- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Elektroteknik /
87

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Armeringens skadliga inverkan vid förläggning av blank
skyddsledare utanför en kabel illustreras i en kommentar
till § 22 d med några exempel. Däremot är det tveksamt,
om hänvisningen till detta fenomen i anläggningar för
höga spänningar (§ 89 b) har nämnvärd praktisk betydelse.

Mot anvisningarna i § 7 a för dimensionering av blanka
jordledare kan man möjligen anmärka, att de blivit
onödigt komplicerade, då redan ett jordmotstånd av 1 à 2 ohm
begränsar strömmen till ett värde, för vilket den minsta
föreskriftsenliga arean av 10 mm2 blir tillräcklig, och
sålunda närmare beräkningar så gott som aldrig bli
erforderliga. Vid högre spänningar och vid användning av
isolerad jordledare få beräkningarna givetvis större
betydelse.

Inför kommentarerna till § 7 h om skilda och
gemensamma jordningar känner måhända en kritisk läsare icke
alla tvivel helt undanröjda. För detta kunna dock
knappast författarna lastas, utan det sammanhänger med att
man här tvingas till en kompromiss mellan två onda ting,
där den praktiska erfarenheten får fälla utslaget och inga
principiella utläggningar kunna leda till en generell
lösning.

§§ 22—30 rörande ledningsförläggning och
ledningsbelastning ha försetts med ett stort antal förtydliganden
Bl.a. upptas kompletterande belastningstabeller för
ledningsareor, där direkta föreskrifter ej ansågos nödvändiga
eller lämpliga. Även en tabell för intermittent belastning,
baserad på en anvisning i de tyska VDE-normerna, har
medtagits. Den är visserligen ytterst schematisk men dock
bättre än intet. Ett frågetecken måste emllertid sättas för
slutet av kommentaren till § 23 e, där det sägs, att
kortslutningsskydd i ledningens utgångspunkt måste
dimensioneras så, att de med säkerhet bryta, då strömmen
närmar sig motorns kortslutningsström. 1 regel bruka
numera fabrikanterna för olika motorskåp ånge den största
säkring som med hänsyn till motorskåpets brytförmåga
och termiska kortslutningshållfasthet lämnar effektivt
skydd för detta, och detta synes vara den enda synpunkt,
som behöver beaktas med hänsyn till motorn och dess
manöverutrustning.

Kortslutningsfenomenen och kraven på anläggningars
kortslutningssäkerhet, som alltjämt anmärkningsvärt ofta
ge anledning till missförstånd, kompletteras även med
berömvärd klarhet och koncentration. Bl.a. är
påpekandet till § 92 a av betydelsen av tillräcklig brytförmåga hos
säkringar att hälsa med tillfredsställelse. Hittills har man
ofta kunnat konstatera en egendomlig kontrast mellan de
stränga kraven på kortslutningssäkerhet hos brytare och
den lättvindighet, med vilken säkringar utväljas i
förhoppning, att ledningsnätet skall vara tillräckligt svagt.
Det är att hoppas, att påpekandet (§ 76 a) om svårigheten
alt med en kraftig brytare skydda en svagare skall göra
slut på de alltjämt vanliga försöken att i äldre
anläggningar tillgripa denna nödfallsåtgärd. Kommentarerna till
§ 35 b innehålla ett intressant förslag till regler för utbyte
av säkringar under spänning. Dock måste man ställa sig
frågande rörande möjligheten att utforma anordningen
enligt fig. 42 med en normalt spänningslös hjälpskena till
en praktiskt användbar konstruktion. Fordran enligt
punkt C: 2 i denna kommentar på förregling mellan
säkringar och motorskåp avser måhända motorskåp, som
endast bestå av säkringar och icke-automatisk
strömstäl-lare, och är i så fall möjligen motiverad. Däremot skulle
det säkerligen leda till orimligheter, om man skulle kräva
förregling mellan ett motorskåp med termiska utlösare och
framför detta placerade, såsom kortslutningsskydd
avsedda säkringar.

Påpekandet till § 35 f, att en säkrings kontinuerliga
belastning måste vara mindre än minsta provströmmen, torde
kunna leda till missförstånd. Åtminstone i kapslade
centraler måste säkerligen stor försiktighet iakttas med
att låta den kontinuerliga belastningsströmmen överstiga
säkringens märkström.

Kommentarerna till § 40 rörande bruksföremål med
elektromekaniskt drivorgan utgöra ett värdefullt
förtydligande på ett område, där hittills rätt stor osäkerhet rått.

Mängden av praktiska detaljanvisningar till
föreskrifternas olika avdelningar är så stor, att ett försök till
omnämnande inom den korta ramen för en anmälan endast
skulle bli en axplockning på måfå och därför här får
lämnas åsido. Icke heller äro de punkter, i vilka man
möjligen kunde hysa en från författarna avvikande
mening, av sådan betydelse, att de behöva särskilt omnämnas.
Det är även anmälarens förhoppning, att de små
anmärkningar, som här ovan gjorts, icke skola förta intrycket
av att den svenska tekniska litteraturen med den
kommenterade föreskriftsupplagan berikats med ett arbete, till
vilket såväl den elektrotekniska allmänheten som
Elektricitetsverksföreningen och författarna äro att lyckönska.

Slutligen må endast omnämnas att arbetet
kompletterats med en bilaga, innehållande av kristiden förorsakade
specialbestämmelser jämte kommentarer.

I Herlitz

DK 621.313.32

Magnetiska utjätnningsförlopp hos fasta och
roterande strömkretsar (synkronmaskiner), av professor E Ai.m.
K. Tekniska Högskolans Rotaprinttryckeri, Stockholm 1943.
107 s. 6 kr.

Detta arbete är i första hand avsett att utgöra en
komplettering till föreläsningskursen i elektromaskin- och
apparatlära vid KTH. Som underlag har förf. utnyttjat
Fraenkel’s "Theorie der Wechselströme" (1921) och
Biermanns’ "Uberströme in Hochspannungsanlagen" (1926),
vilket material dock undergått en grundlig omarbetning
med delvis från tidigare framställningar avvikande
resultat. Huvudparten av utrymmet är ägnat åt
kortslutningsförloppen vid synkronmaskiner, men som inledning lämnas
en allmän översikt över utjämningsförlopp i stationära
strömkretsar vid likström och växelström, varigenom
framställningen bildar ett avslutat helt.

Behandlingen av ämnet är på samma gång koncentrerad
och grundlig och förtjänar uppmärksamhet även utanför
den elektrotekniska undervisningens kretsar. Att ett
sådant arbete måst ges en så pass blygsam form och
typografisk utstyrsel är att beklaga, men
avsättningsmöjligheterna för teoretisk speciallitteratur äro tyvärr i vårt land
så begränsade, att mycket hittills ej rimligtvis kunnat
offras härpå. Måhända får man hoppas, att det stegrade
intresset för teknisk forskning skall kunna leda till
ekonomiskt underlättande av tekniskt-vetenskaplig
publiceringsverksamhet, vilket utan tvivel vore synnerligen
välkommet.

J K

Tidskrifter

DK 621.3.011.1 : 537.313
Der Ortskreissatz, av Joseph Basch. Arch.
Elektro-techn. (36) 1942, h. 10.

Författaren bevisar med hjälp av determinanter, att
för ett godtyckligt nät, vars element bestå av en
strömkälla med en konstant frekvens samt linjära
förbrukningselement, gäller att samtliga tänkbara förhållanden av
typen "spänning över ett element eller strömmen i detta
i förhållande till spänning över ett annat element eller
strömmen i detta" röra sig på ortskurvor, som äro cirklar,
när i en godtycklig gren resistans eller reaktans eller vid
konstant fasvinkel impedansen ändras.

Därefter visas med samma förutsättningar som ovan
att samma sats gäller om förhållanden av typen 2
elementspänningar eller -strömmar i förhållande till 2
element-spänningar eller -strömmar.

8 maj 1943

E 87

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:48 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1943e/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free