Väljarens hastighet
anges icke.
En relä väljare för 40—100 linjer har även
konstruerats. Kontaktanordningarna äro där vanliga reläfjädrar
med silverkontakter, som styras av två steg-för-steg drivna
kamvalsar. När väljaren användes som ledningsväljare,
få impulserna motsvarande tiotalssiffran styra den ena
stegmagneten, vilken vrider valsen / (se fig. 2) ett visst
antal steg. Alla de vippor, som motsvara den valda
tiotalssiffran, komma då att lyftas upp på ena sidan.
Impulsserien motsvarande enhetssiffran påverkar den andra
stegmagneten, och efter dess inställning komma alla
vippor motsvarande denna enhetssiffra att lyftas upp. Endast
den vippa, som tillhör den ledning, vars nummer blivit
inställt, upplyftes på båda sidor, och endast denna vippa
påverkar kontaktanordningen, så att den slutes.
Väljarens yttre framgår av fig. 3.
Enligt samma princip som den ovan beskrivna
reläväljaren har även utförts en mindre väljare med endast
en stegmagnet och en kopplingsvals. Denna reläväljare
är utförd för 12 ledningar.
h
Fig. 2. Principskiss av
kontaktanordningen vid
reläväljaren. f kontaktvals för
tiotal-siffran, g kontaktvals för
enhetsiffran.
8 maj 1943
Väljarna äro konstruerade och tillverkas av Telefon
Fabrik Automatic A/S, Köpenhamn. (Ingeniören 1942 h. 9.)
E L
DK 621.395.7
Kabelfartyget M/S "C E Krarup". Danmark har
med alla sina öar ett mycket omfattande sjökabelnät,
över Stora Bält leda t.ex. flera 98-trådiga sjökablar, och
ett avbrott i en sådan kabel medför givetvis stora
trafiksvårigheter. Det är därför av vikt, att reparationerna
kunna ske så snabbt som möjligt.
Genom den alltmera växande trafiken blev Danska
Telegrafverkets kabelfartyg, motorgaleasen M/S "Peter
Faber", alldeles otillräcklig för sin uppgift, och den har
nu ersatts med kabelfartyget M/S "C E Krarup", som
sjösattes i juni 1942 och togs i tjänst i slutet av förra
året.
Fartygets huvuddata äro: 35,2 m längd överallt, 7,5 m
bredd på spant, 265 t total vikt.
För att få ett stort fördäck att arbeta på har
överbyggnaden flyttats akteröver, varjämte lastbommarna
monterats på ventilationsröret ned till kabelrummet. Aktra
delen av fördäcket är indragen under överbyggnaden, så
att där bildas ett övertäckt utrymme, där man i dåligt
väder kan utföra skarvningsarbetet väl skyddad mot
fuktighet.
På fördäcket finnas två stora luckor, varav den
aktersta leder till kabellastrummet, som är 8 X 7 m och delat
av ett tvärskott i två rum, så att man kan ha en ny kabel
i det ena rummet och den upptagna kabeln i det andra.
När det gäller att lägga ut större kabellängder, tas
tvär-skottet bort, varigenom hela rummet kan rymma 175 t
kabel. I rummet kunna även inlastas kabeltrummor på
upp till 2,5X3 m.
I däckshuset på huvuddäck finns föröver ett
mätningsrum med isolerade genomföringar för mätledningarna.
Dessutom finnas hytter för ingenjörer, kabelmästare och
fartygets befäl. Kommandobryggan och kaptenens hytt
finnas på båtdäcket, medan manskapet har sina hytter
under däck, akter om maskinrummet.
Maskineriet är dieselelektriskt, varigenom fartyget
blivit mycket smidigt att manövrera, samtidigt som man får
elektrisk energi till kabelspelet och hjälpmaskiner för den
övriga elektriska utrustningen.
Två dieselmotorer på 150 hk vardera dra var sin 90 kW
huvudgenerator och 18 kW hjälpgenerator. Dessutom
användes en liten motorgenerator på 6 kW för belysning,
när huvudmaskineriet inte är i gång. Alla generatorer äro
utförda för 220 V.
Till propelleraxeln äro kopplade två motorer på
vardera 110 hk vid 160 r/m, vilka ge fartyget en fart av ca
9 knop.
Under gång äro de två huvudgeneratorerna över en
manövertavla kopplade i serie med de två
propellermotorerna; denna strömkrets är oberoende av fartygsnätet,
vilket senare matas av hjälpgeneratorerna eller
belysningsgeneratorerna. På detta sätt kan man vid fel på något
av näten klara sig med halv kraft genom att koppla
samman de icke skadade delarna över manövertavlan.
E 85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
